# ID: svediakorp-gov475747
# author: Barthet-Mayer (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-03-14
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 624
# sentences: 25
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru ordförande, ärade kolleger, för kommissionen är nedläggning ett av de främsta sätten att minska produktionen.
Det finns dock en uppsjö av sätt.
En traditionell metod är att destillera det färdiga vinet.
I själva produktionsfasen tillgrips åtgärder som skörd av omogna druvor, minskning av gödningsmedel och tak för avkastningen.
En förebyggande åtgärd är plantering av kvalitetsdruvsorter, vilket i sig framkallar en produktionsminskning.
Slutligen har vi åtgärder som innebär en arealminskning genom slutgiltig nedläggning av vinodlingarna, kommissionens huvudsakliga medel och det enda som finansieras till 100 %.
Emellertid kan man också minska vinproduktionen till exempel genom att diversifiera vinodlingens användningsområden.
Jag tänker på druvsaft och på framställning av biprodukter, jag tänker också på druvsocker till exempel, även om denna utväg är av mindre betydelse.
För att återkomma till produktionsminskning genom kvalitetshöjning, måste man förstå att från och med nu och fram till år 2010 kommer 5 % av konsumtionen i Europa härröra från ekologiskt jordbruk - häri kommer vin att ingå.
Dessutom - och detta är viktigt - kommer kvalitetsviner av typen " Vin med kontrollerat ursprung " eller lantvin att utgöra den största marknadsandelen.
Gemensamt för kvalitetsviner är den låga avkastningen per hektar.
De möjliggör alltså en verklig kontroll över produktionen.
Vad nedläggningen beträffar måste den först och främst förbli ett redskap avsett för omstrukturering och förbättring av vinodlingarna.
På så sätt har avkastningen i min region, Alsace, tack vare en strikt kvalitetspolitik under tjugo år minskat från 120-130 hektoliter per hektar till ungefär 60 hektoliter för grand cru-viner.
Genom införandet av denna strikta kvalitetspolitik har vinodlarna sålunda lyckats behålla sina intäkter alltmedan produktionsvolymen minskat utan att lägga ned och genom att utveckla sin exportmarknad.
Jag fortsätter att motsätta mig den övergripande politik som vore dödsstöten för vinodlingen i Europa, och som skulle syfta till att få kontroll över produktionen genom slutgiltig nedläggning, med alla de följder som man känner till för landskapet i vinregioner; jorderosion, övergivandet av mark, vilket medför ekonomisk tillbakagång, flykt från landsbygden och ungdomsarbetslöshet, för att inte tala om de produktionsmedel man avstår från på världsmarknaden.
En sådan politik går stick i stäv mot önskan om en integrerad omläggning av landsbygden, mot skyddet av marken, och den motsäger också idén om den ekonomiska utvecklingen av våra regioner som man vet huvudsakligen är baserad på jordbrukstillgångar som vinodlingar och vin.
Jag kommer naturligtvis in på de kulturella, historiska och symboliska sidorna av denna odling som är mellan två och tre tusen år gammal i Sydeuropa.
Att slutgiltigt lägga ned vinodlingar bör vara ett kirurgiskt ingrepp som man bara använder sig av i undantagsfall.
Att röja vinodlingar för att återplantera dem inom ramen för en kvalitetsproduktion är det enda sunda sättet att utforma denna åtgärd på.
Således måste all nedläggningspolitik vara selektiv och tillfällig och innehålla en ekonomisk aspekt - en höjning av bidrag per hektar -, en social aspekt - stöd till pensionering, stöd till etablering av unga vinodlare, - en miljöaspekt, jag tänker på markförbättrande träda, på bekämpning av erosionen.
Detta är naturligtvis förenligt med en övervakningspolitik för regioner som i själva verket är överflödiga, de som inte har någon marknad.
Sammanfattningsvis skulle jag vilja säga att bara en realistisk politik som är anpassad till människans behov, till miljön och till en alltmer kvalitetsmedveten marknad är i stånd att uppfylla de mål som vi vill fastlägga i Europeiska unionens politik i fråga om vinodling.
I detta sammanhang stöder naturligtvis Europeiska radikala alliansen vår kollega Martins betänkande.
(Applåder)
