# ID: svediakorp-gov475714
# author: Theorin (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-03-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 905
# sentences: 48
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande!
Jag välkomnar de tre yttrandena från budgetutskottet, utskottet för utveckling och samarbete samt utskottet för externa ekonomiska förbindelser som alla stöder förslaget.
Jag är glad över att säga att utrikesutskottet också står enhälligt bakom förslaget.
EU och Burma ingick i december 1994 ett avtal om allmänna tullförmåner för vissa industriprodukter.
Den 1 januari i år trädde ett identiskt avtal i kraft för jordbruksprodukter.
Dessa avtal kan när som helst upphävas vid påvisat tvångsarbete.
Tvångsarbete definieras i detta sammanhang som i Genèvekonventionen från 1925 och 1956.
På grundval av klagomål som ingavs i juni 1995 för industriprodukter och den 1 januari i år för jordbruksprodukter av Europeiska fackliga samorganisationen och Internationella fria fackföreningars organisation undersökte kommissionen påstådd utövning av tvångsarbete i Burma.
Resultatet av undersökningen visade att militärregimen gjort tvångsarbete till en vanligt förekommande och påvisbar realitet.
Tvångsarbete betyder massdeportering av såväl män och kvinnor som barn i samband med uppförande av vissa infrastrukturer och medför ofta att de som tvingas till arbete dödas eller lemlästas.
Situationen för mänskliga rättigheter i Burma har länge upprört EU och Europaparlamentet.
Jag har i motiveringsdelen beskrivit situationen för de mänskliga rättigheterna i landet.
Militärregimen tog makten med våld 1988.
Man tillät någorlunda fria val 1990, där ledaren för det demokratiska partiet Aung San Suu Kyi, som tilldelades Europaparlamentets Sacharovpris för tankefrihet 1990, inte kunde kandidera.
Hon satt sedan 1989 i husarrest.
Det demokratiska partiet vann valet med en helt överväldigande majoritet, men militärregimen respekterade inte valresultatet och behöll makten.
Enligt uppgift sitter i dag 18 procent av de valda parlamentarikerna fängslade.
San Suu Kyi har begärt att alla utländska investerare skall dra sig tillbaka.
Pepsi, Levi ' s, Apple och andra företag har gjort det.
Det finns säkra bevis för omfattande kränkningar av mänskliga rättigheter, t.ex. summariska avrättningar, tortyr, våldtäkter och annan kvinnomisshandel, misshandel av fångar etc.
Dessutom förekommer kraftiga inskränkningar vad gäller yttrandefrihet, mötesfrihet, religionsfrihet och rörelsefrihet.
Enligt Amnesty sitter i dag två tusen personer fängslade för att ha krävt reformer för mänskliga rättigheter, och stränga restriktioner gäller fortfarande för Aung San Suu Kyi.
Amnesty International utropade år 1996 som det värsta året under detta årtionde för de mänskliga rättigheterna i Burma.
EU är nu inte ensam om att reagera mot situationen i Burma.
I USA har man framarbetat lagförslag om åtgärder mot Burma.
Dessutom har många företag från både USA och EU dragit tillbaka sina investeringar i landet, i flera fall till följd av konsumentbojkotter och andra påtryckningskampanjer.
Det är dock genant att se att vissa europeiska företag ekonomiskt, politiskt och moraliskt stöder militärregimen genom att fortfarande genomföra projekt med densamma.
Tvångsarbete har använts för att bygga hotell, vägar och annan infrastruktur.
I dag har därför en stor grupp ledamöter av Europaparlamentet i ett brev vädjat till Club Med att stoppa sina turistresor till Burma.
Kommissionens förslag att vidta dessa sanktioner mot Burma är helt nytt i sitt slag och väl värt sitt stöd - och det har hela vårt stöd.
Det är första gången som EU har föreslagit sanktioner mot ett land som medvetet bryter mot mänskliga rättigheter i fråga om tvångsarbete.
Jag uppskattar därför - även om jag finner det självklart - att parlamentet har blivit hört i denna fråga.
Förordningen om de allmänna tullförmånerna förespråkar i detalj hur ett tillfälligt upphävande av tullförmåner skall gå till.
Hur de skall återinföras nämns dock inte.
Jag har därför föreslagit att kommissionen löpande skall övervaka förhållandena vad gäller tvångsarbete.
Om det framkommer bevis på att det har upphört, så skall kommissionen efter en grundlig undersökning framlägga förslag till rådet, som efter att ha hört Europaparlamentet skall besluta att denna förordning skall upphöra att gälla.
Det är självklart av största vikt att parlamentet informeras och rådfrågas om återinförande av tullförmånen.
Att parlamentet inte skulle höras vid återinförandet av preferenssystemet skulle inte bara vara paradoxalt, då parlamentet hörs i frågan om upphävandet av tullförmånen, utan även politiskt oacceptabelt.
Låt mig till sist påtala en brist.
Resultatet av kommissionens undersökning har inte gjorts offentlig.
Jag har i egenskap av föredragande vid flera tillfällen av kommissionär Marin begärt att få ta del av denna rapport, men blivit nekad av något formella lagliga skäl.
Jag misstror inte kommissionens undersökningsresultat, men jag ser det som en viktig principiell fråga.
Parlamentet måste kunna få ta del av handlingarna i en fråga av detta slag.
Det minsta man då kan begära är att föredraganden har tillgång till eller kan se undersökningsdokumentet; inte minst är detta centralt vid införandet av tullförmåner.
Det har varit en lång dags färd mot natt för kommissionären och för oss alla.
Men jag undrar ändå, kommissionär Marin, om man inte borde undersöka möjligheterna att finna en lösning, så att parlamentet i fortsättningen på något sätt kan få insyn; att det inte har gått denna gång kan jag acceptera.
Det är min förhoppning att parlamentet enhälligt ställer sig bakom förslaget och att rådet den 24 mars fattar beslut om att upphäva tullförmånerna.
Allt annat vore en skandal och skulle åstadkomma en stark politisk reaktion.
