# ID: svediakorp-gov475703
# author: Breyer (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-03-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 350
# sentences: 23
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru ordförande!
Även den gröna gruppen vill gratulera Dybkjær till betänkandet och välkomnar det.
I Rio tog industrinationerna på sig huvudansvaret för den globala miljökrisen samt uppgiften att vända den ekologiska felutvecklingen.
Hittills har inget konkret uträttats.
Det har man redan påpekat här.
Miljö- och utvecklingspolitiken stagnerar, ja vi är till och med tvungna att tala om roll back i miljöpolitiken.
Inte heller EU har iklätt sig rollen som pionjär på det här området.
Man utgår i sina åtgärder inte från vad som är naturvetenskapligt nödvändigt, utan från industrins vilja till kompromisser.
Detta gäller naturligtvis även för medlemsstaterna.
Så försöker man till exempel i Tyskland stoppa energiskatten med argumentet att det är Bryssel som bär ansvaret, medan man i Bryssel menar att USA och Japan bär ansvaret.
Vi kan således konstatera att glansen från Rio har försvunnit.
Nu kan vi skönja realiteten.
Och realiteten visar att vi varken har någon konvention om biologisk mångfald, om biologisk säkerhet eller om klimatförändringar.
I december är det så dags för mötet i Kyoto, men vi vet fortfarande inte om man där kommer att lyckas att anta en konvention om klimatförändringar.
Även skogskonventionen är vi långt ifrån.
Någon sådan kunde man inte ens enas om i Rio.
Vi måste alltså åter sätta temat hållbar utveckling främst på den globalpolitiska dagordningen.
Specialmötet i generalförsamlingen i New York måste ge klara politiska signaler.
Dessa signaler skall lyda: Vi behöver en förpliktande realisering av Agenda 21.
Fortfarande har Agenda 21 för många " kan " bestämmelser.
Vi behöver på det här området verkliga åtaganden, införandet av sociala och miljöpolitiska minimikrav för världshandeln, en bindande ramkonvention för klimatförändringar och en konvention om biologisk mångfald, som innehåller en konvention om biologisk säkerhet, samt en skogskonvention.
Jag hoppas att man lyckas med detta på specialmötet i generalförsamlingen, annars har Rio inte givit några resultat överhuvudtaget.
Det innebär då ett stort steg bakåt i den miljöpolitiska diskussionen.
