# ID: svediakorp-gov475661
# author: Marín (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-03-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,629
# sentences: 59
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru ordförande, jag skall svara på alla inlägg och därvid försöka vara så kortfattad som möjligt.
För det första, vad beträffar situationen i Kosovo så karakteriseras den av allvarliga kränkningar av de mänskliga rättigheterna och av den fortsatta frustrationen hos den legitima politiska strävan hos albanerna i Kosovo.
Situationen i Kosovo fortsätter utgöra en av Europeiska unionens största bekymmer i denna region.
De aktuella oroligheterna i Albanien riskerar ge upphov till ännu större instabilitet.
Europeiska unionens ställning har alltid varit att anhålla om högre grad av självständighet för Kosovo inom Jugoslaviens internationellt erkända gränser.
Europeiska unionen har även uppmanat myndigheterna i Belgrad att inleda en dialog med albanerna i Kosovo med en tredje part närvarande.
Tyvärr måste vi konstatera att dessa ansträngningar ännu inte krönts med framgång.
Kränkningarna av de mänskliga rättigheterna fortsätter och Belgrad vidhåller att frågan om Kosovos status är en rent intern sak.
Likaså har Belgrad förkastat Europeiska unionens anhållan om att etablera en närvaro i Kosovo.
Förutsättningen för en full normalisering av förhållandena mellan Jugoslavien och Europeiska unionen är att Belgrad respekterar de mänskliga rättigheterna och minoriteterna helt och fullt och beviljar den nödvändiga graden av självständighet.
Europeiska unionen fortsätter uppmana Jugoslaviens nuvarande och framtida myndigheter att de går vidare mot detta mål.
Samtidigt måste det stå helt klart för albanerna i Kosovo att EU inte stöder deras strävan till självständighet.
En verklig demokratisering av Jugoslavien kunde också vara vägen till en lösning för Kosovo.
Sålunda håller kommissionen på att utarbeta en strategi för att stödja demokratin, det civila samhället och oberoende kommunikationsmedier.
I fråga om Argentina så har kommissionen under de senaste åren generellt sett stött de latinamerikanska ländernas ansträngningar att etablera och konsolidera verkligt demokratiska stater som respekterar de mänskliga rättigheterna.
I detta hänseende fortsätter kommissionen följa med de genomförda ansträngningarna, både i fråga om det civila samhället och i fråga om regeringssystemen, ansträngningar som görs för att fortsätta på en väg av rättvisa och total respekt för de mänskliga rättigheterna.
Denna fokusering är i linje både med det bilaterala samarbetsavtalet mellan Europeiska unionen och Argentina från 1990 och med det nyare avtalet mellan Europeiska unionen och Mercosur från december 1995, i vilket fastställs att ett av de gemensamma värdena - värden på vilka våra förhållanden måste basera sig - uttryckligen stödjer sig på respekten av de mänskliga rättigheterna.
Under perioden 1990-1996 finansierade kommissionen en serie initiativ avsedda att utveckla och konsolidera en rättsstat som har respekt för de mänskliga rättigheterna.
Totala finansieringsbeloppet uppgick till 1, 2 miljoner ecu.
Stöd gavs bl.a. för arbetet i anslutning till föreningen Abuelas de Plaza de Mayo, som vid flera tillfällen har fått bistånd från gemenskapen, särskilt för identifieringen av försvunna barn.
Likaså har vi den senaste tiden hållit på med att utveckla ett mycket intressant program i anslutning till situationen för dem som sitter anhållna i argentinska fängelser, ett program vars värde är 300 000 ecu.
Jag måste här konstatera att vi har mött en stor öppenhet hos de argentinska myndigheterna.
I fråga om Mapucheindianerna i Neuquénregionen delar vi parlamentets oro, och för närvarande är situationen följande: den argentinska regeringen har inte sagt nej till den politiska dialogen med kommissionen i denna fråga, utan tvärtom, man har godkänt en plan enligt vilken nationens sekreterare för social utveckling genom överenskommelse med förvaltningen i Neuquien och indianerna själva inrättade en kommitté den 15 februari detta år med uppgift att utarbeta ett förslag till en lösning av konflikten inom 90 dagar.
Lösningen har varit positiv.
Jag vill också säga att de argentinska myndigheterna omedelbart presenterade för oss ett förslag för regionens ekonomiska och sociala utveckling.
I och med detta förslag kan man, kanske genom ekonomiskt och finansiellt samarbete, ta små steg framåt, steg som tack vare envetenhetens kraft i slutändan leder till resultat.
Till slut vill jag konstatera att kommissionen nyligen godkände ett samarbetsprogram för 5, 5 miljoner ecu, också i samarbete med de argentinska myndigheterna, särskilt med tanke på indianerna på Wiqui Matacos i den norra regionen av Formosa.
Det vill säga att oberoende av den påtryckning som kan utövas - för att svara på några av era synpunkter - så måste vi inse att de argentinska myndigheterna samarbetar med oss och tillåter oss att arbeta, och att vi åtminstone i fråga om Mapucheindianerna har inlett en väntetid på 90 dagar, och att vi i fråga om de övriga minoriteterna har inlett konkreta projekt för ekonomisk och social utveckling.
Kvinnan och kvinnornas problem i Afghanistan.
Kommissionen delar självfallet till fullo allt som sagts i parlamentet och vi anser att det är uttryckligen talibanernas extrema tolkning - här vill jag betona ordet extrem - av den islamitiska lagen som är grunden till de föreskrifter som är så diskriminerande för kvinnan.
Så har vi en annan rad frågor som berör landets interna situation, där det oavsett de realistiskt tänkbara ansträngningarna inte verkar vara möjligt att på kort sikt samarbeta med Afghanistans myndigheter i politiska frågor som är utanför de icke-statliga organisationernas område, på grund av den interna situationen i landet.
Följaktligen kan jag inte komma med någon konkret lösning, utan kan bara bekräfta era rapporter.
Vad beträffar Leyla Zana, så har vi yrkat flera gånger inför de turkiska myndigheterna att de skall vidta åtgärder i fråga om Leyla Zanas situation, liksom för andra fängslade ledamöter av Kurdiska demokratiska partiet.
En del av dem har frigetts, såsom Bertens redan konstaterade, men inte alla.
Vi yrkar fortsättningsvis på en förbättring av situationen för de mänskliga rättigheterna och att landet fortsätter med sin demokratiska reform som inleddes i slutet av 1995.
Dessa reformer är oumbärliga, särskilt som den turkiska regeringen nu också vill ställa upp som kandidat för ett fullvärdigt medlemskap i Europeiska unionen.
Vi är förvisso medvetna om den öppenhet, den annonsering om öppenhet som gjordes av Çiller angående att i slutet av 1997 anta en lag som undanröjer de hinder för yttrandefrihet som finns kvar i Turkiet.
Detta är en god nyhet och ett evolutionselement.
Vi inbillar oss inte att alla problem löses i och med detta, men här har vi exakt det vi önskar: kontinuerlig evolution, även om den sker steg för steg.
Vad gäller närvaron av Alois Brunner i Syrien så har kommissionen vidtagit åtgärder, vilket också ministerrådets trojka har gjort.
Det jag kan säga är att den syriska regeringen nekar blankt att denna krigsförbrytare skulle befinna sig på syriskt territorium.
Det finns pressmeddelanden, men när vi har begärt bekräftelse på formell diplomatisk nivå har vi upprepade gånger meddelats att denna krigsförbrytare inte befinner sig i detta land.
Med detta sagt så delar kommissionen självfallet ställningen att krigsförbrytare skall tillfångatas och dömas.
Gällande frågan om båtfolket, Boat People, en fråga som togs upp av Ford och en rad övriga ledamöter, så handlar det självfallet om ett fenomen där medborgare från tredje länder utnyttjas av kriminella nät som organiserar olaglig invandring.
Vi är förvisso medvetna om detta problem och är överens om att trafiken med människor och den olagliga verksamheten måste bekämpas och att de smugglarnät som sköter emigrationen måste fås fast.
Det finns tre punkter i anslutning till denna fråga.
Man har för det första vidtagit ett antal åtgärder särskilt riktade mot hanteringen av människor i avsikter som innebär sexuellt utnyttjande.
I januari detta år antogs ett gemensamt handlingsprogram för analys av trafikanternas beteende och en förbättring av samarbetet mellan medlemsstaterna.
Man har organiserat ett utbildningsprogram, Stopprogrammet, vars mål är informationsutväxling och bekämpning av människotrafiken och sexuellt utnyttjande av minderåriga.
I december 1996 antogs ett gemensamt handlingsprogram där man utvidgade mandatet för europeiska drogenheten till att omfatta även människotrafik.
Och unionen, europeiska drogenheten, har redan påbörjat arbetet inom detta område.
För det andra, gällande den mer omfattande frågan om de kriminella nät som organiserar illegal invandring, så har en av rådets arbetsgrupper, som går under namnet Centrum för information, diskussion och datautbyte, en regelbunden informationsutväxling och debatt angående gränsöverskridelser och invandring.
Målet är att undersöka hela det område av förseelser som förekommer i samband med den illegala invandringen.
Den illegala invandring som görs av kriminella ligor och genom kriminella nät är i grunden en förseelse, och även om detta verkar som en trivialitet, så måste man i första hand angripa organisationen av dessa nät för att få in effektiva åtgärder.
För det tredje, så har ministerrådet behandlat det illegala arbete som utförs av medborgare från tredje länder, och den text som har antagits av ministerrådet indikerar att den illegala trafiken med arbetsinsatser bör klassificeras som en förseelse med påföljande straffpåföljder.
Dessa påföljder bör vara effektiva och möjliggöra en eliminering av tilläggsvinster eller andra fördelar för sådana arbetsgivare.
Det lagstiftningsarbete som medlemsstaterna och deras myndigheter håller på att genomföra innebär en stor ändring och därför håller vi på med att - detta är ett tema som Ford känner till mycket väl - även i denna fråga använda budgetposten mot rasism, främlingsfientlighet och antisemitism.
Och på något sätt - detta är en gammal debatt som ni deltog i redan för flera år sedan - försöker man konfigurera ett svar av politisk typ.
Men jag vill vidhålla att det är de kriminella näten som i grunden skall ses ur en synvinkel av kontroll och självfallet också straffrättslig och juridisk påtryckning.
