# ID: svediakorp-gov475651
# author: Ribeiro (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-03-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: PT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 223
# sentences: 12
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru ordförande!
Vi borde rodna av skam över att det i dag i mars 1997 är nödvändigt att med eftertryck upprepa att kvinnornas och barnens rättigheter (och, jag tillägger, de minderårigas flickornas rättigheter) " att flickors och kvinnors rättigheter utgör en obestridlig, oavkortad och oskiljaktig del av de universella mänskliga rättigheterna ".
Detta visar bara att de, kvinnorna och barnen, inte ännu anses som personer i universal mening.
Det är den första punkten i vårt resolutionsförslag.
Och jag understryker upprepningen och eftertrycket samtidigt som jag borde dela den skam jag känner.
Dessutom ger de beaktandemeningar som föregår förslaget inte ett fullständigt porträtt.
Det fattas mycket, särskilt på det sociala planet, av sådant som är fritt från religiösa åsikter och kulturarv och som följer av att anse de andra som bärare av en bättre vara att exploatera.
De är därför, tyvärr, bara ett blekt prov på det som motiverar att också indignation förenar sig med skammen.
Jag vill därför med lika stor intensitet uttrycka den solidaritet och de fördömanden som ligger i det som vi här skall godkänna.
Inte för att lätta samvetet, utan - också! - som uppmaning till kamp.
Konkret kamp, i det dagliga livet.
Leyla Zana
