# ID: svediakorp-gov475649
# author: Leperre-Verrier (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-03-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 330
# sentences: 14
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru ordförande, det är bra att vi ägnar en dag åt kvinnors rättigheter, men det vore ännu bättre om vi kunde vara säkra på att Europeiska unionen kämpade för kvinnorna året runt, både i Europa och på annat håll.
Vi vet att de första offren vid kränkning av de mänskliga rättigheterna är kvinnorna, vilket för övrigt står i strid med alla internationella konventioner.
Vi måste alltså göra något för att diskrimineringen skall upphöra.
En annan fråga som bekymrar mig är könsstympning.
Unicef uppskattar antalet kvinnor som är offer för detta till 130 miljoner över hela världen.
Det är oerhört många och det värsta är att siffran stiger.
Tvärtemot det förrädiska intrycket att kvinnorna anpassar sig bättre politiskt, ekonomiskt och socialt, är det så att kvinnornas situation inte förbättras, i vissa fall inte tillräckligt, och i andra fall försämras den till och med på ett skrämmande sätt.
I första hand måste man beakta utbredningen av den traditionalistiska islamiska rörelsen som degraderar kvinnorna till mindre värda medborgare.
Ur denna synpunkt anser jag att kvinnornas situation i Afghanistan är synnerligen vedervärdig.
Talibanerna som tog makten för några månader sedan, förbjuder kvinnorna att i sharians namn arbeta, uttala sig offentligt och delta i allmänna demonstrationer.
Det är obligatoriskt att bära slöja och som på medeltiden stenas otrogna kvinnor till döds.
Man bör därför ta starkt avstånd från detta och fördöma det, men också avbryta allt samarbete med landet så länge som både de manliga och kvinnliga medborgarnas grundläggande rättigheter inte respekteras.
För övrigt bör Europeiska unionen kämpa för ett villkorslöst och omedelbart frigivande av Frédéric Michel och José Daniel Llorente, de två franska medborgare med ansvarsposter i ACF som godtyckligt greps och fängslades enbart på grund av att de ätit lunch med ett sextiotal afghanska kvinnor.
Vi kan inte tolerera denna godtycklighet, inte heller att kvinnorna terroriseras.
