# ID: svediakorp-gov475633
# author: Van der Waal (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-03-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 449
# sentences: 23
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru ordförande!
De israeliska planerna på att bygga en stor judisk bosättning, bosättningen Har Homa, står öppna för hård kritik.
Psykologiskt sett är beslutet verkligen inte så förståndigt.
Juridiskt finns det mycket litet att säga mot det.
Osloavtalet innehåller inget förbud för uppförandet av en bosättning som Har Homa.
Där har man bara kommit överens om att Jerusalems juridiska status inte kan ändras, så länge det inte har slutits några definitiva avtal mellan Israel och Palestina om detta.
Byggverksamheter förändrar inte Jerusalems officiella status.
Dessutom bör vi inse att planerna för bosättningen inte står isolerade.
De är en fortsättning av flera efter varandra följande israeliska regeringars politik att förse östra Jerusalem med en ring av judiska bosättningar.
Ett beslut som måste förstås mot bakgrund av det faktum att den västra delen av Jerusalem besköts från de omgivande kullarnas toppar under kriget 1967.
Dessutom bör man hålla i minnet den i Israel brett levande samsynen att Jerusalem för alla tider skall bli staten Israels odelbara huvudstad.
Efter den begynnande optimismen om Hebronavtalet verkar fredsprocessen nu snarast ha hamnat i en återvändsgränd.
Tillkomsten av detta avtal gjorde det inte desto mindre tydligt att regeringen Netanyahu hade lyckats övervinna splittringen i Israel med avseende på fredsprocessen.
Med en anmärkningsvärt stor majoritet på 87 röster för och endast 17 röster mot godkändes den i Knesset.
Det har knappast varit tal om några protestaktioner mot avtalet.
Ändå får man inte glömma hur försiktigt den israeliska regeringen måste agera nu när förhandlingarna med Palestina har gått in i en fas där ett antal mycket känsliga frågor, däribland Jerusalems status, måste lösas.
Men även på den palestinska sidan framträder utvecklingar som hindra förhandlingarna med Israel.
I strid med gällande avtal att lösa problem med direkta förhandlingar, har Palestina anmält de israeliska byggplanerna till säkerhetsrådet.
Arafats uttalanden om att befria Jerusalem och ensidigt utropa den palestinska staten satte sordin på Hebronavtalet.
Dessutom har nätverket av institutioner som de palestinska myndigheterna utvecklar i östra Jerusalem, mot överenskommelserna i Hebronavtalet, och det faktum att processen med ändring av den palestinska nationella stadgan fortfarande inte är fullbordad, ännu mindre gynnsamt för förtroende mellan Israel gentemot de palestinska myndigheterna.
Alltför lite inser utomstående i vilken komplicerad situation och vilken knipa både Netanyahu och Arafat befinner sig med avseende på varandra och den egna befolkningen.
Under dessa omständigheter bör tredje part förhålla sig mycket återhållsamt.
För utvecklingen av fredsprocessen är det inte heller gynnsamt om Europaparlamentet alltid lägger sig i de incidenter som regelbundet utspelar sig mellan Israel och Palestina.
