# ID: svediakorp-gov475617
# author: Habsburg-Lothringen (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-03-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 378
# sentences: 16
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru ordförande!
Först och främst skulle jag vilja säga att jag är glad att vi har tagit upp Tibet-frågan igen i parlamentet.
Vi har diskuterat problemet många gånger, men inte mycket har hänt.
Just av den anledningen får vi inte sluta diskutera det.
Under de senaste tio åren har vi tvingats ta del av åtskilliga krigiska motsättningar och konflikter, men jag tror att vi utan att vara cyniska trots detta kan konstatera att ett krig som är riktat mot ett folks själ och kultur på lång sikt kan vara farligare än en ren militär motsättning.
Kinas uppträdande mot Tibet är ett sådant exempel.
Man försöker så långt det är möjligt hindra folket att utöva sin traditionella religion och många tempel och kulturella föremål antingen restaureras till döds - vilket är ett mycket beprövat medel - eller bortforslas till Kina.
Jag kommer här inte att ta upp alla brott mot de mänskliga rättigheterna och inte heller tortyren, eftersom detta delvis pågick även tidigare.
Om man tänker sig - enligt en undersökning från UNESCO - att ca 50 % av världens kulturminnen har förintats under detta århundrade p.g.a. okunnighet eller mycket ofta till följd av kommunistiskt förstörelseraseri - jag tänker t.ex. på Kambodja - så inser man snabbt att vi måste sätta stopp för kinesernas handlande i Tibet.
I vår resolution talar vi om en kulturell och religiös autonomi.
Jag anser, och jag instämmer här med min kollega Dupuis, att den inte går tillräckligt långt.
Vi måste även ta upp Tibets självständighet, med vissa inskränkningar, och tibetanernas självbestämmanderätt.
Vi får dock inte glömma att tibetanernas överhuvud, Dalai Lama, vid upprepade tillfällen har gett den kinesiska regeringen tydliga signaler på att man är redo för samtal, utan att ställa långtgående politiska krav.
Detta har den kinesiska regeringen emellertid avvisat med samma regelbundenhet.
Därför är vi här i parlamentet enligt min mening tvungna att visa var vi står, i synnerhet eftersom Kina för tillfället, närmare bestämt i Öst-Turkestan, förbereder ett slags andra Tibet mot uigurerna.
Jag tror att vi verkligen är skyldiga att göra en insats här för självbestämmanderätt, religionsfrihet och demokrati.
