# ID: svediakorp-gov475549
# author: von Habsburg (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-03-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 583
# sentences: 30
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande, ärade kollegor!
Diskussionen om de fyra staterna och det avtal vi skall fatta beslut om är av utomordentligt stor vikt.
Det gäller inte bara i ekonomiskt utan även i politiskt hänseende, eftersom detta område kommer att få en alldeles särskild betydelse i framtiden.
Här finns viktiga råämnesreserver, framför allt råolja, antagligen i betydligt större mängder än man räknar med idag.
Den som står på god fot med regionen kommer att ha det bättre förspänt än den som inte gör det.
Hit hör även frågan om islam, särskilt i två av staterna.
Det finns två kristna och två islamitiska stater.
I de två islamitiska staterna bor i huvudsak turkiska folkslag, som för övrigt kommer bra överens med turkarna.
Jag måste därför än en gång påpeka att vår politik gentemot Turkiet är så kortsiktig att man blir mållös.
Vi behöver detta land.
Vi behöver det helt klart som ett alternativ till vissa andra krafter inom den islamitiska världen, som kan vara mycket farliga.
Att turkarna har insett detta är helt uppenbart.
Jag har på senare tid varit i Turkiet ett par gånger.
Jag vet exakt hur många människor från just de här staterna som idag befinner sig i Turkiet under utbildning.
Jag skulle nästan vilja påstå att det egentligen finns två nationer som statuerar exempel för oss när det gäller utvecklingshjälp, nämligen Turkiet och Kina.
Turkiet, eftersom de ger människorna väl avvägd och målinriktad utvecklingshjälp, dvs de ger folken tillbaka de strukturer de blev berövade under det ryska herraväldet, och Kina, eftersom de framför allt i Afrika förlägger utvecklingshjälpen till människornas nivå och inte såsom vissa andra stater gynnar stora projekt, som ofta inte är särskilt lämpliga för det här området.
Vi måste därför tänka politiskt även när det gäller dessa stater.
Vi måste samarbeta med Turkiet, eftersom det ligger i Europas intresse på lång sikt.
Nu till de båda kristna staterna, Georgien och Armenien.
Jag skulle först vilja säga ett par ord om Georgien.
Det är korrekt att vi hjälper Georgien, att vi har möten med georgierna, men det innebär för den skull inte att vi har något förtroende för den ryske naziledaren i Georgien, Sjevardnadze.
Denne man tillsattes som efterträdare till den mördade Gamsachurdia, som valts av det georgiska folket.
Jag är lite bekymrad för Georgien, jag sitter ju även med i styrelsen för människorättsgruppen för Georgien och jag kan tala om för er att där begås de mest allvarliga brott mot de mänskliga rättigheterna.
Det måste påpekas om och om igen.
Vi är lite för blåögda i frågor som gäller de mänskliga rättigheterna.
Vi ser kränkningar på vissa platser, men inte på andra.
Och i Georgien borde vi lägga märke till dem.
Vad gäller Armenien så vet jag att många kritiserar president Ter Petrossian.
Men man får inte glömma vad denne man har gjort för Armenien, hur han har byggt upp landet.
Av detta skäl ligger det därför även i vårt intresse att upprätthålla goda relationer till Armenien och särskilt utnyttja vårt inflytande till att äntligen åstadkomma en uppgörelse mellan Armenien och Azerbajdzjan, där man tar hänsyn till båda staternas legitima rättigheter och dessutom tillåter dem att skapa ordning i det område där även vi har intressen.
