# ID: svediakorp-gov475531
# author: Van den Broek (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-03-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,401
# sentences: 56
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Tack för era uppskattande ord.
Jag är mycket glad att idag ha tillfälle att tillsammans med parlamentet utbyta tankar om de avtalen som vi har uppnått med de transkaukasiska länderna och med Kazachstan, eftersom dessa avtal, dessa partnerskaps- och samarbetsavtal, utgör en blåkopia för Europeiska unionens relationer med dessa länder från f. d.
Sovjetunionen och denna blåkopia kommer även att tjäna som riktlinje för utvecklingen av våra relationer med dessa länder, säkert under de kommande 10 åren.
Ni vet att Europeiska unionen även är den största och viktigaste internationella givaren för Kaukasus och Centralasien sedan de länderna blev självständiga.
Bara för de fyra länder som det är tal om idag planerar vi att till 1999 ge 720 miljoner ecu i gåvor.
Det beloppet har bestämts för tekniskt bistånd och vad Kaukasus beträffar den livsmedelshjälp och humanitära hjälp som kan behövas.
Men naturligtvis kan Europeiska unionen inte uteslutande och ensam uppträda som hjälpgivare.
Vi måste föra en sammanhängande politik för handel och samarbete, och vi måste lika mycket sträva efter överensstämmelse mellan de medel som vi tilldelar å ena sidan och försvaret eller gynnandet av våra medlemsstaters intressen å andra sidan.
Överensstämmelsen kan man, tror jag, utmärkt väl förverkliga dessa partnerskaps- och samarbetsavtal.
Ett av de viktigaste intressena är att vi måste hjälpa dessa länder med deras utveckling till stabila oberoende demokratier med nära förbindelser med Europa.
Avtalen uttrycker vårt stöd för oberoendet, suveräniteten och den territoriella integriteten för var och en av våra partners.
Det blir allt tydligare att instabiliteten i Kaukasus kan bli ett hot mot säkerheten i hela regionen.
Jag vill här peka på det som NATO: s generalsekreterare Xavier Solana sade om detta under sitt nyligen gjorda besök i Kaukasus och Centralasien.
För att åstadkomma denna stabilitet behövs både ekonomisk och politisk handling.
Jag tror att president Sjevardnadze i Georgien talade för alla länder i regionen, när han sade till oss att tiden är kommen att övergå från en period med humanitär hjälp till en period med varaktig ekonomisk utveckling och samarbete och att stabilitet för de länderna på lång sikt endast kan nås på detta sätt.
Likväl inser vi att det i hela Kaukasusregionen fortfarande finns politiska konflikter som allvarligt kan hota stabiliteten.
Alla föredragande ikväll har talat om det, vi tänker på konflikten om Nagorno Karabach som sedan länge kräver en lösning och på vilken Minskprocessen och OSSE-processen sedan länge söker en lösning.
Men vi vet även att stabiliteten i Georgien i stor utsträckning bestäms av utvecklingen i Abchasien och Ossetien.
Kort sagt, vi måste även följa utvecklingen mycket nära, men vi inser att just slutandet av dessa breda samarbetsavtal faktiskt även kan bli ett bidrag till att förekomma destabilisering och till att konsolidera en stabil situation.
Herr ordförande!
Det är märkligt men samtidigt hoppingivande att se att trots dessa politiska konflikter, som fortfarande finns och som vid sidan av ekonomiska konsekvenser även har humanitära följder, som flyktingproblematiken i Azerbajdzjan eller de ekonomiska konsekvenser som även Armenien lider av till följd av att konflikten med Nagorno Karabach fortsätter, att nu fem år efter dessa länders oberoende den verkliga övergången till en marknadsekonomi har kommit igång.
Resultaten av detta hittills är: Georgien hade uppskattningsvis förra året en ekonomisk tillväxt på mer än 10 %.
Den armeniska ekonomin har växt andra året i rad och även i Azerbajdzjan har återgången under 1996 vänt och en ännu snabbare utveckling ligger i luften om produktionen vid offshore-oljefälten i Kaspiska havet kommer igång senare i år.
Kazachstan har fört en radikal privatiseringspolitik och räknar för 1997 med en tillväxt på 2 % bland annat mer genom ökningen av handeln och investeringar med 10 %.
Och i alla fyra länder som det är tal om idag, verkar inflationen som hotade dem allvarligt bara för två år sedan gått tillbaka avsevärt.
Ett sådant ekonomiskt uppsving måste understödjas genom förstärkning av banden med Europa och avtalen och interimsavtalen ger grundreglerna för detta: Mer bilateral handel som bygger på världshandelsorganisationens principer.
Det ger även erforderliga garantier för våra investerare.
Under de kommande åren och i varje fall så länge avtalen är i kraft, kan dessa länder utvecklas till viktiga leverantörer för Europa och till viktiga avsättningsmarknader för vårt näringsliv.
Europeiska unionen arbetar även naturligtvis via sitt Tacisprogram med främjandet av relationerna mellan Europa, Kaukasus och Centralasien.
Många initiativ har tagits inom programmet.
Jag nämner endast de program som har att göra med t. ex. transport, Traceca-projektet, med energi, Inogateprojektet, dvs. vårt projekt för hanteringen av rörledningar, och projekt för stimulans av handeln, till exempel hjälp för dessa länders inträde i världshandelsorganisationen och för genomförandet av deras internationella förpliktelser, som till exempel anpassningen av deras lagstiftning till Europeiska unionens.
Dessa projekt förbättrar och förstärker inte endast de bilaterala förbindelserna med unionen utan uppmuntrar även samarbetet mellan de nya oberoende staterna sinsemellan.
För, herr ordförande, ni vet att kommissionen är av den uppfattningen att regionalt samarbete är ett väsentligt inslag i dessa länders avspänning för att ersätta de gamla ekonomiska strukturerna från den sovjetiska epoken med moderna marknadsorienterade strukturer.
För de tre mindre kaukasiska länderna måste detta vara en fundamental målsättning, eftersom att de utan regionalt samarbete skulle få mycket svårt att förverkliga hela sin potential.
Ett sådant ömsesidigt beroende är en kraftig drivfjäder för den politiska stabiliteten i regionen.
Dessutom krävs det för en starkt varierad privat sektor, framför allt när många västerländska företag är inblandade, en juridisk ordning som försvarar deras rättigheter och även leder till export.
Dessa ekonomiska processer utgör för närvarande en stimulans för uppbyggnaden av rättsstaten.
Det leder mig in på den punkt som praktiskt taget alla föredragande har talat om, nämligen demokratins kvalitet i de länder som vi diskuterar idag.
Herr ordförande!
Vi har att göra med länder vilka som bekant har en helt annan tradition än vi på detta område.
Men om dessa länder kan vi även säga att deras tradition även skiljer sig från andra sovjetrepublikers.
Vi vill absolut inte hävda att man med avseende på principerna för demokratin, rättsstaten och skyddet av de mänskliga rättigheterna får höga poäng överallt och att vi redan skulle kunna tala om en konsoliderad situation.
Nej, arbetet är inte ännu avslutat.
Men frågan är hur vi kan bidra på bästa sätt till det.
Det är vår övertygelse att trots de brister som vi fortfarande ser en uppmuntringspolitik här tydligt förtjänar företräde.
Vi menar att man just genom dessa samarbetsavtal som på bred front leder oss till samtal med de länderna även bäst tjänar målet med en förstärkning av demokratin och rättsstaten.
Jag är glad att i de föredragandes resonemang märka att viss mening även utskotten, och de föredragande rekommenderar att man i detta fall följer denna tankelinje och även utmynnar i den slutsatsen att sluta dessa partnerskapsavtal.
Genom att underteckna avtalen har våra partners accepterat denna blåkopia för sin framtid.
Dessa värden som kommer till uttryck i företalen och de allmänna principerna, har de gjort till sina.
Det är förpliktelsen som det handlar om.
Ju tidigare vi förmår att låta dessa partnerskapsavtal träda i kraft, desto tidigare kan löftet även infrias.
Herr ordförande!
Jag säger till sist som svar på kommentaren och frågan från Bloch von Blottnitz att situationen beträffande säkerheten vid kärnkraftsreaktorn i Medzamor i Armenien är föremål för en dialog med Armenien och att man även inom hjälpprogrammet Tacis arbetar med att göra reaktorn säkrare, även om vi gärna hade sett planeringen för nedläggningen av reaktorn satte upp ett tidigare datum än det för närvarande verkar.
Vi kommer att fortsätta att uppmärksamma det.
Får jag avsluta med att uttrycka mitt hjärtliga tack till både de föredragande och till dem som har yttrat sig i de enskilda utskottens namn för deras inte endast grundliga utan även fängslande betänkande och särskilt även för den positiva rekommendation som de har gjort med avseende på slutandet av dessa avtal med dessa länder i Kaukasus och med Kazachstan.
(Applåder)
