# ID: svediakorp-gov475522
# author: Kittelmann (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-03-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 568
# sentences: 24
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande, högt ärade kollegor!
Utskottet för externa ekonomiska förbindelser uppmanar parlamentet att ge sitt samtycke både till partnerskaps- och samarbetsavtalet och till interimsavtalet med Armenien.
De politiska förutsättningarna för den ekonomiska situationen i Armenien har tyvärr försämrats enormt de senaste åren.
Armeniens ekonomi hade tidigare en framskjuten roll i Sovjetunionen och fick av politiska och geografiska skäl också oproportionerligt starkt stöd i förhållande till andra länder, eftersom Sovjetunionen både hade råvaruleverantörer och köpare där.
Detta fick efter Sovjetunionens fall märkbara konsekvenser.
Kriget med Azerbajdzjan och den förstörelse som följde innebar stora umbäranden och stark isolering.
När korten lagts ut på nytt och man beslutat att övergå till marknadsekonomi samt införa privat företagsamhet förbättrades situationen i samhället kontinuerligt.
Det är naturligt att här uppmärksamma - och det är viktigt att vi noterar det - att samhället generellt sett efter omvälvningen och efter alla dessa händelser har varit och fortfarande är relativt labilt.
Det finns få fasta demokratiska strukturer och landet befinner sig i en situation där det delvis förekommer inhemska revolter mot förändringar och reformer, och därmed också misstänksamhet mot potentiella investerare.
Man måste komma ihåg att även de demokratiska strukturerna i Armenien är under utveckling och att det under de ogynnsamma ekonomiska förhållanden som råder är svårt för de demokratiska partierna att formulera gemensamma mål, något som vi i våra demokratier lyckades med efter decennier eller sekler av övning.
Vid bedömningen av Armenien måste vi vara rättvisa.
Landet behöver vår hjälp.
Vi måste emellertid också ta hänsyn till den speciella situationen.
Även här måste vi inse att det inte hjälper med överdrivna förmaningar.
Vi måste i stället följa utvecklingen i det här landet med tolerans och en smula solidaritet.
Energikrisen har naturligtvis också bidragit till att landets ekonomi är mycket hårt ansatt.
Den ekonomiska blockaden och den stelnade byråkratin med låg motivation, kort sagt den tidigare kommunistiska slentrianen - och detta vill jag bara påpeka i förbigående - försvårar utvecklingen avsevärt.
Nagorno-Karabach-konflikten är fortfarande aktuell.
Den har kostat mycket kraft och kommer även i fortsättningen att vara negativ för landets utveckling och för den politiska stabiliteten.
Man kan bara hoppas att den vapenvila man uppnått kommer att ge en lösning på konflikten, som fortfarande är olöst, och som skapar enorma problem för den ekonomiska situationen i landet.
Om den positiva utveckling som nu är skönjbar och den allt stabilare demokratiska utvecklingen fortsätter på samma sätt, om vi omsätter vår verbala hjälp i praktiken, om de internationella hjälporganisationerna stärker självförtroendet i detta lilla land genom att finnas på plats, och om vi mot bakgrund av de hundratals problem som Europeiska unionen skall reglera inte glömmer att vi här har ett land som är helt anvisade till vår hjälp, gör vi en stor insats.
Med hjälp av partnerskapsavtalet, som visserligen är av finansiell betydelse för oss men bara är en droppe i havet i förhållande till landets problem, måste vi fullgöra de skyldigheter vi har åtagit oss.
Avslutningsvis skulle jag vilja be er att använda partnerskaps- och samarbetsavtalet för att uppmuntra den politiska ledningen och de demokratiska krafterna att inte överge kursen mot en demokratisk utveckling trots den svåra situationen.
Det är det viktigaste vi kan bidra med till utvecklingen av Armenien.
