# ID: svediakorp-gov475496
# author: Cresson (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-03-12
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 603
# sentences: 29
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande, ledamöter av parlamentet, jag skulle först och främst vilja tacka ledamöterna i forskningsutskottet, och i synnerhet föredraganden, Linkohr, för det arbete de uträttat.
Sin vana trogen, lägger Linkohr fram ett väl avvägt och konstruktivt svar på rådets gemensamma ståndpunkt.
Svaret koncentrerar sig på det väsentliga: det totala finansiella tilläggsanslaget och dess fördelning.
Det står klart, att detta kommer att skapa problem för rådet, som ju endast med svårighet uppnådde enighet om tilläggets innehåll.
Som för övrigt föredraganden noterar i sin genomgång av motiven, har det tagit rådet mer än sex månader efter den första behandlingen i Europaparlamentet, att nå fram till den enighet, som krävs för att kunna fastställa en gemensam ståndpunkt.
Detta visar än en gång, att även om medbeslutandeförfarandet är nyttigt, med tanke på det konstruktiva meningsutbyte det ger anledning till, så går regeln om enhällighet i rådet mot önskan att göra unionens forskningspolitik effektiv, så att den kan anpassa sig till utvecklingen.
Det är inte ett av de minsta problemen för regeringskonferensen att lösa denna svårighet.
Debatten om tillägget har verkligen pågått alltför länge.
De belopp det är fråga om är inte av den storleksordningen, att de stjälper budgetbalansen.
Olika projekt står och väntar, som alla är av vikt, såsom forskningen om BSE eller multimedia för undervisningen.
Av många skäl anser jag det därför vara viktigt att snabbt sända en positiv politisk signal till den vetenskapliga världen och industrin.
Trots dessa omständigheter tyder allt på en förlikning mellan parlamentet och rådet.
Båda parter måste anstränga sig.
Kommissionen kommer inte att bespara sig någon möda för att nå fram till en acceptabel kompromiss.
Grunden för en sådan kompromiss tycks för övrigt börja avteckna sig.
Rådet har godkänt forskningen om uppspårning och förstöring av antipersonella minor som ett prioriterat område.
Det har sålunda tagit fasta på en viktigt ändringsförslag från parlamentets första behandling.
Linkohr å sin sida ifrågasätter inte vikten av att stärka forskningen rörande överförbara spongiforma encefalopatier, dvs.
BSE.
Denna förstärkning brådskar, vilket Medina Ortegas betänkande från undersökningsutskottet understrukit.
Det är positivt, att den fått stöd såväl från parlamentet som rådet, både principiellt och vad gäller anslagens storlek, med utgångspunkt i den analys som kommissionen i november förra året presenterade i sin handlingsplan.
Det är för att kunna bidra till utarbetandet av en kompromiss mellan Europaparlamentet och rådet under de veckor som följer, som kommissionen i detta skede inte önskar godkänna de ändringsförslag som Linkohr föreslagit, även om jag känner stor sympati för deras inriktning.
Med detta för ögonen avser för övrigt kommissionen att i sitt förslag till budget för år 1998 inarbeta en tillräcklig marginal för att budgetmyndigheten skall kunna överskrida de 100 miljoner ecu, som redan återfinns i 1997 års budget.
Jag vill för övrigt tacka budgetutskottet och Desama, för deras värdefulla hjälp.
Jag vill avsluta med ett par ord om tidtabellen.
Det fjärde ramprogrammet, som det finansiella tillägget avser, avslutas nästa år.
Det femte ramprogrammet är redan under utarbetande och kommissionen räknar med att kunna lägga fram sitt formella förslag i nästa månad.
Man måste alltså snabbt fatta beslut om det finansiella tillägget för att göra det operationellt och för att undvika all sammanblandning med diskussionerna om det femte ramprogrammet.
Europaparlamentet har med sin snabba andra behandling här föregått med gott exempel, vilket jag tackar för.
