# ID: svediakorp-gov475489
# author: Quisthoudt-Rowohl (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-03-12
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 467
# sentences: 28
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande!
Vår grupp har för avsikt att bifalla detta betänkande, även om det inte sker utan en olustig känsla.
Jag vill ta tillfället i akt och säga att jag egentligen beundrar föredraganden för det här arbetet.
Jag beundrar föredraganden inte minst för att han gick med i förlikningen redan för två år sedan.
Resultat: 700 miljoner ecu som reserv betyder 5 %.
Utan att vilja förringa parlamentets medbeslutanderätt - något jag naturligtvis inte vill - får man kanske fråga sig: Lönar sig verkligen hela den här proceduren?
Men det finns en sak som jag inte riktigt förstår.
Vi vill investera i framtiden.
Idag var det folk här från Renault, i Tyskland har vi problemet med gruvarbetarna.
Och vad gör vi?
Där det är fråga om framtiden, det vill säga inom forskning, utveckling, möjligheter för omstruktureringar i industrin, där tänker vi spara!
Om nu verkligen de insparade pengarna på europeisk nivå skulle investeras nationellt på ett förnuftigt sätt för forskning, så spelar det ju ingen roll.
Men jag måste poängtera att där har jag mina tvivel.
Enligt min åsikt måste vi beträffande forskningspolitikens framtid i varje fall komma fram till en annan finansieringsmodus än en omfördelning av budgeten mitt under ramprogrammet.
Det var jag med om redan för fyra år sedan och då medförde den inget positivt och det gör den inte idag heller.
För det andra hyser jag nog en del tvivel vad gäller kommissionens roll i den här frågan.
Det har jag redan gått in på.
Hur ska man kunna ta sådana förslag på allvar som först planerar in task forces med 700 miljoner och som man kämpar för att få igenom, om förslagen senare kan förändras med ett enda penndrag?
Var fanns egentligen koncentrationen när det började visa sig att vi inte skulle få 700 miljoner utan bara 100 miljoner?
När jag ser på listan nu och hur medlen fördelats - allvarligt talat, om vi nu delar ut två miljoner hit eller dit, vad ändrar det på saken?
Var är koncentrationen nu då?
Koncentration betyder också att vi äntligen vågar säga vad vi inte vill.
Det har vi inte lyckats med.
För mig och min grupp är allt det här en lärotid.
Enligt vad jag tycker behöver vi ett annat slag av samarbete inför det femte ramprogrammet.
Kanske behöver vi också andra strukturer, och jag tänker då göra vad jag kan för att utforma det här samarbetet positivt.
Det är lite resignativt, när jag nu slutar och ger föredraganden mitt fulla stöd.
Men det räcker nog inte till för att möta framtiden.
