# ID: svediakorp-gov475467
# author: Liikanen (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-03-12
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 917
# sentences: 44
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande!
I kväll har Europaparlamentet debatterat sina prioriteringar för 1998 års allmänna budget.
Kommissionens roll är härvidlag att lyssna.
Institutionerna kommer att genomföra en första diskussion om sina åsikter vid trepartsöverläggningarna om budgetprioriteringarna den 9 april i år.
Kommissionen antog sina budgetinriktningar för 1998 i slutet av januari.
Det är andra gången kommissionen har gjort på det viset.
Detta förfarande är en av de första innovationerna för att stärka den ekonomiska förvaltningen inom kommissionen och den har uppfyllt de förväntningar som ställdes.
Konkret så bestämde sig kommissionen för att fortsätta att tillämpa den budgetmässiga stränghet som den inledde med 1997 års budget, och som sedan skärptes ytterligare av budgetmyndigheten.
Det första skälet att vidmakthålla en sträng inriktning är detsamma som förra året.
Medlemsstaterna fortsätter sina många gånger smärtsamma ansträngningar att få de allmänna finanserna i ordning inför den ekonomiska och monetära unionen.
Gemenskapens budget är naturligtvis inte stor, men den måste inom vissa gränser uppmuntra och underlätta dessa ansträngningar.
Det finns också ett andra skäl, som gradvis blir allt viktigare.
När nästa utvidgningsomgång nu närmar sig så måste gemenskapens finanser vara beredda.
Detta har återverkningar på såväl kostnadsnivåerna som på gemenskapens strukturprogram.
Dessa frågor kommer att tas upp mer i detalj efter regeringskonferensen, men en smidig övergång till en utvidgad gemenskap kommer bara att bli möjlig om den tid som återstår används för de erforderliga anpassningarna.
I sin budgetinriktningsdebatt beslöt sig kommissionen också för en ny metod för att återupprätta den budgetmässiga strängheten.
Den traditionella metoden, att följa de ekonomiska perspektiven med några små marginaler, skulle i själva verket inte passa för 1998.
Det skulle i själva verket medföra tillväxttakter på 10 %, eller till och med mer, för gemenskapens budget.
Jämför detta med en förväntad tillväxt på mindre än 3 % i medlemsstaterna.
Det skulle helt enkelt vara omöjligt att förklara en sådan budgetgenerositet på gemenskapsnivån för Europas medborgare och skattebetalare.
Kommissionen har därför valt en annan inriktning, där man börjar med att först diskutera en försvarbar övergripande tillväxttakt, och därefter diskuterar prioriteringarna inom denna ram.
För 1998 har den beslutat att försöka begränsa ökningen till så nära 3 % som möjligt.
Jag lade, i Tillichs förslag till betänkande, märke till att kommissionen och parlamentet är överens om behovet av att stödja medlemsstaterna i deras ansträngningar att uppfylla konvergenskriterierna.
Diskussionerna om lämplig ökning för 1998 års budget bör inte fördunklas av förhandsvillkor som är, eller kan vara, onåbara.
Brinkhorst frågade mig om det holländska ordförandeskapets beredvillighet att bidraga till en ömsesidig förståelse för dessa frågor.
Jag kan inte kommentera resultaten, men jag måste säga att det holländska ordförandeskapet visat stort intresse för budgetfrågorna.
Det bästa tecknet på det är att budgetfrågorna kommer att diskuteras vid de två Ekofinråden, trots att ordförandeskapet inte är här för närvarande.
(Inpass från Tomlinson) Till Tomlinson måste jag säga att i förmiddags hade vi ett annat viktigt betänkande i detta parlament, som följdes noga och uppmärksamt av ordförandeskapet.
Kommissionens målsättning på 3 % har inte bara inspirerats av den utveckling som förväntas i medlemsstaterna.
Den tycks också utgöra en skälig kompromiss mellan den nödvändiga strängheten och respekten för unionens förefintliga åtaganden.
Vad de ekonomiska perspektiven beträffar så rör detta i synnerhet åtagandeanslagen för strukturfonderna.
Besluten i Edinburgh medför en tillväxttakt på omkring 8 % jämfört med 1997.
Det är ganska mycket under nuvarande omständigheter.
Om det emellertid inte föreligger samförstånd mellan rådet och parlamentet om att den interinstitutionella överenskommelsen bör ändras - och av Tillichs förslag till betänkande antar jag att parlamentet inte kommer att medverka till detta - så kommer kommissionen att respektera utgiftsmålsättningarna för åtagandeanslag i kategori 2.
Vad betalningarna anbelangar måste varje överbudgetering verkligen undvikas.
Det är svårt att klara en övergripande målsättning på 3 %, men om en tillväxt på 8 % godtas för en tredjedel av budgeten, så är det inte omöjligt.
Men det kräver en mycket begränsad ökning av kostnaderna inom de andra kategorierna.
Detta utesluter naturligtvis inte förstärkningen av ett fåtal prioriteringar, om andra verksamheter skärs ner eller vissa fasas ut.
Kommissionen har inte tagit ställning till avvägningen mellan kategorierna, men det är uppenbart att ett strikt utfall bara kan vara godtagbart om alla institutionerna uppfyller sina ansvar för budgetens olika delar.
Kommissionen antog således ett förslag förra veckan avseende jordbruksprispaketet för 1997 och 1998, som överensstämmer med dess övergripande budgetstrategi om - och detta är mycket viktigt - kommissionens förslag om anpassningar inom spannmålssektorn eller motsvarande inbesparingar antas.
Vad kategori 4 beträffar så arbetar kommissionen med en översyn av PHARE i den riktning föredraganden tänkt sig, och denna fråga togs också upp av Wynn och Elles.
Jag hoppas att kommissionen kommer att kunna diskutera frågan nästa vecka, eller senast om två veckor.
Vad dess egna omfång beträffar så har kommissionen bestämt sig för att föreslå ännu ett år med nolltillväxt av sin personal, med undantag för utvidgningen, och den har fastställt nya kvantifierade initiativ för omfördelning av sina personella resurser till prioriterade verksamheter.
Avslutningsvis vill jag framföra mina välgångsönskningar till föredragandena, Tillich och Tomlinson, liksom också till budgetutskottets ordförande, Samland, för ett framgångsrikt budgetförfarande för 1998.
