# ID: svediakorp-gov475465
# author: Fabra Vallés (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-03-12
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 305
# sentences: 8
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande, tillåt mig först att tacka föredraganden Tillich, för den flexibilitet han har visat när det var dags att diskutera hans dokument i utskottet, en plats där inte bara ideologiska och regionala åsikter möts i diskussion, utan också rådets och kommissionens.
Det är därför uppenbart att Europaparlamentet svårligen kan utöva inflytande om det inte är föredragandens huvudintresse att uppnå en bred enhällighet om det diskuterade dokumentet, och till gagn för denna enhällighet tycker jag att det är korrekt att idén om att budgeten skall hämta inspiration från subsidiariteten har undanröjts, då just budgeten är det instrument som förverkligar gemenskapens politikområden och inte den som bestämmer subsidiariteten.
Jag är fullkomligt överens om de prioriteringar som föredraganden lägger fram i punkt 5 i sitt betänkande, förutsatt att vi inte glömmer de kvantiteter som sedan tidigare beslutats i Turin.
Jag avser kategori 2, där jag anser att det, hur logiskt det än kan verka att nivån på åtagandebemyndigandena fastställs beroende av reella beräkningar, är mindre konfliktivt att inte bryta med avtalen i Edinburgh.
En annan sak är det om vi kommer till slutsatsen att det gäller att på nytt revidera de finansiella bestämmelserna för att automatiskt annullera de åtaganden som inte har blivit utnyttjade av de som tar emot stöd.
Tillich, det är otänkbart att vi genom en årsbudget skall försöka ställa villkor på redan godkända program, då det bästa tillvägagångssättet att agera för miljön inte är att ta för sig av kostnaderna för EUGFJ.
Kanske är det stora frågetecknet som kvarstår i denna budget de om Phare, Tacis och Meda.
Hur kan vi bli mer realister, vilket vi vill vara, utan att bryta med de utgifter som beslutats av Europeiska rådet i Cannes?
