# ID: svediakorp-gov475458
# author: Le Gallou (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-03-12
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 554
# sentences: 30
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande, även om jag står i opposition till regeringen i mitt land, finner jag ministerrådets ståndpunkt vara mer förnuftig än kommissionens och vårt parlaments.
Den höjning av utgifterna med 3 %, som föreslås anser jag vara alltför stor.
I inget land i Europa ökar motsvarande utgifter, dvs. utgifterna för investeringar eller utgifterna för stöd och bidrag.
De står stilla, eller till och med minskar.
En verklig återhållsamhet är följaktligen inte en ökning med 3 %, utan att man åtminstone håller utgifterna på oförändrad nivå.
Den enda godtagbara ökningen av skattetrycket och av de offentliga utgifterna i Europa är ingen ökning alls.
Detta vore ett kraftfullt budskap till den skattebetalande medborgaren.
Tillåt mig en liten utvikning.
I städerna i Sydfrankrike, där väljarna har valt borgmästare, som tillhör min politiska åskådning, Nationella fronten, kommer de lokala skatterna att sänkas 1997.
Det är något som mottagits utomordentligt väl både av allmänna opinionen och skattebetalarna.
Det är ett oerhört kraftfullt budskap.
För vårt parlament vore det bra att följa exemplet, desto hellre, som de ökningar man förelagt oss, i huvudsak motiveras med en ökning på 8 % av strukturfonderna.
Denna ökning är inte realistisk.
Den är inte realistisk eftersom ingen svävar i okunskap om, eftersom det sagts tidigare, att skillnaderna mellan beviljade anslag och utnyttjade anslag är betydande.
Att planera för alltför stora utgifter, som överstiger kapaciteten för utnyttjande, är helt uppenbart en orsak till slöseri.
Överallt, där det finns rikligt med anslag - och det är fallet med strukturfonderna - finns det risker för slöseri, och risker för att man skapar beroendeförhållanden.
Motiveringen, som getts för dessa utgifter till strukturfonderna, och för andra budgetposter, och särskilt socialpolitiken, är hänsynen till sysselsättningen: kampen mot arbetslösheten.
Tyvärr skapar inte strukturfonderna sysselsättning.
De flyttar runt arbetstillfällena.
De placerar arbetstillfällena på en roulett, som kastar dem från det ena stället till det andra i Europa, utan att skapa några nya.
Det som skulle kunna skapa sysselsättning i Europa, är en annan handelspolitik och andra relationer med resten av världen, men inte strukturfonderna.
För övrigt hade vi ett exempel på detta i morse - och förlåt att jag återkommer till det - nämligen Renaultaffären.
Vad är det som hänt?
Europeiska unionen har ställt vissa anslag från strukturfonderna till förfogande för Sydeuropa och speciellt för Portugal och Spanien.
Det var naturligt för Renault att bygga fabriker där, som producerar bilar till en lägre kostnad, än de fabriker som ligger längre norrut.
Strukturfonderna har bidragit till att skapa sysselsättning i Sydeuropa.
Men som i detta fall är det inte tal om expansion utan snarare tillbakagång, medaljens baksida är nedläggningen av fabriken i Vilvoorde, som troligen för övrigt får Europa, att via strukturfonderna bevilja anslag som kompensation för de försvunna arbetstillfällena.
Sammanfattningsvis, strukturfonderna skapar inte arbetstillfällen, utan flyttar på dem desto mer.
Den socialistiska politiken i kampen mot arbetslösheten ger inga resultat, utan försöker snarare göra arbetslösheten mer uthärdlig.
Det är inte så man förbättrar situationen för Europa.
