# ID: svediakorp-gov475453
# author: Miranda (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-03-12
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: PT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 835
# sentences: 20
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande!
Den viktiga debatten som vi redan fört i budgetutskottet, eller rättar sagt, själva antalet viktiga förändringar som vår kollega Tillich betänkande orsakade, trots att vi ännu befinner oss i en preliminär fas av budgetförfarandet, får oss att bekräfta det som vi redan säkert visste: det blir ingen lätt väg att gå fram till december.
Och det säger vi inte bara för att vi inte är överens om de grundläggande i de förslag som framlades i den ursprungliga versionen av Tillichbetänkandet.
Vi säger det för att vi ännu har förra årets erfarenhet i minnet och särskilt för att vi tror att en fundamental motsägelse har behållits; en motsägelse som kommer ur att det dels existerar kompromisser med en normativ tolkning, som tvingar alla - jag syftar naturligtvis på den i Edinburgh fastställda budgetplanen inom ramen för det interinstitutionella avtalet - och att det dels existerar en viss tendens att försöka hämnas på en ganska mycket mer restriktiv hållning, som grundlagts enligt de riktlinjer som fastställts för den gemensamma valutan, vars huvudsyfte gäller utvidgningen och som särskilt koncentreras till vissa budgetområden, dvs. de strukturella åtgärdernas område.
För vår del vill vi påpeka följande mycket klart och tydligt när det gäller denna fråga: vi är medvetna om behovet att finna möjligheter för utvidgningen, men vi motsätter oss fullständigt att sammanhållningen och andra mål som vi anser som måste prioriteras inom gemenskapen skall offras som medel för att uppnå ett sådant mål.
Det här är det grundläggande i vårt motstånd mot de förslag som vår kollega Tillich ursprungligen formulerade, vilka måste sägas hade en merit som vi inte kan bortse från: den klarhet med vilken de framlades.
Det restriktiva alternativet sammanfattades där utan betydande reservationer, till och med innan kommissionens budgetförslag hade lagts fram och innan man hade startat förhandlingarna med rådet och därigenom kunde hänvisa till subsidiaritetsprincipen.
Arbetslöshetsbekämpningen var begränsad till de belopp som man avsåg att ta från de strukturella åtgärderna; men i stället, och för att understryka den lilla relevans som faktiskt gavs till de sociala problemen, pekade man uttryckligen på en reducering av de sociala målsättningarna och på detta områdes budgetrubriker.
Brytningen med Edinburgh blev tydlig - och inte bara vad avsåg de betalningar som härrör till strukturfonderna - det blev det tydliga resultatet av den inbjudan som riktades till kommissionen för att den skulle skriva in beloppen för åtagandebemyndiganden som motsvarar reella prognoser.
Men samtidigt var man här ganska generös med utvidgningen och också med mycket specifika program, som man uppförde som prioriteringar för nästkommande budgetår.
Förutom de olika uppfattningar som förslagen förorsakade genom sitt innehåll satte sådana förslag också parlamentet i en mycket svår institutionell position: Europaparlamentet blev fullständigt utan resurser i de förhandlingar som skulle ha genomförts med rådet, och det dåliga exemplet från tidigare år upprepades och försämrades troligen.
Vi anser att de omröstningar som genomfördes i måndags i budgetutskottet bidrog till att betydande och positivt förändra det ursprungliga förslaget.
Motiv för oro kvarstår dock.
Det är först och främst djupt motsägelsefullt att klassa det som formulerats som rådets förmodade ställningstaganden som " orealistiska " - en korrekt klassificering, enligt vår mening - med den öppning som ändå till hälften lämnas för en överenskommelse med rådet när det gäller höjningen av budgetens totala maximibelopp.
Och på detta område är det för oss en grundläggande fråga vilken öppning som görs mot skapandet av en jordbruksreserv.
Och det är också för att vi ännu inte glömt att det började på det sättet, förra året; alla dessa oförutsedda händelser som resulterade i att Europaparlamentets roll skars ned, särskilt vad gällde de nedskärningar som de flesta i detta hus motsatte sig, tyvärr utan några effektiva resultat.
Det är normalt att hävda att historien inte upprepar sig, men de faktiska förhållandena får mig att vara mer försiktig och att inte upprepa en sådan samlingsplats denna gång, särskilt efter att ha fått reda på vad som sagts av kommissionsledamot Fischler i dag i jordbruksutskottet, och enligt vilket - precis som för ett år sedan - ett klart samband kan fastställas mellan nedskärningarna på jordbrukssidan och nedskärningarna i strukturfonderna.
Det är dock å andra sidan minst sagt konstigt med införandet av punkt 13, som kan vara en pervers läsning, till den grad att man därur kan dra slutsatsen att man skall genomföra en förtida revidering av strukturfondsförordningen, vilket vi naturligtvis inte kan gå i god för.
Andra frågor som vi ännu skulle kunna nämna är frågor som verkligen inte lämnar oss någon ro i budgetförfarandet, men jag vill speciellt nämna en aspekt här: betänkandet av vår kollega Tomlinson.
Jag tycker det är ett bra betänkande, som ger kontinuitet och betonar den tidigare positiva inriktningen och som just därför förtjänar vårt stöd.
