# ID: svediakorp-gov475438
# author: Oreja Aguirre (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-03-12
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,016
# sentences: 42
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande, jag måste här uttrycka min uppskattning av alla de olika inlägg som har anförts.
Jag måste konstatera att de är av yttersta vikt för mig med tanke på det arbete som jag utför i kommissionens namn vid regeringskonferensen.
Jag har något jag vill säga er, eftersom jag har noterat en anda av pessimism i många av de anföranden som vi har hört.
Jag vill säga er att regeringskonferensen inte ännu ordentligt har kommit in i sin slutliga fas, som är förhandlingsfasen.
De av er som har erfarenhet av de tidigare regeringskonferenserna år 1983 och 1991 känner till att den egentliga förhandlingsfasen kommer först på slutrakan.
Därför har det inte ännu förekommit egentliga förhandlingar.
De inledande förhandlingarna startade för några få veckor sedan.
Vi har hittills bara haft monologer och någon enstaka dialog, men det har inte förekommit några egentliga förhandlingar.
Dessa håller på att sätta i gång eftersom nu har vi tillgång till de texter som utgör artiklarna som diskuteras.
Det som jag därför vill säga er är att parlamentet spelar en mycket viktig roll i ett läge som detta.
Jag anser att allt det som parlamentet gör för att tydligt uttrycka sina ställningstaganden är avgörande eftersom största delen av fallen också delas av kommissionen.
Och jag kan inte påminna mig om att det t.ex. vid anförandena av kommissionens representanter vid regeringskonferensen skulle ha förekommit en enda motsägelse.
Jag har alltid efter dessa inlägg vid konferensen påtalat den grad av samstämmighet som råder.
Därför anser jag att detta är en verkligt avgörande stund.
Vi står i väntan inför den 25 mars men i praktiken också i väntan inför Europeiska rådet i Amsterdam.
Det är en avgörande situation och vi skall följa med vad som händer.
Jag kan dock inte svara, eftersom det inte har förekommit några egentliga frågor till kommissionen, vilket är ett bevis på den stora enighet som råder.
Det har tagits upp en del teman, t.ex. en fråga som ställdes av Dell ' Alba och som är en fråga eller ett yttrande som också professor Medina har gjort, professor och auktoritet - det gläder mig att se honom här - som har ställt frågan om vilken som är Europaparlamentets andel när vi talar om det fördjupade samarbetet.
Ni känner till vilken ställning kommissionen har tagit.
Det är samma ställning som parlamentet har.
Jag anser att man inte kan bryta parlamentets enighet.
Det vore ingen mening med det och detta är den ställning som vi har framfört både i vårt yttrande och speciellt i de inlägg som jag har anfört vid regeringskonferensen.
Jag vill också säga några ord i anslutning till ett tema som Anastassopoulos har hänvisat till i sitt omnämnande av kommissionens roll.
Bland det svåraste som finns är att känna sig själv.
Sist och slutligen är de bara kommissionen som, efter att ha uttalat sig i fråga om de övriga institutionerna, har uttalat sig om vad den tänker om sig själv.
Jag vill här kommentera ett uttalande som Anastassopoulos har gjort, där han talar om primära och sekundära kommissionärer.
I detta är jag inte överens med honom.
Det finns inga primära och sekundära kommissionärer, det finns kommissionärer som har tilldelats en portfölj och det finns kommissionärer som inte har tilldelats en portfölj, men det betyder inte att de senares uppgifter skulle vara mindre viktiga.
Tillåt mig här anföra en personlig förtrolighet: jag minns att när jag inledde förhandlingarna om Spaniens inträde i Europeiska gemenskaperna så hade kommissionär Natali en central roll bland de övriga, eftersom han hade ansvaret för utvidgningsfrågorna, utan att ändå ha någon portfölj.
Det som jag dock anser vara viktigt är en god balans.
Här tror jag inte nödvändigtvis att det att inneha eller inte inneha en portfölj, så länge som det finns en korrekt fördelning av uppgifter mellan ett antal kommissionärer som har tilldelats portfölj, skulle betyda en indelning i primära och sekundära kommissionärer.
Däremot tror jag att man har strävat efter att stärka en sak som vi anser vara väsentlig: kommissionens legitimitet.
Och i detta hänseende har vi påvisat Europaparlamentets roll vid valet av ordförande och vid godkännandet av kommissionärskollegiet.
Jag anser detta vara väsentligt.
Jag försäkrar er att jag, som har tillhört det tidigare kommissionärskollegiet, upplever mig nu ha större legitimitet, bland annat för tillfällena att höra kommissionens ledamöter innan det slutliga godkännandet.
Därför anser jag att allt som innebär stärkning av legitimiteten är något positivt.
Slutligen vill jag också svara på en fråga ställd av Frischenschlager, som konstaterar att det inte fanns några överenskommelser vid konferensen och att det inte räcker med att säga att det finns hopp om man inte säger hur.
Jag tar mig friheten att svara att det är helt möjligt att inte vara överens angående kommissionens frågor men kommissionen har för det första avgett ett yttrande i vilket den uttalar sig angående alla punkter.
För det andra så uttalar vi oss kontinuerligt och här har jag uttalat mig konkret om vad vi anser om den gemensamma utrikesoch säkerhetspolitiken, vad vi anser om parlamentets roll och kommissionens roll i den tredje pelaren.
Vi uttalar oss kontinuerligt och jag har möjlighet att göra det regelbundet framför utskottet för institutionella frågor.
Jag vill också få fram att detta möte har varit mycket berikande för mig, möjligheten att vara närvarande och få ta del av parlamentet i dessa avgörande tider, eftersom parlamentet med sin demokratiska representation spelar en så central roll.
Jag vill därför närma mig parlamentet med en önskan i en så viktig och kritisk situation som den vi befinner oss i, i väntan inför den 25 mars och framför allt i väntan inför regeringskonferensens avslutning: att vi alltid tar del av andan i parlamentet för att kunna gå vidare i rätt riktning.
