# ID: svediakorp-gov475428
# author: Lucas Pires (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-03-12
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: PT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 500
# sentences: 21
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande!
När det gäller historisk längd borde 40 år vara en vuxen ålder, inte en ålder för depressionskriser.
Likväl ger IGC: s diplomatiska dans, trots att det är länge sedan den började, intrycket att den ännu inte hittat sin egen rytm.
Under flera månaders virvlande verkar det som om självaste partituren fattas.
Bara det kan väl förklara att konferensens huvudtema nu är flexibilitet.
Det är symtomatiskt att en exceptionell säkerhetsventil, av typen " sista utvägen ", blivit scenens centrum.
Det är bra om det är ett villkor för att bryta ned blockeringar, men inte bra om det är ett sätt att avveckla gemenskapens samlade skrifter och den ekonomiska och sociala sammanhållningen, eller att splittra upp institutionerna, smita från det parlamentariska kontrollen eller återinrätta egoismen och viljan att gå sina egna vägar, som tvisten mellan nord och syd när det gäller den enhetliga valutan ibland verkar förespegla.
Det är därför vi unisont stöder formuleringen om den exakta och begränsade inramningen för det så kallade förstärkta samarbetet.
Flexibilitet kan vara nyttigt, såväl för att möjliggöra utvidgningen som för att undvika de permanenta förhalarnas utpressning.
Men det måste medföra fler broar och öppna dörrar, inte fler fallgropar och stängda dörrar.
Vi trodde, å andra sidan, att demokratiseringen av institutionerna skulle vara en av de första frågorna på den internationella regeringskonferensen.
Efter Maastricht hade medborgarna sagt att de inte ville ha ett Europa utan mer demokrati.
Nu är det så att det minsta en demokratisering skulle innebära är en utvidgning av Europaparlamentets befogenhetsområde och medbestämmande i alla frågor av icke-konstitutionell typ inom den första pelaren.
Detta skulle vara än mer betydande nu när vi står på tröskeln till den gemensamma valutan.
Vi kan faktiskt inte införa den gemensamma marknaden och lämna demokratin halvägs.
Den andra punkten där medborgarna inte heller kommer att tillåta någon tvekan är den som avser den interna säkerheten och bekämpningen av den organiserade brottsligheten.
Den gemensamma valutans stabiliseringskultur kräver en parallell stabiliseringskultur vad gäller säkerheten på den transnationella marknaden, som medlemsstaterna per definition inte själva har möjligheter att garantera.
Annars kommer medborgarna att i marknaden och i den gemensamma valutan se mer av ett hot än av en positiv erövring.
Den gemensamma politiken gällande visum och uppehållstillstånd, införandet av kvalificerad majoritet för beslut på dessa områden, dess krav på övervakning av Europaparlamentet och EG-domstolen, harmoniseringen av de rättsliga samarbetsförfarandena, Schengens anknytning till fördragen och beviljandet av operativa befogenheter till Europol för bekämpningen av brott på transnationell nivå är grundläggande, detta är också villkoret för att undvika det osunda återinförandet av den marginella osäkerheten.
Vi väntar oss, herr ordförande, att IGC: s försenade språngmarsch ändå skall vinnas vid målsnöret.
Annars blir vi fast mellan förhoppningar om ett Maastricht III eller ett Europa som aldrig blir klart.
