# ID: svediakorp-gov475426
# author: Voggenhuber (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-03-12
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 235
# sentences: 8
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande, mina damer och herrar!
Sällan i EU: s historia har man så smärtsamt måst erfara klyftan mellan dröm och verklighet så tydligt som i dag.
Med öronen fortfarande fulla av festtalen vid fyrtioårsjubileet av Romfördragen, måste man dessutom fördjupa sig i det irländska rådsordförandeskapets förtroliga förslag.
Jag undrar om frihetens, rättvisans och fredens Europa fortfarande har något att göra med det Europa, som aviseras och drivs fram på denna regeringskonferens.
Europaparlamentet överlägger idag sannerligen resolutionsförslag x i ordningen och jag fruktar, att resolutionsförslag nr x vid denna regeringskonferens kommer att bli lika irrelevant som alla andra och i bästa fall kommer att uppfattas som störande.
Kanske borde det faktum få oss att börja tänka, att rådsordförandeskapet inte ens har tyckt det varit värt mödan att infinna sig vid en så central debatt i parlamentet.
Det handlar inte om att dra bönekvarnen om och om igen, utan att tänka över de politiska påtryckningsmedel, som parlamentet har ett fåtal veckor, ett fåtal månader före regeringskonferensens avgörande sammanträden, för att faktiskt väsentligt höja trycket på regeringskonferensen.
Med påtryckningsmedel menar jag dramatiska påtryckningsmedel, från misstroendevotum mot kommissionen, som inte följer parlamentet i denna sak, till att inte godkänna budgeten i ett EU, som vi inte kan betrakta som det Europa vi är skyldiga medborgarna.
