# ID: svediakorp-gov475424
# author: Frischenschlager (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-03-12
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 235
# sentences: 14
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru ordförande!
Låt mig helt kort få säga vad som stör mig med den här debatten.
Många här beter sig som om vi väntar på ett försenat pingstunder i Amsterdam.
Tvärtom är det ganska klart, att det inte på denna regeringskonferens finns någon enighet i alla viktiga politiska frågor, varken vad gäller grundläggande rättigheter, kommissionens sammansättning, flexibilitet eller vid de nya majoritetsbesluten.
På alla punkter finns konflikter och ingen enighet.
Denna enighet betecknas dock samtidigt av alla som en förutsättning för att vi skall kunna börja utvidgningsförhandlingarna.
Därför är det mycket viktigt, att Europaparlamentet inte förlorar sig i detaljer, utan berör de mycket centrala frågorna i resolutionerna.
Det är den ena punkten.
Den andra är: Jag förväntar mig ett offensivare förhandlingssätt från kommissionens sida.
Det, som vi har hört idag, räcker inte när kommissionären säger att han förväntar sig en avslutning i Amsterdam, men inte vet hur.
Hur kommer det att fortsätta?
För det tredje är det avgörande att vi i våra nationella parlament sörjer för och driver på, att de sätter sina regeringar under tryck.
Detta är helt avgörande, eftersom det annars kommer att vara för sent och vi på så sätt inte bara riskerar unionen utan också utvidgningen och det europeiska projektet överhuvudtaget.
Det är hög tid!
