# ID: svediakorp-gov475423
# author: Cardona (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-03-12
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: PT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 333
# sentences: 14
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande!
I dag är det 40 år sedan Romfördraget undertecknades.
När jag var på väg hit till hemicykeln kunder jag inte undgå att tänka på en sak.
Skulle det på fyrtio år ha varit möjligt att göra mer och nå bättre resultat i byggandet av Europa?
Eftersom detta är mitt första inlägg, kan jag inte låta bli att känna mig besvärad av denna tankes betydelse.
Jag vill att ni ska veta att även jag är bekymrad över Europeiska unionens effektivitet.
Men bör vi uppoffra freden, säkerheten, friheten, demokratin och solidariteten för effektiviteten?
Bör vi i brådskans namn uppoffra de mycket ädlare målsättningar som alltsedan Romfördragets undertecknande tagit oss ända hit?
Försiktigheten säger oss att " man ska skynda långsamt ".
Jag tror till och med att ett av skälen till Europas framgång är den grundlighet med vilken det har byggts upp, efter mycket arbete, långdragna förhandlingar och verklig konsensus, dvs. man klarade det bara för att man begripit att det måste ta tid, det förekom ingen frestelse att pådyvla någon något, utan man hade alltid målsättningen att övertala staterna att ansluta sig frivilligt.
När man formulerar önskningar om att våra barnbarn år 2057 skall kunna fira hundraårsjubileum för Romfördragets undertecknande, ansluter också jag mig till de önskningarna.
Men att hedra dem som före oss tänkte på Europa, som fyllde sin uppgift och som överlämnade uppdraget till oss att fortsätta, kräver också ett erkännande av att det var genom att låta tiden ha sin gång som var nyckeln till deras framgång.
Låt oss inte idag låta bli att erkänna detta, åtminstone för att kunna förklara vad det är vi vill, vart vi ska och hur vi skall nå fram.
Medborgarna i Europeiska unionens medlemsstater har rätt att veta det; vi, som valts till att representera dem här, har plikten att erkänna det.
