# ID: svediakorp-gov475414
# author: Schaffner (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-03-12
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 376
# sentences: 11
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande, ärade kommissionsledamot, kära kolleger, när regeringskonferensen den 29 mars förra året inleddes i Turin för att revidera fördraget gav deltagarna regeringskonferensen tre uppdrag: ge unionen effektiva institutioner inför utvidgningen, ge Europa en verklig ambition när det gäller diplomati och försvar, förbättra organisationen av den tredje pelaren, - rättsliga och inrikes frågor.
Allt detta arbete borde leda oss till 2000-talets Europa, det vill säga ett närmare Europa, mer demokratiskt och mer solidariskt.
Utan att föregripa resultatet, ett år efter att regeringskonferensen inletts, har den senaste tiden flera gånger visat på gränserna för unionens nuvarande utformning med t.ex. kommissionens bristande förmåga i dramat med BSE och unionens oförmåga att dämpa Renaultarbetarnas oro i Vilvoorde.
Det är på denna senaste punkt som jag, liksom Schäfer, skulle vilja varna kommissionen och rådet.
Utöver dessa tre utmaningar som regeringskonferensen bör notera, är det inte på tiden att bygga det sociala Europa, är det inte på tiden att vi grundligt diskuterar de draman som uppstår genom arbetslöshet och ännu hellre att vi försöker att undvika eller mildra dem?
Skall vi vänta på att de 18 miljoner av våra landsmän som är arbetslösa blir uppmanade att komma och demonstrera sitt missnöje i vårt parlament för att tvinga oss att rösta under press?
Inför den världsomfattande utbredningen av utbytet och teknikexplosionen skall vi enbart föreslå kvinnor och män som befolkar vår union detta förtvivlade val mellan osäkerhet och arbetslöshet?
Eurobarometerundersökningen i februari 1997 visade att kampen mot arbetslösheten betraktades som en prioriterad insats av alla landsmän och borde vara det huvudsakliga målet för regeringskonferensen.
Mina kära kolleger, skall vi äntligen ge Europa möjlighet att slå in på en tredje väg, vägen för sysselsättning och social rättvisa?
Ja, det är dags att definiera en verklig europeisk social modell, som president Chirac sade när regeringskonferensen inrättades.
Och slutligen, även om det kan vara brutalt och till och med smärtsamt, ger oss detta en anledning att ändra regeringskonferensens inriktning, för att bygga en union i människans tjänst och undvika frestelsen att enbart genomföra en, visserligen nödvändig, trimning av våra institutioner.
