# ID: svediakorp-gov475406
# author: Marín (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-03-12
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,365
# sentences: 48
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Tack, herr ordförande, ärade ledamöter.
Tillåt mig att först gratulera Sakellariou, inte bara för kvaliteten på det betänkande som i dag är under diskussion, utan också för hans fasta och ständiga stöd för Medelhavspolitiken ända från början.
Jag skulle så gärna också vända mig till honom med ett tack för hans ord, men jag kan inte göra det på tyska och ber om ursäkt för att inte ha lika omfattande språkkunskaper, men jag uppskattar hans ord i högsta grad.
Jag är tacksam för de kommentarer som framförts av både Spencer och Titley om att Europeiska unionens Medelhavspolitik inte kan hållas som en enskild fråga, en fråga som oroar eller bekymrar eller som får ett visst grad av intresse i de sydeuropeiska länderna.
Kommissionen har alltid vidhållit att Medelhavspolitiken är en europeisk politik som skall intressera alla medlemsstater, och att det är lika absurt att Medelhavspolitiken bara skulle vara relevant för portugiser, spanjorer, italienare, greker och fransmän, som att påstå att politiken som berör de central- och östeuropeiska länderna bara skulle intressera Beneluxländerna eller tyskarna.
Genom alla de reflexioner som vi här tar fram fortsätter vi konsolidera tanken om att Medelhavspolitiken berör alla, en tanke som alla medlemsstater måste omsluta.
Sakellarious betänkande är mycket intressant, nu när vi står inför den andra Europa-Medelhavskonferensen som skall hållas i La Valetta i april.
Mycket återstår att göra.
Kommissionen delar en stor del av innehållet och de tankar som de olika grupperna framför i betänkandet.
Men jag vill också framhäva en sak: vi kan svårligen i denna stund ännu föreställa oss exakt hur långt - här kommer jag till kärnan av det jag vill ha sagt - vi sist och slutligen kommer att ha kommit mellan Barcelonakonferensen och mötet i La Valetta.
Och i detta hänseende, och här har vi kärnan, föreslår kommissionen en ratifikation av de principer som fastställdes i Barcelona.
Dessa principer bör fördjupas, i stället för att inleda nya samarbetsområden, eftersom vårt primära mål är att få en slutlig konsolidering av Barcelonaprocessen.
Jag anser att det måste finnas ett visst mått av historisk tålmodighet.
Barcelonaprocessen är i sin linda, den är inte äldre än ett och ett halvt år.
Problemen kring Medelhavet är enorma och en del av dem är allvarliga och intensiva.
Följaktligen måste denna politik vara en långsiktspolitik, och såsom all långsiktspolitik måste den få utvecklas steg för steg, där varje steg måste vara mycket stadigt.
Sålunda kommer kommissionens strategi i fråga om mötet på Malta vara att varje år grundligt konsolidera det som vi håller på med, på sådant sätt att denna politik, som är en långsiktspolitik, fortsätter ge resultat.
Fred, stabilitet och delat välstånd, etablering av en dialog mellan kulturerna och civilisationerna.
Dessa element kommer alltid att vara beroende av varandra och förutsättningen för att de skall gå framåt är, såsom alla här glädjande nog mycket enigt har konstaterat, att Barcelonaprocessens tre mål framskrider tillsammans.
Jag skall kort redogöra för denna situation.
I fråga om den första pelaren har vi ett alternativ, såsom Sakellariou konstaterar i sitt betänkande, och det är att skapa en effekt som ger möjlighet att återskapa ett visst mått av gemensamt synsätt på säkerhetsproblemen kring Medelhavet.
Dokumentet är ett framtidselement, eftersom man i det slutligen fastställer ett målförhållande, vilket i sig redan är ett steg.
Diskussionerna i La Valetta kommer säkert att omfatta huruvida detta mål är anspråkslöst eller ambitiöst.
Jag anser att det är ett tillräckligt mål, eftersom det för ett och ett halvt år sedan var otänkbart - med beaktande av vad som har hänt, t.ex. fredsförhandlingarna i Mellanöstern - att man skulle ha kunnat komma fram till att definiera ett Europa-Medelhavsdokument om fred, stabilitet och säkerhet.
Vi har en grund, tankar som ni har framlagt i fråga om politik och säkerhet, tankar om att fortsätta arbeta med mycket mer substantiella frågor, ett arbete vars mål är att definiera ett slags Medelhavs-OSSE eller riktlinjer för säkerheten.
Jag anser att dessa tankar är värdefulla även om det krävs en fördjupning, särskilt i fråga om målens tidsomfattning.
I fråga om politiken och säkerheten bekräftar kommissionen det som konstateras i betänkandet.
Detta har gett oss möjlighet att ge ett visst mått av ny dynamik och det finns en rad punkter som ger oss möjlighet att anse att vi åtminstone är inne på en god väg: listan över garanterade åtgärder som redan har godkänts, kommunikationsnätet mellan 27 länder, utrikespolitiska institutets nätverk, förslaget till mekanism för förebyggandet av naturkatastrofer och åtgärdsplanen för den politiska dialog och säkerhetsdialog som redan debatteras.
I detta ser vi åtminstone hur man på ett stadigt sätt håller på att etablera grunderna för en dialog.
Den andra pelaren, dvs. det andra Barcelonaelementet, är den ekonomiska delen och frihandelsavtalen.
Detta är kanske den mest lysande delen - och detta säger jag inte för att lyfta fram mig själv utan mitt generaldirektorat - eftersom vi under ett och ett halvt år har lyckats förhandla fram och underteckna fyra frihandelsavtal: med Marocko, Tunisien, Israel och nyligen med Palestinas nationella myndigheter och vi hoppas på att före La Valetta teckna avtal med Egypten, Libyen, Jordanien och Libanon.
Om man ser på att vi under ett och ett halvt år har lyckats teckna sju frihandelsavtal, vilket betyder två avtal per kvartal - och då skall ni veta hur svårt det är att åstadkomma slutliga beslut i vårt ministerråd - så anser jag att denna takt är ett resultat som bör fylla alla med tillfredsställelse.
På Gasòlibas konstaterande om att det finns en rad element som måste fördjupas vill jag svara att vårt arbete i högsta grad har varit inriktat på att, från Barcelona till La Valetta, konsolidera nätverket av frihandelsavtal, eftersom detta är den plattform, den juridiska, ekonomiska och finansiella grund som ur frihandelsperspektiv sett skall ge oss möjlighet att konsolidera samarbetets olika aspekter.
Jag vidhåller att detta är en process på lång sikt.
Man kan inte begära att det mellan Barcelona och La Valetta - knappt ett och ett halvt år - såsom genom ett trollslag skulle ske ett försvinnande av de klassiska problemen kring Medelhavet.
Men vi har uppnått ett betydande nätverk av avtal som kommer att ge oss möjlighet att fortsätta fungera.
Jag skall snart sluta, herr ordförande, eftersom tiden håller på att ta slut.
Jag uttrycker dock ett löfte till ledamöterna om att tillsända dem mitt anförande i skriftlig form.
På så sätt kan ni läsa om vad jag hade tänkt anföra i fråga om den tredje pelaren av Barcelonadeklarationen, som är den del som tar upp kulturella, regionala och samhälleliga aspekter samt aspekter i anslutning till negativa beroendeförhållanden, narkotika, terrorism, fundamentalism och okontrollerad immigration.
Här återstår mycket att göra.
Så vill jag rikta en anhållan till Europaparlamentet: Eftersom ni har inbjudit representanter för länderna kring Medelhavet till La Valetta-mötet önskar jag att utrikesministrarna slutligt bekräftar upprättandet av ett EuropaMedelhavsforum.
Jag anser att detta forum måste etableras, efter detta möte som ni har hållit här i Strasbourg.
Avslutningsvis vill jag konstatera att det inte finns budgetmässiga problem.
Det finns medel anslagna för detta forum.
Sålunda vill jag anhålla om att ni och alla inbjudna, tillsammans med kommissionen hjälper oss övertyga alla 27 utrikesministrarna om att detta forum måste konsolideras.
Detta skulle innebära ett steg framåt inom långtidsperspektivet, ett steg som behövs för att etablera en politisk debatt mellan parlamentariska representanter för båda parterna, något som jag anser vara mycket viktigt.
Tack för ordet, jag har brett ut mig för mycket, men jag tror att det var positivt att åtminstone kunna staka ut de stora dragen kring Medelhavspolitiken.
(Applåder)
