# ID: svediakorp-gov475404
# author: Donner (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-03-12
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 337
# sentences: 17
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande!
När jag ser på Sakellarioubetänkandet och dess välmenta förslag ur ett nord- eller nordostperspektiv så anser jag att det föreligger vissa intressanta olikheter mellan vårt fall, Östersjöregionen och Medelhavet.
En av dessa - och det är den det handlar om här - är att alltför många Medelhavsländer har en lång väg kvar att gå innan den politiska världen är fri från inflytande från religionen eller, som jag personligen skulle uttrycka det, från religiös övertro.
Den protestantiska traditionen i norr skiljer lätt på religion och politisk makt.
Vi kan notera konflikten mellan vissa regeringskretsar i Turkiet och armén, där den sistnämnda representerar Atatürks tanke på ett lekmannasamhälle.
Vi bör också notera att inte heller bland länder, som lever i någon slags bräcklig fred, föreligger något vida spritt antagande avseende fred och vad den innebär.
Här kommer frågan om media in.
Det lilla jag sett av mediatäckning i icke-EU-länderna längs Medelhavet, som rapporterar om händelser i andra länder längs samma kust, är många gånger förvanskat och ensidigt och bidrar inte till en förståelse för områdets kulturella och politiska mångfald.
Jag ser en möjlighet för EU att utöva moralisk makt och påtryckningar på länderna ifråga, vilket förmodligen är den avsikt som ligger bakom många av de goda förslagen i Sakellarious betänkande.
I bästa fall är EU: s ekonomiska bidrag litet, om man jämför det med vad exempelvis USA betalar till vissa länder, framför allt Israel och Egypten.
Ibland kommer makten med pengar, men inte alltid.
Betänkandet föreslår en ökad närvaro från EU: s sida inom området.
Avsikten är god.
Ingenstans nämns det faktum att engagemanget från USA: s sida har varit och kommer att förbli av avgörande betydelse inom den överblickbara framtiden.
Jag hoppas att detta kommer att förändras.
Det hänger också på viljan hos människorna vid Medelhavet.
Hur manifesterar sig denna vilja i en diktatur?
