# ID: svediakorp-gov475364
# author: Occhetto (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-03-12
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 437
# sentences: 16
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru ordförande, även jag anser det vara en betydande framgång för Europeiska unionens nyligen tagna initiativ att majoriteten och oppositionen har godtagit den linje som föreslagits för dem, avtalslinjen och den nationella försoningens linje, på två viktiga punkter: en regering med brett stöd och utlysning av nyval.
Samtidigt anser jag det olyckligt att det holländska ordförandeämbetet i sitt nyligen gjorda ställningstagande inte nämnde parlamentets resolution från februari i år, där man förutsåg riskerna med situationen i Albanien och anvisade vägen till avtal.
Jag måste tillägga att överenskommelsen om bildandet av den nya regeringen tyvärr till stor del har drabbats av en viss försening i ett läge där de två parterna inte längre har kontroll över landet.
Vi bör vara medvetna om detta, då vi annars riskerar att tala om en imaginär verklighet.
Kommissionens och medlemsstaternas regeringars uppmärksamhet fästs vid detta förhållande som alltså eftertryckligen understryks.
Vi bör numera inse att i Albanien finns inte bara två komponenter på plats, utan även en tredje sådan, nämligen de upproriska med vapen i hand, vilkas våldshandlingar vi med rätta har fördömt och bör fortsätta att fördöma.
Vi vet emellertid att för denna komponent, som med svårighet kommer att låta sig tystas av överenskommelsen, räcker det inte med de två punkter i avtalet mellan majoriteten och oppositionen som vi har talat om.
Den aktören har i själva verket ytterligare ett krav, nämligen Berishas avgång.
Situationen kan sålunda kompliceras ytterligare.
Vi kan inte dra slutsatsen att vi har nått den slutgiltiga politiska lösningen.
Vi har bara öppnat vägen till en möjlig politisk lösning som bl.a. måste gå vidare omedelbart genom att bildandet av regeringen genast slutförs.
Ytterligare åtgärder är påkallade för att få till stånd en faktisk stabilisering.
Därför anser jag att Europeiska unionen bör intervenera direkt och ta på sig en stark medlarroll och även försöka nå kontakt med den tredje komponenten i spelet, den väpnade delen, för att förmå den att under förhandlingar om villkoren nedlägga vapnen.
Under hela denna fas bör vi naturligtvis skapa ett samband mellan det ekonomiska och det politiska engagemanget.
Så som ledamoten La Malfa tidigare sade, bör ekonomiskt stöd och politiska villkor vara sammankopplade i varje steg.
Jag anser dessutom att den albanska frågan bör få oss att reflektera över gränserna för ekonomismen, som här klart och uppenbarligen har misslyckats, och få oss att förstå att vi med en politisk intervention måste låta det politiska Europa återuppstå, inte bara det finansiella.
