# ID: svediakorp-gov475358
# author: Amadeo (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-03-12
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 318
# sentences: 12
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru ordförande, även i detta fall har Europeiska unionen tyvärr bara fuskat ifrån sig, såsom den f.ö. har gjort så många gånger förr.
Misstaget är alltid detsamma: Då EU inte har förmågan att snabbt anta en enhetlig och effektiv politisk linje, hoppas man på att kunna kompensera sitt politiska underskott genom att öppna plånboken, men enbart pengar räcker inte för att lösa problemen, ibland snarare förvärrar de dem.
Så har skett i Bosnien, i Mostar, i Zaire och så sker i dag i Albanien.
När tecknen på den albanska krisen i oktober förra året framträdde på ett mer påtagligt sätt, var Europas svar: " Vi ger pengar till Albanien ", dvs. till Berishas regim, och blundade inför de uppenbara övergreppen och manipulationerna vid presidentvalet.
Från den tidpunkten, under en tid av drygt fyra månader, har nästan 500 miljoner ecu regnat över Albanien, dvs.
1 000 miljarder lire.
Det handlar om Europeiska unionens mest generösa bidrag per capita.
Man hoppades att denna penninginjektion skulle hejda krisens utveckling, med den har i stället påskyndats.
När den störtade över oss för två veckor sedan, stammade EU bara fram något, utan att ens lyckas sammankalla ett toppmöte med de 15 medlemsstaternas utrikesministrar, så som greker och italienare hade begärt.
Först en vecka efter upprorets början samlades en fackmannakommitté i Bryssel - jag noterar att det inte rörde sig om ministrar, utan om enskilda tjänstemän från medlemsstaterna - för att arbeta fram en gemensam handlingslinje att anbefalla inför den politiska kommittén.
Nu förefaller råder ha litet högre ambitioner, men det som jag har anfört är ytterligare ett fördömande av frånvaron av en gemensam utrikespolitik.
Så länge en sådan inte existerar, kan man inte tala om Europa och om integration.
