# ID: svediakorp-gov475357
# author: Hory (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-03-12
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 322
# sentences: 12
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Vårt parlament kan naturligtvis bara stödja och godkänna försöken att politiskt reglera de civila spänningar som för närvarande skakar Albanien.
Gruppen Europeiska radikala alliansen stödjer alltså den nationella samförståndsprocessen som de olika politiska krafterna i Albanien kommit överens om: den tycks emellertid ännu inte ha övertygat befolkningen som revolterar mot våldet som utövats mot den, genom systemet med de s.k. pyramidspel, ett karikatyrmässigt uttryck för den liberala ekonomin.
Vi får också veta att befolkningen som revolterar mot makten nu skulle vara på väg mot Tirana.
Skulle vi vid detta tillfälle då kunna fundera på relevansen och giltigheten hos Europeiska unionens politik som redan vid flera tillfällen avslöjats i denna region?
Vi hade trott att kommunismens fall automatiskt skulle medföra demokrati.
I verkligheten medför den demokratins svåraste erfarenhet, med kommunismens alla följdverkningar.
Vi trodde också att alla antikommunister automatiskt var demokrater.
I verkligheten lämnade vi så grymt halva Europa åt sitt öde under fyrtiofem år att de enda antikommunister som fortfarande uttryckte sig där var ibland vilda liberala ekonomer eller anhängare av etnisk eller religiös obskurantism eller också autokrater, ofta gamla, illa botfärdiga kommunister.
I dag kan den albanska krisen leda oss till tre politiska slutsatser.
Den första, som understryks av Daskalaki, är att vi inte längre skall lämna europeiska hjälp utan att oroa oss över hur den används i samhällen som är illa förberedda för liberalismen.
Den andra är att vi snabbt måste upprätta en europeisk militärkår, som åtminstone kan ingripa i krissituationer på europeiskt territorium.
Den tredje är mer allmän och innebär att vi utan alla hårklyverier måste skynda på utvidgningen, annars kommer Europa att fortsätta att vara amputerat från sin ena hälft och för att uppnå det måste vi uppmuntra regionala grupperingar i stället för att föreslå svaga och isolerade stater ett dialogförfarande som är i fullständig obalans.
