# ID: svediakorp-gov475353
# author: Daskalaki (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-03-12
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 444
# sentences: 22
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru ordförande, det kaos som råder i Albanien är ingen nyhet.
Upproret blir mer allmänt och går norrut.
På TV ser vi att alla är beväpnade - igår såg jag små barn med vapen på TV - och är i rörelse överallt i landet.
Detta är oerhört hotfulla saker.
I samma stund, verkar regeringen mer och mer oförmögen att kontrollera situationen.
Jag är inte överens med fru Pack, den ekonomiska skandalen var en orsak, men en orsak som utgör toppen av ett isberg.
Krisen i sig var äldre, situationen var explosiv och vid sidan av detta har också vi ett ansvar.
Ibland, när man följer en viss politik inom unionen, får jag intrycket av att vi liknar de föräldrar som tror att deras plikter tar slut om de bara fyller sina barns fickor med pengar.
Och de är inte med och ser aldrig efter vad som händer med pengarna.
Så gjorde också vi med Albanien, som vi hjälpte - och gjorde rätt i att hjälpa - och som vi bör hjälpa att fortsättningsvis gå ut ur krisen.
Men vi måste vara närvarande och veta vad som händer med vår hjälp.
Å andra sidan gav vi vårt stöd till president Berisha kolla även, ibland på ett provokativt sätt, med intrycket av att - jag har inte förstått det här alls - denne, sägs det, inte var f.d. kommunist.
Men han är väl inte nyfödd president Berisha!
Det existerar besynnerliga situationer i alla dessa länder.
Vi gav honom vårt stöd utan att i förväg meddela honom om vissa konsekvenser av hans handlingar, och resultaten som de skulle få - och nu har vi sett resultaten.
Nu riskerar kaoset att breda ut sig och vi vet alla mycket väl hur problematiskt området runt omkring är.
Vi vet vad som händer i Albaniens grannländer och vi vet också att det finns två länder som är medlemmar i Europeiska unionen, Grekland och Italien, som direkt kan komma att ställas inför problem - Grekland har till och med gräns mot Albanien.
Vad måste hända nu?
Vi måste naturligtvis hjälpa till att diskutera med alla politiska krafter i landet detta för att vi kan komma att ställas inför en mycket stor överraskning på grund av utvecklingen.
Och allt måste ske i en anda av kompromisser som ordföranden så riktigt sa.
Men vi måste till slut nå målet att dra upp linjerna för en långsiktig politik och att visa vår närvaro.
Och inte bara betala.
