# ID: svediakorp-gov475349
# author: Patijn (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-03-12
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,686
# sentences: 77
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru ordförande, som svar på muntliga frågor till rådet från ledamöterna av Europaparlamentet Ahlqvist och Bianco vill jag gärna ge en utförlig rapport om den sorgliga situation som uppstått i Albanien och om de steg som EU nu måste ta med anledning av denna.
För att få en rätt förståelse bör bakgrunden till dagens kris kort belysas.
Efter ett i början gynnsamt förlopp av de politiska och ekonomiska förändringarna i Albanien efter omvälvningarna mellan 1990 och 1992 saktade genomförandet av förändringsprogrammet av i och med att parlamentsvalen i maj / juni 1996 närmade sig.
Skatteoch penningpolitiken blev mindre stram vilket bland annat ledde till ett alltför stort budgetunderskott och en ökad inflation.
Därmed rådde det inte längre någon enighet mellan Albanien och den internationella monetära fonden, och de nya utbetalningarna av strukturella anpassningskrediter från internationella finansinstitut frystes under förra året.
Under parlamentsvalen 1996 konstaterade OSSE-observatörerna oegentligheter som var till fördel för det demokratiska partiet under president Berishas ledning.
Den regering som leddes av den nu avgångne premiärministern saknade också i hög grad legitimitet och folkligt stöd.
Dagens politiska och ekonomiska kris kring de så kallade pyramidplanerna måste ses mot denna bredare bakgrund.
Pyramidplanerna kom till för några år sedan med hjälp av löneöverföringar från albanska gästarbetare i utlandet, eftersom ett väl fungerande albanskt bankväsen saknades.
I de flesta av dessa planer ingick ingen eller nästan ingen ekonomisk verksamhet.
De var rena finansspekulationer.
Flertalet av den albanska befolkningen deltog i planerna.
Inte enbart med normala besparingar utan ofta sålde man också hus, boskap och så vidare.
Det sammanlagda belopp som satsades i pyramidplanerna är inte känt, men den internationella monetära fonden har uppskattat det till ungefär en och en halv miljard dollar, alltså 40 % - 60 % av Albaniens nuvarande bruttonationalprodukt.
De ekonomiska och sociala konsekvenserna av sammanbrottet för planerna i detta land som alltid varit mycket fattigt blev också enorma.
Man fruktade för hyperinflation och massfattigdom.
Också de politiska följderna är genomgripande, desto mera som den nuvarande regeringen viftade bort varningarna från den internationella monetära fonden och från Världsbanken och vissa regeringsledamoter dessutom verkar ha varit inblandade i pyramidplanerna.
Motsättningarna inom landet har också snabbt skärpts sedan krisen började i slutet av 1996.
Mellan regeringen och oppositionspartierna, mellan landets norra och dess södra del och mellan regeringen och folket.
Folket kräver ersättning av regeringen för de förlorade fonderna.
Regeringen kan inte uppfylla detta krav.
Framför allt i landets södra del, där socialistpartiet, alltså de tidigare kommunisterna, av tradition har sin maktbas och där pyramidfonderna nu har gått i konkurs, har spänningarna växt kraftigt.
Många av medborgarna har lagt sig till med vapen från armén och polisen.
Dödsoffer har krävts och många har blivit skadade.
Man fruktar för avsevärda flyktingströmmar till Grekland och Italien och för att spänningarna skall sprida sig till den albanska befolkningen i de förutvarande jugoslaviska provinserna Makedonien och Kosovo.
Det pågår ständiga överläggningar mellan EU-ambassaderna i Albanien om de utlänningar som finns i landet.
Utlänningar som inte har tvingande skäl att stanna kvar i Albanien tillråds att lämna landet tills vidare.
När det gäller åtgärder från EU kan jag säga följande: Överläggningar på EU-nivå om denna oroväckande utveckling ägde rum redan på ett tämligen tidigt stadium.
Överläggningarna ledde fram till beslutet i rådet den 24-25 februari om att sända en ämbetsmannadelegation på hög nivå från ministerrådet och kommissionen gemensamt.
Besöket ägde rum den 27 och 28 februari.
Inför sina samtalspartner i Tirana lade delegationen tonvikten vid att de måste avstå från att bruka våld och att demokratin måste respekteras.
Vidare uppmanades alla politiska krafter i Albanien att nå en lösning av krisen i gemensamma överläggningar.
Vid samtalen med president Berisha, premiärminister Meksi och minister Sheru samt med ledare för olika oppositionspartier kunde delegationen dock konstatera en mycket oflexibel inställning hos både regering och opposition.
Sedan delegationens besök har läget i Albanien förvärrats ytterligare.
Regeringen Meksi inlämnade sin avskedsansökan den 1 mars, den 2 mars infördes undantagstillstånd och den 3 mars lät president Berisha sig omväljas av parlamentet för en ytterligare period på fem år.
Pressfriheten begränsades genom en långtgående censur.
För journalisterna, både albaner och utlänningar, blev det omöjligt att utföra något arbete.
I ljuset av denna ytterligare försämring har EU ansträngt sig att via ett närmare samråd med alla berörda parter bidra till att den politiska konflikten bringas under kontroll och att förutsättningar skapas för ett stabilt utgångsläge så att landet åter kan sättas på sin reformkurs.
När det gäller den speciella position som vissa medlemsstater har sammanträdde rådets ordförande minister van Mierlo, åtföljd av EU-kommissionen, den 6 mars i Rom och Aten om läget i Albanien och reste därefter till Tirana för samtal med president Berisha och medlemmar av den albanska oppositionen.
Kort före EU-ordförandeskapets ankomst till Tirana avgav president Berisha och de politiska partierna en gemensam förklaring.
I denna uttalades stöd för ett återställande av den allmänna ordningen och utfärdades ett upprop om att inom 48 timmar återlämna alla rövade vapen.
Presidenten utlovade i förklaringen amnesti åt de invånare som följde uppropet och inte hade begått några brott.
Vidare skulle de militära operationerna mot dem som gripit makten i några sydliga landsdelar skjutas upp.
Presidenten skulle på grundval av bredast möjliga konsensus inleda konsultationer om en ny regering och om att utse en ny premiärminister.
Till sist skulle en kommitté upprättas för att åstadkomma insyn i pyramidsystemen.
De partier som avgett förklaringen uttalade sin avsikt att hålla dialogen öppen.
Under rådsordförandens besök fördes överläggningar med president Berisha och med representanter för sex politiska partier.
Dessutom samtalade minister van Mierlo två gånger med sin albanske ämbetsbroder Sheru.
I alla dessa samtal avvisades alla former av våld, och man insisterade på respekt för mänskliga rättigheter.
I samtalen med president Berisha påpekade EU-ordföranden med kraft nödvändigheten av att pressfriheten återupprättades, inbegripet tillgång till statstelevisionen för alla partier.
Beträffande avsaknaden av legitimitet och den bristfälliga demokratin hos den nuvarande regimen påpekade minister van Mierlo för president Berisha att det för att återställa den allmänna ordningen var nödvändigt att sätta in ett parallellt spår som erbjöd utsikter till att ett nytt parlament och en regering med tillräckligt stöd skulle kunna åstadkommas.
För detta måste man skapa förutsättningar för demokratiska förhållanden genom att till exempel utarbeta en ny grundlag och en ny vallag.
En interimsregering på bredast möjliga bas måste genomföra denna utveckling och även verka för att återställa den ekonomiska ordningen.
EU-ordförandeskapet tillrådde presidenten enträget att snarast utlysa val att äga rum inom en för alla partier acceptabel tidsfrist.
OSSE måste engagera sig djupt i denna demokratiseringsprocess.
Presidenten uppmanades också att snabbt söka samråd med OSSE: s fungerande ordförande, den förutvarande österrikiske förbundskanslern Franz Vranitzky, som besökte Tirana den 8 mars, dagen efter EU-ordförandeskapets besök.
Förutom dessa parallella linjer mot att å ena sida återställa den allmänna ordningen och att å andra sidan öppna ett perspektiv mot en demokratisk utveckling måste man hitta ett sätt att avveckla pyramidproblemet.
För detta hänvisades till samarbete med IMF och med Världsbanken.
Även detta insisterade ordförandeskapet på.
Också i samtal med företrädare för oppositionen höll EU-ordförandeskapet fast vid den ovan beskrivna linjen.
De erinrades om det tunga ansvar som vilade på dem när det gällde förebyggande av ytterligare användning av våld och ombads att använda allt sitt möjliga inflytande till att förebygga ytterligare våld, särskilt i landets södra del, och att sörja för att vapnen återlämnades.
Ordförandeskapet gav också sitt stöd åt rekommendationen från Europarådet, varifrån en parlamentarikerdelegation samtidigt besökte Tirana, i vilken oppositionen uppmanades att av respekt för de demokratiska principerna återta sina platser i parlamentet och delta i dess verksamhet.
Sammanfattningsvis: Det torde inte förvåna någon att åsikterna hos president Berisha och hos oppositionen gick starkt isär.
President Berisha ville inte ge vika för våld och ansåg att utlysandet av val under vapenhot skapade ett icke önskvärt prejudikat.
Därför såg han inte något utrymme för eftergifter så länge vapnen inte hade återlämnats.
Oppositionen däremot ansåg att den södra landsdelen helt skulle blottställa sig för president Berishas i deras ögon odemokratiska regim om man där återlämnade vapnen.
Utan långtgående förhandseftergifter skulle invånarna inte medverka.
Dessutom förnekade man att man hade tillräckligt inflytande i södern för att kunna övertyga invånarna om att de borde avstå från att bruka våld.
Av dessa diametralt motsatta ståndpunkter följer att innebörden av den förut nämnda gemensamma förklaringen från alla partier av den 6 mars inte var tydlig nog.
Ordförandeskapet påpekade för regeringen och oppositionspartierna att EU var beredd att ge ytterligare stöd till den ekonomiska och demokratiska utvecklingen i Albanien, om bara landet gav EU möjlighet till detta genom att återställa ordningen och genomföra inre anpassningar.
Om så blir nödvändigt kan EU också lämna nödhjälp, men här vill jag påpeka att Albanien sedan 1992 redan tar emot avsevärda hjälpsändningar.
Räknat per invånare är beloppet det högsta bland alla länderna i Mellan- och Östeuropa.
Ordförandeskapet uttalade förhoppningen att de framsteg som noterats under de gångna dagarna skulle bli beständiga.
President Berisha förklarade att han gick med på en regering för nationell enhet och på tidigarelagda val, och han gav också en medlem av oppositionen i uppdrag att bilda en bred koalitionsregering.
Detta är ett viktigt steg i riktning mot en mer hållbar lösning.
Jag vill i detta sammanhang också gärna välkomna den italienska regeringens insatser för att ytterligare främja dialogen mellan den albanska regeringen och oppositionen.
Ordförandeskapet kommer att i nära samråd med sina kollegor i EU och OSSE fortsätta att följa upp läget och att där så är möjligt vidta ytterligare åtgärder för att få slut på denna allvarliga och instabila situation.
