# ID: svediakorp-gov475309
# author: Berthu (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-03-12
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 364
# sentences: 13
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande, min röstförklaring kommer mycket lägligt efter de allvarliga händelser och manipulationer som just ägt rum i denna kammare.
Renaults beslut, att stänga en industrianläggning i Vilvoorde, skulle ha behövt en verklig diskussion om den serie orsaker och krafter som uppenbarligen var oemotståndliga och som tvingat detta seriösa företag att uppträda på detta sätt.
I stället fick vi i vår kammare bara ett flöde av felaktiga diagnoser, hyckleri och demagogi.
Jag har hört anföranden som förklarat att den enda lösningen bestod i att integrera det sociala protokollet i fördraget och att införa ett socialt Europa där man skulle fatta majoritetsbeslut.
Sociala direktiv kan emellertid inte ensamma rädda arbetstillfällen när köparna anser att produkten är för dyr.
Europaparlamentet tycks mig i det hänseendet stödja föga rationella ekonomiska uppfattningar.
Jag beklagade också att från denna kammares bänkar, inbegripet från höger, höra krav på stöd till begäran om att på nytt lansera strukturfonder, en lösning som består i att klä av den skattskyldige för att klä konsumenten, eller också krav på arbetsdelning, en lösning som oftast består i att klä av den skattskyldige, fortfarande han, men denna gång för att klä på arbetstagaren.
Jag hörde också, till vänster, ifrågasättande av ansträngningarna för budgetsanering, underförstått att man antagligen borde subventionera Renault för att bibehålla sysselsättningen.
Tyvärr skulle den idén bara föra oss längre in i återvändsgränden.
Om vi i Europa verkligen vill föreskriva en prioriterad satsning på den mänskliga dimensionen, måste problemet angripas på ett annat sätt.
I verkligheten är sannolikt Renault offer för sina misstag, men även, som så många andra företag, för frihandeln i världen för vilken unionen öppnat dörrarna med en vansinnig oförsiktighet.
Medborgarna vet det mycket väl, likaväl som de vet att den gemensamma valutan kommer att medföra justeringar, som är ännu hårdare, och att den på det sättet kommer att vara delaktig i den världsomfattande utjämningen.
Av alla dessa anledningar känner medborgarna tydligt och spontant Bryssels ansvar, som man under hela debatten försökt dölja här i kammaren.
