# ID: svediakorp-gov475308
# author: Wolf (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-03-12
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 250
# sentences: 10
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


De skilda åsikter som många kolleger ger uttryck för ifråga om kloningen kan uppenbarligen återföras till två (historiskt sett förbundna) irrvägar:
Till den ontologiska irrvägen, där verkligheten reduceras till objekt, mot vilken subjekten sedan ställs som något helt annat och oförklarligt.
Detta leder till att kategorin identitet egentligen inte längre kan tänkas - utan reduceras till den objektifierade kategorin likhet.
Leibniz metafysiska princip identitas indiscernibilium banar väg för en ingenjörsvetenskaplig bekymmerslöshet: " Det jag inte kan skilja på ser jag genast som identiskt! "
Förr eller senare negeras sedan också en " urholkad " identitet även i praktiken: individen underordnas sin tekniska reproducerbarhet.
För det andra till den etiska irrvägen som svär oss människor fria från varje form av ansvar för våra medlevande väsen vilka uppfattas som rena " ting " eller " maskiner ", från varje medkännande förbindelse med dem.
Det är början till en systematisk frihet från ansvar för allt som inte är vi själva, ett egocentriskt återtåg till den egna praktikens fulla verklighet.
Därmed öppnas dörren på vid gavel för en människofientlig praktik.
Den som artificiellt definierar bort oss människor från den stora harmonin av medlevande väsen, " sentient beings " som det plastiska engelska uttrycket lyder, den kan också dra upp andra, inte mindre artificiella gränslinjer mellan till exempel vanliga människor och " övermänniskor " eller mellan " undermänniskor " och " riktiga " människor ...
Renaultfabriken
