# ID: svediakorp-gov475307
# author: Valverde López (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-03-12
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 410
# sentences: 19
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Den djupgående debatten om de sociala följderna av vetenskaplig forskning har sin grund i behovet till social kontroll av vetenskapen.
Det kan uppstå konflikter mellan forskningsfriheten och andra sociala värden, men det finns ingen orsak till att bli upprörd eller ta anstöt.
Vetenskapen är inte bara en intellektuell förklaring av naturen.
Vetenskapen omsätts i praktiken och i dagens värld är dess ekonomiska och sociala följdverkningar enorma.
Dessa följdverkningar utgör också en makt.
Det är i denna utökning av vetenskapens följdverkningar som vi teoretiskt sett kan berättiga en juridisk reglering.
Genom föreskrifter för den vetenskapliga verksamheten kommer denna att omfattas av de allmänna föreskrifterna för det sociala ramverket.
Friheten att forska skall inte begränsas genom juridiska föreskrifter, utan skall genom dem fastställas slutligt.
Det är bara genom juridiska normer som man på ett trovärdigt sätt kan garantera principen om frihet för forskningen.
De nationella parlamentens ansvar för regleringen av samhället gör att man inte kan acceptera att vetenskaplig eller teknisk verksamhet försiggår utan att man etablerat de nödvändiga mekanismerna för utvärderingen av risker och förebyggandet av icke-önskade följdverkningar.
De eventuella begränsningar som påläggs är en nödvändighet i en demokratisk stat.
Genetikens sociala följdverkningar och den allmänna opinionens oro inför okontrollerad framfart är grunden för att etablera föreskrifter på nationell nivå, på Europeiska unionens nivå och på världsnivå.
Därför bör Europaparlamentet ge ut en deklaration, som fastställer varje individs rättighet att få ett orört, icke-manipulerat genetiskt material, som förbjuder kloning av människor och som stöder straffåtgärder som avskräcker från alla försök att våldföra sig på denna rätt.
Detta är väsentligt för att kunna genomföra ett verkligt skydd av den mänskliga värdigheten.
Det är också viktigt att den aktuella debatten om kontrollen av teknikerna och kloningen inte ger upphov till förvirring i samhället.
Skillnaden mellan kloning av människor och kloning av celler och djur måste göras helt klar.
All forskning som görs inom området för kloning av människor måste förbjudas entydigt och med eftertryck.
Samtidigt måste det göras klart att kloningen av celler och djur är ett viktigt instrument för den biomedicinska forskningen.
Man bör vidta behövliga etiska och legala skyddsåtgärder för att under alla omständigheter skydda de centrala rättigheterna och värdena i vårt samhälle, men vi har ingen rätt att stoppa den vetenskapliga utveckling som skall hjälpa människan att fullfölja sin uppgift som människa och person.
