# ID: svediakorp-gov475297
# author: Heinisch (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-03-12
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 735
# sentences: 32
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Vitboken om allmän och yrkesinriktad utbildning välkomnas allmänt och får ett i huvudsak positivt gensvar.
Även jag är av åsikten att den är en viktig stimulans för den nödvändiga utbildningsdiskussionen på europeisk och nationell nivå.
En smula otillfredsställd är jag emellertid med vitbokens titel.
Begreppet " kognitivt samhälle " är oprecist och därtill ofullständigt, ty allmänbildning får inte bara omfatta kognitiva utan också emotionella, sociala och etiska lärprocesser.
Vi får inte förlora målet värdeuppfostran ur sikte.
Jag föreslog därför en ändring av titeln till " Lära och läras - en etiskt ansvarsfull väg till ett kunskapsorienterat samhälle ", men det accepterades tyvärr inte av kulturutskottet.
Jag gläder mig däremot över att ett annat av mina ändringsförslag antogs i kulturutskottets yttrande och även har gett avtryck i Waddingtons betänkande - om än något mindre eftertryckligt än jag hade önskat.
Det handlar om vikten av förskoleutbildning för alla, särskilt för eftersatta barn, för att skapa mer jämlika möjligheter och därmed förebygga social utstötning.
Förskolan som det lägsta steget i utbildningen måste skänkas långt större uppmärksamhet än som länge varit fallet i de flesta europeiska länder.
Resultat från hjärnforskningen bekräftar att ett stort antal färdigheter och böjelser fastläggs redan under de sex första åren av en människas liv.
En så tidig, helhetlig utbildning som möjligt med särskilt beaktande av musiska inslag och ett lekfullt umgänge med främmande språk stimulerar barnens kreativitet och lägger grundstenen till ett omfattande bildningsspektrum.
En sådan förskoleutbildning kan dessutom förebygga social utstötning, eftersom den garanterar att alla barn på ett lekfullt sätt förs in i lärandet redan innan de börjar skolan.
Därmed kan man hoppas att det av kommissionen - mot medlemsländernas vilja - redan påbörjade projektet " Andra chansens skola " blir alltmer överflödigt, eftersom man kommer närmare det primära målet att integrera alla unga i den första utbildningsvägen.
Jag håller med Waddington om att man hellre än att inrätta " Andra chansens skolor " som från det existerande utbildningssystemet skilda institutioner borde stärka den traditionella utbildningsvägen, så att den blir i stånd att erbjuda en tillräcklig mångfald och garantera ett heltäckande system som ger möjligheter åt alla.
Jag anser dessutom att lärarrollen måste ges mycket större vikt i informationssamhället än vad som sker i vitboken.
Fortfarande är det många lärare som inte ser användningen av den nya informationstekniken som något nödvändigt utan snarare som en frivillig " lek " som inte kommer att ha någon större betydelse i framtiden.
Ofta känner de väl också ett obehag inför tanken på alla nya krav som dessa innovationer ställer på dem.
Det är uppenbart att lärarnas roll kommer att förändras avsevärt i och med den nya tekniken.
De får visserligen inte helt tappa sin traditionella roll som " kunskapsinnehavare " men måste ändå med den nya teknikens hjälp finna ännu en roll.
De måste förmedla till den enskilde eleven hur han ska välja bland, förstå och utnyttja de data som presenteras för honom.
Lärarna måste därför utbildas och kontinuerligt vidareutbildas med sikte på en förstärkt insats av ny teknik.
Därutöver måste vitboken starkare lyfta fram den nyckelfunktion som innehas av föräldrar och familj, vilka måste dras in i hela den nya kunskapsprocessen.
Slutligen måste de som huvudföreträdare för vårt samhälle acceptera understödja den nya utvecklingen, utan att den viktiga aspekten värdeuppfostran förloras ur sikte.
Jag förespråkar därför en intensiv föräldrautbildning.
Sist vill jag i korthet gå in på aspekten inlärning av främmande språk.
Naturligtvis är det önskvärt att befrämja språkutbildningen, men jag ser det som orealistiskt att sikta till ett läge där alla medborgare talar minst två främmande språk.
Intressant finner jag här ansatsen hos italienaren om att framför allt stödja den passiva språkbehärskningen.
Det leder till en större inbördes förståelse mellan olika medlemsstaters medborgare utan att de genast måste lära sig att tala det andra språket perfekt.
Det är obestridligt att ett passivt behärskande av ett språk är långt lättare att uppnå än ett aktivt.
Jag ser denna infallsvinkel som intressant och värd att följa upp i diskussionen om detta ämne.
Sammantaget instämmer jag i vitbokens förslag men tycker att den snart måste följas av konkreta åtgärder.
Jag välkomnar också Waddingtons betänkande som har formulerat många andra viktiga aspekter.
