# ID: svediakorp-gov475227
# author: Müller (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-03-12
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 507
# sentences: 23
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru ordförande, mina damer och herrar!
Alltför ofta möter man i diskussioner åsikten att Europaparlamentet har alltför få befogenheter, egentligen inte kan besluta något och i grunden inte är något riktigt parlament.
Vi vet att denna fördom beror på okunnighet, men vi vet också att allmänhetens bild bara kan förändras om vi effektivare än hittills företräder medborgarnas intressen och även gör detta tydligt.
Maastricht I har gett oss en ny undersökningsrätt som just nu prövas i två kommittéer.
Dessa båda kommittéer, om BSE och om bedrägerier i transiteringssystem, har avsevärt stärkt parlamentet.
Vem hade ännu för ett år sedan kunnat tro att vi skulle kunna uttala ett villkorat misstroende mot kommissionen för dessa skandalöst felaktiga hantering av BSE-frågan?
Vem hade för ett och ett kvarts år sedan sagt, att bedrägerierna i samband med transiteringssystem och därmed sammanhängande problem med den organiserade brottsligheten skulle vara något som angick alla ansvariga nivåer och inte längre kunde avfärdas med en enkel hänvisning till den inre marknadens friktionsfria funktion?
De båda undersökningskommittéerna har bevisat, att när parlamentet får en rättighet förstår det också att hantera den kompetent och målmedvetet.
Vi har därmed fått i våra händer ett kraftfullt medel för att sätta kommissionen, rådet och medlemsstaterna under luppen.
Det som tidigare var fördolt kommer i dagen.
Medan förut antaganden eller obevisade misstankar ställdes rakt ut i luften kan vi i dag bevisa vem som var under uraktlåtande av sina befogenheter och sitt ansvar, har tillfogat gemenskapen eller enskilda medborgare skada och hur detta om möjligt kan avhjälpas.
Det avgörande är emellertid att det genom undersökningsrätten skapas en europeisk offentlighet som tar del i vad som sker i EU.
Därmed ökar i sin tur parlamentets betydelse som plats för demokratisk kontroll och därigenom förhoppningsvis medborgarnas förtroende för de europeiska institutionerna.
För att i framtiden utforma undersökningsrätten effektivare måste dock existerande luckor täppas till och svagheter elimineras.
Därför föreslår jag följande fem punkter: Politiskt ansvariga, antingen representanter för EUinstitutioner eller medlemsstater, exempelvis nationella ministrar, måste åläggas att närvara och vittna inför kommittén.
Det kan ju inte vara upp till jordbruksminister Hogg att bestämma om han vill försvara sig inför BSEkommittén eller ej.
För det andra måste undersökningkommittén ha allmän rätt att instämma och beediga vittnen, och vid vägran utfärda sanktioner mot dem.
För det tredje måste undersökningsbefogenheten utsträckas till handlingar av fysiska och juridiska personer även om de inte handlar på uppdrag av gemenskapen eller unionen, till exempel inom tobaksindustrin.
För det fjärde måste vederbörande fysiska och juridiska personer tvingas förevisa dokument, och för det femte behöver undersökningkommittén i framtiden en egen rätt att erhålla alla dokument från de europeiska institutionerna.
Och till sist: sekretariaten måste i framtiden förstärkas.
Michael Shackleton och hans personal har ofta gjort det omöjliga möjligt, på gränsen till det försvarbara.
Ett hjärtligt tack för detta!
(Applåder)
