# ID: svediakorp-gov475218
# author: Monti (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-03-12
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,902
# sentences: 74
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


, ledamot av kommissionen.
(IT).
Herr ordförande, ärade deputerade, jag har redan i andra sammanhang understrukit kvalitén på det arbete som utförs av undersökningskommittén, den första som upprättats av Europaparlamentet.
Jag skulle här särskilt vilja tacka dess ordförande, Tomlinson, liksom dess föredragande, Kellett-Bowman, förutom alla medlemmar av kommittén.
För president Santers och alla våra kollegers räkning vill jag understryka betydelsen av att Europakommissionen bidrar till denna rapport.
Rapporten är ett viktigt bidrag till debatten om transiteringssystemet.
Den bekräftar - jag citerar - att " undersökningskommittén har lyckats föra transitfrågan från administrationens gömmor upp på den politiska arenan ", ett påstående med vilket jag är fullständigt överens och vars betydelse för de reformarbeten som väntar oss jag vill understryka.
Rapporten visar på den grundläggande roll tullen har såväl för att den enade marknaden ska fungera som för den internationella handeln och den ekonomiska tillväxten.
Från kompletteringen av den enade marknaden har tullmyndigheterna utsatts för korseld.
För det första har emfasen riktat sig mot borttagande av gränser och interna kontroller.
Alltför ofta har en sådan process lättvindigt satts i samband med en nedbrytning av strukturer.
Genom detta har tullens fortsatta roll att sköta gemenskapens yttre gränser, att förbereda ansökarländerna inför utvidgningen, att bekämpa smuggling och att genomföra handelsöverenskommelser blivit försummad och undervärderad.
Kanske har Europakommissionen i sitt program 1993 inte helt och hållet förstått betydelsen av de nya utmaningar som väntade tullen och det har satt spår i dess politiska analys.
För det andra har medlemsländerna inte lyckats, och delvis har de även varit obenägna, att anpassa sina tullmyndigheter till gemenskapens krav och gynnat de nationella.
Jag är säker på att det även här är en fråga om fullt politiskt medvetande.
Det är inte min avsikt att i detalj kommentera varje paragraf eller att svara på varje enskild rekommendation.
Jag föredrar att visa på hur vi tänker fästa vikt vid rekommendationerna, särskilt de som riktar sig till kommissionen för att fastställa vår politik.
Jag kommer kort att dela upp mina observationer kring de som jag anser vara de fem grundläggande kärnfrågorna som tagits fram av undersökningskommittén.
Och jag använder uttrycket " förda fram i ljuset " i dess fulla betydelse och med beundran: undersökningskommittén har åstadkommit en politisk sammanställning av olika huvudlinjer som ger oss alla en klarare bild av problemet och de nödvändiga lösningarna.
De fem kärnfrågorna är: frågan om den europeiska tullverksamheten, de verksamheter som förordnats för undersökningarna, reformeringen av transiteringssystemet, relationerna mellan det ekonomiska europeiska utrymmet och PECO, problemet med olösta skulder.
För det första: frågan om en gemensam europeisk tullverksamhet.
Analysen av krisen, som hanterats av undersökningskommittén, visar att många av de problem man stött på när det gäller transitering har uppkommit genom bristande funktion inom själva tullunionen, som således behöver en omfattande reformering av tullpolitiken.
Rapporten vidgår att många av de svårigheter som påverkar transiteringen är en direkt konsekvens av att tullunionen består av femton olika administrationer.
Även om rapporterna inte ger förutsättningar för skapandet av en gemensam tullverksamhet, noterar kommissionen att man eftertryckligen anbefaller upprättandet av en europeisk enhet som ska få - har föredraganden sagt - de femton nationella tullmyndigheterna att fungera som om de vore en enda.
Det är den viktigaste konkreta målsättningen.
Till största delen tack vare parlamentet, har vi idag ett verktyg för att arbeta för ett mål: göra så att femton tullmyndigheter handlar som om de vore en enda.
Jag syftar på beslutet " Tullen 2000 " som godkändes förra december.
Några av de rekommendationer som uttrycktes av undersökningskommittén hade särskilt förutsatts av beslutet " Tullen 2000 " och, efter att ha deltagit intensivt i Europaparlamentets och ministerrådets delegationer i arbetet med förlikning, kan jag säga hur de politiska linjerna som uttalas av Europaparlamentet har banat väg konkret i beslutet.
Det andra område jag uppehåller mig vid ett ögonblick gäller det bistånd som planerats för uppgifterna.
Kommissionen ser positivt på de rekommendationer som rör skapandet av ett gemensamt utredningsorgan och ett centralkontor för tulluppgifter för den Europeiska unionen.
Å andra sidan motsvarar den, när det gäller att stoppa smuggling, kravet på enhetlighet i styrningen och utövandet av de regler som lyfts fram av undersökningskommittén med avseende på tullens uppgifter.
Kommissionen delar helt och hållet detta synsätt.
Naturligtvis kan denna idé inte utvecklas inom programmet " Tullen 2000 ", som har andra syften.
Min kollega, kommissarie Gradin, besvarar säkert gärna frågor och fördjupar sig i ämnet.
Det är viktigt att kommissionens roll stärks när det gäller kontrollverksamheten för att effektivt bekämpa smuggling.
Det innebär ett mycket tätare samarbete mellan DG XXI och UCLAF: s arbete.
Nära förbundna med dessa när det gäller förbättrandet av utredningsstrukturerna och uppgifterna är rekommendationerna för organisationen av strukturerna, av makten och den administrativa kompetensen i medlemsländerna, liksom de som avser det rättsliga samarbetet.
Och jag måste säga att där kommer rapporten i rätt ögonblick, eftersom den ytterligare bidrar till att klargöra varför det är nödvändigt att förhandlingarna vid den mellanstatliga konferensen har framgång i sin målsättning att öka och stärka den gemensamma aktionen i frågor som tillhör den tredje pelaren.
Tredje punkten: Reformeringen av transitregimen.
Apropå det skulle jag genast vilja understryka hur undersökningskommittén genom att utgå från en analys av regimen och de allvarliga problem den medför riktigt lyckats passa in frågeställningen i en mer allmän problematik.
I denna mening har mina staber utfört en omfattande konsultering både inom kommissionen och hos medlemsländerna och de länder som tillhör det gemensamma transiteringssystemet, liksom med hela den privata sektorn.
Undersökningskommittén har som ni vet varit nära bunden till denna process som i början av februari ledde till konferensen om eurotransit vid vilken 250 representanter för den allmänna och den privata sektorn deltog, en konferens som hedrades av ett anförande av Tomlinson.
Kommissionen vill nu översätta resultaten från dessa konsulteringar i ett antal handlingar.
Jag försäkrar er, fru ordförande, att kommissionen kommer att fästa högsta vikt vid rekommendationerna från undersökningskommittén; dessutom har jag för avsikt att för godkännande av ministerrådet presentera handlingsplanen för reformen före april månads utgång.
Kommissionen delar den allmänna slutsatsen i rapporten enligt vilken transitregimerna är väsentliga för handeln i och utanför Europa, men att de kräver en radikal reform.
Låt mig säga att kommissionen gjorde överväganden alldeles i början av kommissionens mandatperiod, president Santer, med meddelandet i mars 1995, följt av det i februari 1996 och med den provisoriska rapporten över transiteringssystemet förra hösten.
Undersökningskommitténs arbete som i så i hög grad bidrar till att belysa situationen och ge politiska impulser kommer att vara till stor glädje för övergången till verkställande av initiativen.
Fjärde punkten: det ekonomiska utrymmet i Europa och i de associerade länderna i Central- och Östeuropa.
Rapporten framförde stark oro för hur det gemensamma transiteringssystemet ska fungera och dess utvidgning förra juli, inför de fyra baltiska länderna.
Jag har redan haft tillfälle att uttrycka min mening när det gäller den politiska lämpligheten och det tekniska fundamentet för en sådan utvidgning och det faktum att det hittills inte per se visat sig skapa dramatiska konsekvenser.
Jag skulle vilja begränsa mig till några betraktelser.
Det är Kommissionens åsikt att existensen av tre olika slags transiteringssystem - gemenskapens, den gemensamma och TIR - är allt svårare att upprätthålla.
Kommissionen kommer att lägga fram konkreta förslag för att ena gemenskapens transit och den gemensamma transiten i en enda konvention.
Kommissionen arbetar också för att komma fram till ett närmre samarbete med Schweiz, vilket kommittén uppehåller sig länge vid.
I detta syfte har vi slutit ett avtal om ömsesidigt bistånd som består inte enbart i ett betydande tekniskt avtal utan även i en konkret politisk viljeyttring från den schweiziska sidan i att samarbeta med kommissionen.
Kommissionen tar helt och hållet sin del av ansvaret för beslutet om utvidgning av regimen till baltländerna.
Sedan detta sagts upprätthåller jag det uppdrag som jag åtagit mig inför undersökningskommittén - jag vet hur mycket Tomlinson och Kellett-Bowman håller på denna punkt - att ingen ytterligare utvidgning av den gemensamma transiten ska ske före reformen och datoriseringen av regimen.
Slutligen, herr ordförande, den femte och sista punkten vid vilken kort jag vill uppehålla mig är en känslig punkt: den om de olösta skulderna.
I denna fråga begränsar jag mig till en kortfattad kommentar och lämnar till min kollega, kommissarie Liikanen, uppdraget att, om så behövs, utreda saken mer i detalj.
Undersökningsrapporten efterfrågar ett förslag från kommissionen om hur man ska avskriva de olösta skulderna ifall de beror på dålig administration.
Det är hursomhelst svårt att föreställa sig ett förslag i denna riktning som inte tar hänsyn till den speciella situationen i varje enskilt fall.
Tullbestämmelserna förutser möjligheten till återbetalning eller avskrivning av skulden i enskilda fall efter individuell analys och motivering, men en generell åtgärd av detta slag är inte tänkt.
Kommissionen är medveten om de möjliga finansiella följdverkningarna för de berörda operatörerna, hursomhelst kan frågan bara lösas med lagens hjälp och genom att påvisa de egna grunderna i varje enskilt fall.
I motsatt fall skulle missbruk bli möjligt till skada för det bidragande Europa och det hårda finansiella läge som vi alla står inför.
Hursomhelst har medlemsländerna möjlighet att försäkra sig om gynnsamma betalningsvillkor, från fall till fall, och kommissionen uppmuntrar dem att använda sig av denna möjlighet.
Sammanfattningsvis ska jag säga att det, trots ett långt inlägg, inte är möjligt att ge rättvisa åt det rika innehållet i undersökningsrapporten som verkligen är mycket fullständig.
Den innehåller 38 rekommendationer av vilka många uppmanar kommissionen att lägga fram förslag, att utföra studier eller att uppmuntra medlemsländerna till specifika handlingar.
Rapporten efterfrågar ett större politiskt ledarskap från kommissionens sida och en större politisk vilja att samarbeta från medlemsländernas sida.
Det är också tydligt att det till en mer betydelsefull roll hör en ökad arbetsbörda, särskilt för DG XXI och för UCLAF.
Detta kräver att det finns tillräckliga finansiella och mänskliga resurser att tillgå.
Vilken transitregim som än kommer i framtiden, behöver vi tillräckliga resurser och utbildad personal för att försäkra oss om att regimen tillämpas riktigt, kontrolleras, anpassas till förändringarna i miljön.
Kommissionen räknar med parlamentet och dess stöd i att ge tillräckliga finansiella och mänskliga resurser och är också beslutad att ge sitt bidrag för att i allt högre grad göra medlemsländerna uppmärksamma på dessa saker.
Denna reforms framgång beror också på det mod och den beslutsamhet som ministerrådet visar, de nationella tullmyndigheterna, de ekonomiska operatörerna och Europaparlamentet.
I detta sammanhang vill jag engagera ministerrådet för " den inre marknaden " i transitfrågan, liksom Ecofin-rådet, för att försäkra mig om att även dessa tar sitt ansvar, som så ofta och så riktigt understryks i undersökningsrapporten åt vilken jag ännu en gång gläder mig otroligt.
