# ID: svediakorp-gov475216
# author: Kellett-Bowman (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-03-12
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,126
# sentences: 52
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande!
Man säger att vi alla har texten till en bok inom oss.
Jag känner att det här är min.
Den består av de tre volymerna bevis, utskottets betänkande och 38 rekommendationer om transiteringssystemet.
Undersökningskommittén fick ansvar för att ta fram information om transiteringsbedrägerier, att uppge vilka som gjorde sig skyldiga till sådana samt att lämna rekommendationer till förbättringar.
Revisionsrätten och kommissionen har gemensamt tidigare hävdat att omkring 750 miljoner ecu har förlorats i transiteringssystemet under en femårsperiod.
Efter att ha undersökt saken är min uppfattning att minst 3, 5 miljarder går förlorade varje år.
Systemet är så sårbart att det inte finns någon tillförlitlighet i uppgifterna, och jag skulle inte kunna ifrågasätta betydligt högre siffror.
Den europeiska inre marknaden har blivit en framgång för näringslivet, men ingen verksamhetsgren har uppnått sådana framgångar som brottsligheten.
Om man mäter den i form av vinstökning så har det sannerligen varit goda tider för brottslingarna.
Hur går det till?
Importören behöver bara erlägga skatt, tull och accis om destinationen ligger inom gemenskapen, och ingen alls om varorna skall lämna gemenskapen.
Det enda som krävs är att en bit papper hittar tillbaka, per post, till införselorten med en stämpel och en namnteckning på.
Hur kan tulltjänstemannen vara säker på att den stämpeln och den underskriften visar antingen att skatter och tullar vederbörligen erlagts för varorna ifråga, eller att de har lämnat gemenskapen?
Tusentals kilometer därifrån kan bedragaren föra systemet bakom ljuset, vilket är vad som skett.
Det medför att varorna försvinner in på den europeiska marknaden.
Vem förlorar på det?
Det gör vi alla: Europeiska gemenskapens budget, medlemsstaternas budgetar, de laglydiga affärsmännen som när allt kommer omkring betalar sina skatter, ärliga aktörer i systemet och försäkringsbolag som måste betala ut garantibeloppen när det inte kan visas att en transitering har slutförts.
Vem skall man skylla på?
Jag anser att vi alla är skyldiga, eftersom detta har pågått gradvis alltsedan början av 1993, när vi öppnade gränserna.
Rådet och kommissionen har presiderat över ett system som utformades 1968 för sex länder, och som sedan utökades till tolv länder och utöver den punkt där vi var medvetna om att det förelåg bekymmer i systemet.
Tre medlemsstater tillkom, EFTA-länderna tillkom och så sent som den 1 juli förra året tillkom de fyra Visegradländerna till detta system som var på väg att misslyckas - sammanlagt 23 länder i ett pappersbaserat system.
Dagens siffra för antalet transaktioner per år närmar sig 20 miljoner.
Naturligtvis kunde undersökningskommittén inte godta denna situation, och har lämnat ett antal rekommendationer.
För det första så har vi, ställda inför 15 tullmyndigheter som är verksamma inom ett och samma tullområde, lämnat en rekommendation att kommissionen bör hitta fram till en ram inom vilken alla dessa tullmyndigheter kan samverka som om de vore en enda.
De bör ha samma bestämmelser, samma arbetssätt, samma befogenheter vad gäller inspektioner i såväl införselhamnar som i territorierna innanför dem.
En känsla av kåranda bör skapas, där de kan utbyta information om missdådare i systemet, i stället för att hysa mycket litet intresse för vad som händer på andra sidan deras gränser.
Undersökningskommittén stöder naturligtvis kommissionens förslag om att införa datorer i systemet.
De kommer inte att lösa problemet, men de kommer att göra det mycket lättare att utställa klareringsdokumenten elektroniskt, så att tullmyndigheterna kan upptäcka att någonting gått fel inom några dagar, i stället för att vänta i veckor, månader eller, i vissa fall, till och med över ett år innan undersökningen inleds.
Så lätt har vi gjort det för brottslingarna.
Vi anser att det bör finnas en undersökningsmyndighet, ganska lik UCLAF, som kan följa upp rapporterna om att någonting gått fel under transitering.
Vi skulle vilja se att de rättsliga instanserna i alla medlemsländer hittar fram till ett sätt att samarbeta på, så att skickliga advokater inte kan komma till domstolarna och få brottslingarna fria alltför enkelt, därför att de rättsliga instanserna i de olika länderna inte kan samarbeta med varandra.
Vi skulle vilja se kommissionen förhandla med Schweiz, för att säkerställa att de säkra tillflyktsorter som finns i Schweiz, för brottslingarna och för överförande av ägandet till varor, kommer under en kontroll som är välvilligt inställd till transiteringssystemet, på samma sätt som den arbetar i de andra gemenskapsländerna och de andra länderna som är med i systemet.
Vi skulle vilja se kommissionen ta till maktmedel när tillverkare, i synnerhet cigarettillverkare, inte samarbetar fullt ut med myndigheterna för att förhindra att deras produkter kommer ut på de svarta marknaderna i våra medlemsstater.
Vi skulle vilja se ansökningsländerna sopa rent framför sin egen dörr innan de kommer in i gemenskapen.
Vi i parlamentet kommer att ha inflytande eftersom parlamentet nu, vid den slutliga omröstningen, bestämmer om nya kandidater skall få komma med i gemenskapen eller inte.
Den här kommitténs arbete har inneburit en övning i samarbete mellan ledamöter från olika länder och ledamöter från olika grupper.
Den har arbetat på ett helt igenom icke-partipolitiskt sätt.
Jag vill ge ett erkännande åt kommitténs ledamöter.
Jag vill tacka ordföranden, Tomlinson.
Han har lett kommittén och skapat den sorts förebilder som jag tror kommer att vara till nytta för parlamentariska undersökningskommittéer i framtiden.
Jag vill också tacka alla dem som vittnat inför kommittén.
Vid så gott som varje tillfälle - jag kan bara påminna mig ett undantag - erbjöd man sig att vittna frivilligt, antingen skriftligen eller personligen, då de kunde utfrågas av kommittén, eller ibland på bägge sätten.
De har varit mycket tillmötesgående.
Vi kunde inte ha tagit reda på vad som försiggår i gemenskapen utan en omfattande hjälp från många av våra medborgare.
Jag vill rikta ett särskilt tack till undersökningskommitténs personal.
När vi sågs i måndags så rapporterade vi om hur den personal som förordnats till undersökningskommittén uträttat ett storartat arbete.
Vi berättade också om det arbete som utförts av dokument- och översättningstjänsterna.
Vi vet att många har lagt ner många övertidstimmar.
Vi vet att de arbetade hela förra veckoslutet för att vi skulle kunna ha volymerna framför oss i måndags.
Så det är med dessa tack, herr ordförande, som jag vill överräcka rapporten till er och uppfordra Europeiska unionens institutioner att ta dessa rekommendationer ad notam och agera på dem.
(Applåder)
