# ID: svediakorp-gov475187
# author: Macartney (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-03-11
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 782
# sentences: 37
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande!
Jag vill upprepa några av de påpekanden min kollega, Cunha, gjort.
Men låt mig säga att jag, när jag satte mig in i diskussionerna i denna fråga, först vidtog det som det kan tyckas något ovanliga steget att kontakta republiken Guineas ambassad, för att försöka få med deras synpunkter i betänkandet.
Jag rekommenderar detta till andra som befinner sig i samma situation, eftersom de i hög grad uppskattade att vi talade med dem för att höra efter vad de tyckte.
Avtalet hade redan ingåtts, varför inga aspekter av det kunde ifrågasättas.
Men de försåg mig med några kommentarer som representanter för Guineas regering, som jag kunde ta med i betänkandet.
För det första måste det sägas att Guinea är i desperat behov av intäkter från avtal av detta slag för sina vanliga myndighetsfunktioner.
De befinner sig därför i en ganska svag sits, eftersom de är så beroende av EU för intäkter.
Avtalet innehåller icke förty några nya utvecklingslinjer, med spännande möjligheter till att använda dessa avtal för spektrats utvecklingsända.
Vi talar ofta om dilemmat om huruvida dessa avtal bör utgöra handelsavtal eller utvecklingsinstrument.
Parlamentet har upprepade gånger hävdat att vi i ökad utsträckning bör betrakta dem som utvecklingsinstrument.
Crampton har påpekat detta i sitt eget bidrag till parlamentet, och det har också många andra.
Det känns därför bra att konstatera att avtalen med Guinea börjar gå i den riktningen.
Exempelvis så finns stöd för vetenskaplig forskning och utbildning för första gången med i avtalet, liksom också det stöd som lämnas för offentliga intäkter, av vilket en del genom den relevanta regeringens prioriteter - detta är alltid försvaret för system av detta slag - kommer att hitta fram till skolor, kliniker och utveckling av det slaget.
Vi bör därför inte alls utesluta den aspekten.
Dessa avtal har emellertid en enorm potential.
Ett land som Guinea, som är ett av Afrikas fattigaste länder, har en väldig potential om det kan åstadkomma stabilitet, vilket jag anser att landet nu gjort trots instabiliteten i regionen, om det kan utnyttja den ekonomiska zon det har.
Detta är ett problem eftersom det finns risk för att det invaderas av främmande fartyg.
Jag talar inte om båtar från EU - vi har åtminstone ett organ som reglerar detta - utan om ett antal flottor från andra ställen, i synnerhet från Asien som visat sig inkräkta på republiken Guineas territorialvatten.
Guinea är för närvarande mycket sårbart.
Som EU måste vi verkligen ta itu med problemet och sträva efter en regional lösning längs den västafrikanska kusten.
Jag vet att detta skulle välkomnas av de flesta länderna i Afrika som vi har avtal med.
De känner sig sårbara för locktoner eller helt enkelt för invasioner av båtar från andra delar av världen än EU.
Guinea blev berömt i Afrika 1958, eftersom när de Gaulle frågade de franska kolonierna " Godkänner ni den nya franska unionen mellan alla kolonier? " så svarade alla " oui ", utom Guinea som svarade " non ".
Och detta berömda " non " från Sekou Touré ledde till en mängd repressalier från fransmännen.
Guinea fick lida rätt så mycket för att ha stått upp för sina principer och bli oberoende.
Ironiskt nog så fick två år senare alla de andra kolonierna, som svarat " oui ", sin självständighet utan att några frågor ställdes, och massor av bistånd.
Jag beundrar guineanerna djupt för att de hävdat självständigheten, men de har en eftersläpning från den tiden att klara av.
Så när vi närmar oss länder som Guinea bör vi vara generösa i våra tolkningar.
Avslutningsvis skulle jag vilja säga några ord om kommentarerna från parlamentets andra utskott.
Budgetutskottet har helt rätt i sina procedurmässiga påpekanden.
Varje gång hävdar detta parlament samma sak och säger " vi vill engageras och tillfrågas innan avtalet träder i kraft ", och varje gång struntar man i detta.
Jöns har formulerat det mycket exakt och jag stöder alla hennes argument.
På motsvarande sätt har utskottet för utveckling och samarbete, som jag nämnde, gjort alldeles rätt när det hävdar att dessa avtal bör betraktas som utvecklingsverktyg.
Dessa avtal är viktiga.
Vi tar dem på allvar i parlamentet.
Jag hoppas emellertid att vi kan få rådet och kommissionen att involvera oss i processen på ett effektivare sätt, så att vi verkligen kan känna oss delaktiga i processen.
