# ID: svediakorp-gov475186
# author: Cunha (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-03-11
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 545
# sentences: 19
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande, ärade kommissionsledamot, kära kollegor!
Sedan 1987 har Europeiska unionen fiskeavtal med Angola.
Ursprungligen var det treårsavtal och senare avtal som förlängs successivt med två år i taget.
De nuvarande avtalet, med giltighetstid mellan maj 1996 och maj 1999 omfattar fem medlemsstaters fiskeflottor - Spaniens, Portugals, Frankrikes, Tysklands och Hollands - och innebär en avsevärd ökning av fiskemöjligheterna.
Fångstnivåerna för nordhavsräkor och hästräkor - arter som är mycket högt skattade - bibehålls i avtalet och det ökar också fisket av yt- och bottenbestånden och innebär också att det pelagiska fisket av arter som taggmakrill och makrill berörs för första gången.
Detta avtal har en total kostnad på 40 miljoner ecu, vilket motsvarar en avsevärd ökning i förhållande till det förra avtalet, vars kostnad var 18, 5 miljoner ecu.
Det finns tre grundläggande skäl till denna kostnadsökning: det första och det viktigaste är förlängningen av avtalets giltighetsperiod, dvs. avtalet övergick från att gälla i två år till att gälla i tre år; det andra skälet är en märkbar ökning av fiskemöjligheterna för gemenskapens fiskeflotta; och den tredje orsaken är aktualiseringen av den ekonomiska ersättningen till den angolanska staten, som inte hade setts över sedan 1992.
Jag skulle vilja understryka att detta avtal också är nytt på andra områden, det tar särskild hänsyn till principen om att fisketillgångarna skall bibehållas, eftersom möjligheten till biologisk återhämtning föreskrivs med utgångspunkt från vetenskapliga uppgifter som motiverar detta.
Avtalet inför också maximigränser för fångst av vissa mer sårbara arter, som till exempel hästräkor.
Jag skulle däremot också vilja understryka att trots att detta fiskeavtal - som förresten alla fiskeavtal - är ett handelsavtal, respekterar det principerna om samarbete och utveckling, särskilt genom att det finansierar verksamhet som vetenskaplig forskning om fisketillgångar, stipendier, främjande av lokala fiskeflottor och till och med föreskriver en ökning av sjömän som kan mönstra på gemenskapens fartyg från tre man till fem man förutom att det föreskriver yrkesutbildning för dessa sjömän.
Den slussats vi kan dra, som föredragande, är att det handlar om ett positivt avtal för de båda parterna: för Europeiska unionen och för staten Angola.
Det är också positivt för att det ökat sin giltighetstid från två till tre år, vilket medger en viss stabilitet för de fartygsägare som här riskerar sitt kapital.
Till sist skulle jag vilja uppmärksamma detta parlament och kommissionen på det vanligt förekommande förseningarna när det gäller samråden med Europaparlamentet, vilket redan blivit historia!
Det är faktiskt tillbörligt att påminna om att detta avtal med Angola undertecknades den 2 maj 1996 och sammanträdet med Europaparlamentet skedde den 12 september.
Underligt!
Den 12 september, dvs två veckor före den första delbetalningens förfallodag.
Här är det något som inte stämmer.
Föredragande kan faktiskt konstatera att det för att institutionerna skall kunna förtjäna respekt är nödvändigt att förändra de administrativa och politiska rutinerna så att samrådet med Europaparlamentet skall kunna ske inom de utsatta fristerna och att dess yttrande skall kunna få en effektiv betydelse i beslutsprocessen.
Jag tror inte att det vore att begära för mycket.
