# ID: svediakorp-gov475177
# author: Imaz San Miguel (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-03-11
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 461
# sentences: 17
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Tack, herr ordförande.
Inom fiskerisektorn är det tillåtet och nödvändigt att öka produktiviteten.
Men endast om man samtidigt ökar selektiviteten.
Och drivgarnen uppfyller inte detta krav på selektivitet och dessutom riskerar de den jämvikt mellan resurser och produktion som har nämnts tidigare.
Ett exempel: Kan ni som en hypotetisk katastrof föreställa er att de 400 fartygen från Baskien och Galicien använder dessa garn?
Det skulle leda till att tonfiskebeståndet omedelbart skulle försvinna i Biscayabukten.
Följderna skulle bli fara för miljön, olönsamhet, oförenlighet med de traditionella redskapen på samma hav, konflikt mellan flottor, svårighet att utöva verklig kontroll och risk för handelssanktioner.
Därför är det nödvändigt att handla.
Och jag tillåter mig att framföra ett konkret förslag till det nederländska ordförandeskapet: utifrån rådsordförandeskapet kan ni initiera ett avtal mellan medlemsstaterna för att definitivt lösa detta problem.
Herr rådsordförande, ni talade om att undersöka initiativ för att uppnå kvalificerad majoritet inom rådet.
Undersök möjligheten att undanta Östersjön från detta initiativ och inför ett definitivt förbud mot dessa garn från den 31 december 1997.
Och försök att runt detta initiativ ena stater som Italien vars fiskeminister Pinto den 29 november i Venedig uttalade sig för att dessa garner skulle försvinna i Medelhavet, i utbyte mot kompensationsåtgärder som ni har beskrivit som ett socioekonomiskt alternativ.
De stater som skulle kunna motsätta sig dessa åtgärder - Förenade kungariket, Frankrike och Irland - utgör inte en blockeringsminoritet.
Men ni skulle kunna räkna dem till majoriteten med en alternativ plan som syftar till att även omvända användarna av drivgarn i Atlanten, en plan finansierad av FIUF, som under 1997 och 1998 skulle kunna finansiera, för det första, kostnaden för investeringar i drivgarn som tidigare gjorts, för det andra, utbildning av dessa fiskare i mer selektiva metoder för att fiska samma arter - tonfisk, och för det tredje, de investeringar som är nödvändiga för denna omställning.
Gör en ansträngning för att övertyga regeringar som t.ex. den engelska som under den förra kampanjen slösade bort 600 000 pund för att kontrollera ett fiske vars totala fångst har uppskattats vara värd bara 400 000 pund och som producerades av endast fem fartyg.
Detta är en alternativ väg, den andra är att fortsätta med ett olöst miljöproblem, en latent konflikt i gemenskapens vatten, höga kostnader för kommissionen, underlåtenhet av rätta sig efter förordningar som kommissionen beskriver för oss varje år, och slutligen, hotet om några nordamerikanska handelssanktioner som på ett negativt sätt skulle påverka gemenskapens hela marknad om man inte löser det italienska problemet.
Jag lämnar ordet till det nederländska ordförandeskapet.
