# ID: svediakorp-gov475176
# author: McCartin (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-03-11
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 385
# sentences: 16
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande!
Jag vill också framföra min medkänsla med släktingarna till den fiskare som drunknade utanför Irlands sydkust, vid en kollision som ägde rum i söndags.
Jag vill hänskjuta frågan till Arias, och säga att jag beundrar hans och Fragas målmedvetenhet i denna fråga.
Men saken har naturligtvis två sidor.
Huvudparten av allmänhetens känslouppfattningar, vad hela frågan om drivgarn beträffar, bygger på erfarenheter från Stilla havet, där allting är totalt annorlunda, där tonfisken simmar nära delfiner och där drivgarn medför att andra som lever i havet förlorar sina liv, utöver dem som det är avsikten att fånga.
I Stilla havet är näten dessutom 40-50 km långa, och det är något helt annat än situationen i Atlanten.
Vi får inte glömma att ett nät som är 2, 5 km långt sträcker sig omkring 1500 meter när det används i Atlanten.
Det är en ganska obetydlig nätlängd under omständigheterna.
Vi får inte glömma att det inte handlar om Atlanten.
Det jag vill säga är att vi bör försöka hitta en lösning.
Det finns två problem, men vad det gäller här är huvudsakligen en intressekonflikt mellan fransmännen å den ena sidan, som använder oceanfartyg, och spanjorerna å den andra.
Vad jag skulle vilja hävda är, att om vi som gemenskap beslutar att näten inte får användas, så bör de människor som förhindras att utöva den legitima sysslan att fånga tonfisk med nät kompenseras för detta.
En förnuftig lösning vore att om fransmännen och irländarna och britterna tvingas bort, därför att deras fiskemetoder inte kan godtas, så kommer de spanska flottorna naturligtvis att fånga mer fisk, och de kan då till irländarna, britterna och fransmännen avstå andra kvoter av motsvarande värde, så blir alla nöjda.
Tonfisken skulle fångas på ett sätt som är godtagbart för oss och fransmännen och irländarna och britterna skulle inte behöva vidkännas några förluster.
Det är en självklar lösning: antingen ekonomisk kompensation eller kompensation i någon annan form.
Vi bör inte använda oss av hycklande miljöargument för att fördöma ett förfarande som vi vet, och som vetenskapligt bevisats, inte har några andra följder än att tonfisk fångas.
