# ID: svediakorp-gov475167
# author: Jové Peres (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-03-11
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 438
# sentences: 25
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande, det är nu tre år sedan kommissionen lade fram sitt förslag att förbjuda drivgarn och beslutet är fortfarande blockerat inom rådet.
Fastän regeringar, som till exempel den italienska, är beredda att anta åtgärder för att minska användningen av dessa redskap är dessa initiativ klart och tydligt otillräckliga, och det finns medlemsstater som har förbjudit dem men så länge det inte finns något generellt förbud kommer situationen att förbli exakt densamma.
Man argumenterar att de finns flottor från tredje land som fortsätter att använda dessa redskap.
Låt oss inte lura oss själva.
Så länge Europeiska unionen inte har förbjudit dem kommer det att vara omöjligt att göra något för att förhindra att tredje land använder dem.
Å andra sidan har Europeiska Unionen för avsikt att rättfärdiga sig genom kontrollåtgärder.
Dessa åtgärder påverkar inte problemet på djupet och, å andra sidan, är kostnaden för detta oerhört hög i relation till dess effektivitet.
Det finns tunga argument för att förbjuda användningen av sättgarn.
I första hand miljöskäl och skäl att bevara fiskeriresurserna.
Om man använder dessa redskap är cirka 80 % av fångsten icke-selektiv och har en enorm påverkan på de skyddade arterna.
Ett förbud mot dessa verktyg är grundläggande både för att bevara resurserna och för att skydda de hotade arterna.
Det finns även ekonomiska skäl som gör att man borde förbjuda dessa verktyg.
Dessa är föga selektiva, påverkar annat fiske och försätter fiskare som använder selektiva fiskemetoder i en mycket dålig situation.
Låt oss inte lura oss själva.
Dessa redskap är inte ens bra för de fiskare som använder dem.
En annan fråga är att några regeringar gör detta till en fråga för staten.
Marknadernas situation, den dåliga kvaliteten på fångsten som fångats med dessa redskap och de stora investeringarna och avbetalningarna gör dess användning oekonomisk.
Det är sant att fiskarna är fast i de investeringar som de gjort.
Den lilla vinst som de får av dessa fångster gör att avbetalningstiderna blir mycket långa.
Några regeringar borde alltså fatta beslut beträffande omställningsproblemet för att hjälpa sina egna fiskare och kommande generationer.
Fisket inom gemenskapen och i hela världen står inför en tidigare aldrig skådad kris.
Den har sitt ursprung i bristen på resurser och problemet med marknaden.
Drivgarn är exemplet på vad som inte bör göras i fiskeripolitiken.
Rådet bör vara medvetet om detta och lösa denna fråga en gång för alla.
Här finns en utmaning och ett bra tillfälle för det nederländska ordförandeskapet.
