# ID: svediakorp-gov475161
# author: Fraga Estévez (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-03-11
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 658
# sentences: 19
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr tjänstgörande ordförande i rådet, jag tackar er i första hand för er närvaro och er vilja att diskutera drivgarnens framtid med oss.
Som ni vet har kommissionen ett ändringsförslag till nuvarande förordning om tekniska åtgärder som syftar till att från den 31 december 1997 förbjuda drivgarn som är längre än 2, 5 km.
Detta förslag är från 1994 och hittills har varken rådet eller kommissionen gjort någonting för att häva blockaden av det.
Min avsikt med att med er ta upp frågan från fiskeriutskottet är att påminna er om att ursprunget till den är vår övertygelse att sedan 1994 har olika saker av rättslig, lagstiftande, social, ekonomisk och miljömässig karaktär inträffat som har placerat kommissionens förslag i ett globalt sammanhang som är totalt annorlunda.
Därför förstår vi att det nu är bråttom med en översyn av dess innehåll.
Fastän det sedan 1994 inte har inträffat så allvarliga konflikter som under tidigare år har priset varit att ha permanenta inspektionsfartyg i kustländerna och ett tillfälligt följefartyg från kommissionen.
Allt detta har inneburit en så stor finansiell belastning att kommissionen inte verkar ha för avsikt att befrakta sitt fartyg för nästa sommars kampanj i Atlanten.
Detta kommer utan tvekan att betyda en förstärkning av medlemsländernas inspektion eftersom vi som väl känner till dessa flottor vet att konflikten är fortsatt latent och att överträdelser kommer att fortsätta som kommissionens egna rapporter visar.
Det verkar klart att drivgarn på över 2, 5 km är olönsamma för de flesta hamnar och beviset är att många länder under inspektionernas påtryckningar har avmastat sin drivgarnsflotta p.g.a. dålig ekonomi - som t.ex.
Irland och Förenade kungariket - eller av andra, mer komplexa skäl men som har direkt samband med olönsamheten, som är fallet med Italien.
Å andra sidan arbetar rådet, kommissionen och parlamentet just nu med ett nytt förslag till förordning om tekniska åtgärder.
Finns det någon mening med att godkänna detta förslag när en ändring av den tidigare förordningen ännu inte är avförd, en ändring som inte ens finns upptagen i det nya förslaget?
En annan för mig mycket viktig nyhet härstammar från godkännandet av New York-avtalet om zonöverskridande och mycket vandringsbenägna arter som Europeiska Unionen är beredd att ratificera.
Jag tillåter mig att påminna om några av punkterna i dess artikel 5, och särskilt punkt f, enligt vilken staterna åtar sig att minimera smitta, slöseri, avfall, fångst medelst borttappad eller övergiven utrustning, oavsiktlig fångst av arter som inte får fiskas, såväl fiskar som andra arter, genom åtgärder som inkluderar användning av selektiva fiskeutrustningar och metoder som inte skadar miljön och som är billiga.
Man kan citera andra punkter i denna artikel men jag tror det räcker med den här för att inse att dessa garn inte motsvarar dessa formuleringar.
Å andra sidan är den ekologiska rörelsen och de miljömedvetna staterna mycket mer uppmärksamma på drivgarn nu jämfört med 1994 och det som har hänt med Förenta staternas hot om embargo gentemot Italien som direkt påverkar hela gemenskapens produktion av tonfisk och svärdfisk är ytterligare ett bevis på vad som vi har att vänta oss om vi inte behandlar frågan.
Slutligen, herr ordförande, tillåter jag mig att påminna om ett annat skäl som i stor utsträckning har bidragit till de förändringar som jag nämnde tidigare: själva resolutionen från parlamentet om förbudet av drivgarn från 1994 och som dessutom genom undantaget av Östersjön och användandet av 12 mil-zonen bidrog till att i sina teser ena unionens nordiska länder.
Vi tror alltså att det faktiskt finns tillräckliga skäl för att utarbeta ett nytt förslag och att om man gör de nödvändiga ansträngningarna skulle rådet hitta en lösning.
På fiskeriutskottets vägnar och med beaktande av de framförda argumenten ber jag er att göra denna ansträngning och denna satsning.
