# ID: svediakorp-gov474998
# author: Bjerregaard (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-03-11
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,512
# sentences: 51
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande, jag vill gärna tacka föredraganden, Trakatellis, och föredraganden av forskningsutskottets utlåtande, Pompidou, för det grundliga arbete, som de lagt ner på detta betänkande.
Som vi alla vet, och som det också framhållits i debatten här i dag, är regleringen av GMO-området ett vanskligt ämne, som ligger högt på den politiska dagordningen.
Direktiv nr 90 / 219 är ett horisontellt direktiv, och det bygger på försiktighetsprincipen.
Den skall säkra, att utvecklingen av teknologin sker på ett sådant sätt, att den miljö- och hälsomässiga säkerheten inte äventyras.
Direktivet reglerar alltså de spelregler eller de säkerhetsåtgärder, som skall respekteras av laboratorier, som forskar och arbetar med genmodifierade mikroorganismer.
Detta direktiv behandlar ett mycket tekniskt område, som befinner sig i snabb utveckling.
Det rör sig om ett område, som också har betydande konsekvenser både för sysselsättningen i EU och för industrin.
De hittillsvarande erfarenheterna av direktivet har visat på några svagheter.
Och låt mig nämna dem: Det handlar om en icke ändamålsenlig klassificering av GMM, otillräckliga riktlinjer för riskvärdering och inneslutningsåtgärder, bristande flexibilitet med hänsyn till anpassning av den tekniska utvecklingen, bristande sammanhang mellan anmälnings- och administrationsåtgärder å ena sidan och risken med de ifrågavarande aktiviteterna å den andra samt överdriven administration i samband med lågriskaktiviteter.
Med kommissionens förslag vidmakthåller man försiktighetsprincipen samtidigt som förslaget siktar till att lösa de praktiska problem, som visat sig i samband med det gällande direktivet.
De viktigaste ändringarna är, att den administrativa handläggningen och anmälningskraven kommer att anpassas efter risken med aktiviteterna med genetiskt modifierade mikroorganismer, och som flera talare har anfört, kommer de att klassificeras i fyra riskgrupper.
Procedurerna förenklas, förutsatt man inte sänker säkerhetsnivån, och man har fastställt klara minimiinneslutnings- och kontrollåtgärder för var och en av de fyra riskklasserna, och i framtiden kommer det att bli lättare att anpassa direktivet till den tekniska utvecklingen.
Av de 68 ändringsförslagen kan kommissionen fullt ut acceptera ändringsförslag 2, 3, 9, 10, 16, 17, 19, 31, 41 och 42, 49 och 56.
De syftar alla till att förtydliga principerna i kommissionens förslag.
Kommissionen kan delvis acceptera ändringsförslagen 4, 11, 27, 30, 35, 37, 38, 39, 43, 47, 48, 54 och 55, och den kan i princip acceptera ändringsförslag 7, 8, 14, 15, 17, 21 och 22, som särskilt Jackson efterlyste en reaktion på, 23, 24, 25, 64 och 68, som emellertid måste formuleras något annorlunda, så att de inte skapar problem på annat håll.
Jag vill gärna ge en enkel kommentar till ändringsförslag 37, eftersom jag tror, att Gebhardt indirekt var inne på detta förslag, nämligen frågan om lagstiftningsförfarandet för bilaga I. Kommissionen kan delvis acceptera, att man tillgriper ett regelrätt lagstiftningsförfarande för bilaga I. Ett regelrätt lagstiftningsförfarande har som bekant den fördelen, som flera talare har efterlyst, att både parlamentet och rådet får inflytande över ändring av bilagan.
Det leder till, att kommissionen inte kan acceptera 31 av ändringsförslagen, och jag skall kort kommentera några av dem.
Vi har först ändringsförslag 1, som går ut på att ändra den rättsliga grunden för kommissionens förslag från artikel 130s.1, till artikel 100a.
Detta kan vi alltså inte acceptera.
Det beror inte på, att kommissionen inte har förståelse för parlamentets önskan om att helt och fullt bli delaktigt i lagstiftningsprocessen.
Det är vi starka anhängare av.
Jag har emellertid förstått, att det i det nuvarande fördraget inte finns rättslig grund för att välja artikel 100a i stället för artikel 130s, med mindre att direktivets tillämpningsområde avsevärt ändras, så att det får direkt inverkan på den inre marknaden.
Att det är tal om en ganska obegriplig särbehandling av parlamentet alltefter som man väljer den ena eller andra bestämmelsen, är det inte tvivel om.
Jag hoppas också själv, att detta rättas till i de nya ändringarna av fördraget.
Låt mig också tillägga, att den föreslagna ändringen av rättsgrunden kommer att medföra, att medlemsstaterna inte, som nu är fallet, har möjligheten att införa strängare inneslutnings- och kontrollåtgärder än vad som fastslagits i direktivet.
De nuvarande bestämmelserna betyder, att medlemsstaterna i sin lagstiftning kan fastslå strängare normer än vad som fastslagits i direktivet.
Om rättsgrunden ändras till 100a, kommer det att införas total harmonisering, och medlemsstaterna kommer inte längre att ha denna möjlighet.
Resultatet kan alltså bli, att de på nationellt plan måste försvaga sina inneslutnings- och kontrollåtgärder i överensstämmelse med denna ändring, och detta är självklart inte ändamålsenligt.
Ändringsförslag 18 och 20, som syftar till att särskilja klass 3 och 4-aktiviteter med hänsyn till anmälningskraven, kan inte accepteras.
En sådan åtskillnad skulle enligt kommissionens uppfattning komplicera den praktiska tillämpningen av direktivet och leda till förvirring.
Kommissionen är emellertid på det klara med, att syftet med dessa ändringsförslag är att stärka den administrativa kontrollen av dessa högriskaktiviteter.
Kommissionen föreslår därför, att båda dessa mål uppfylls därigenom att man både för klass 3 och 4 skall kräva uttrycklig tillåtelse till efterföljande aktiviteter.
Kommissionen kan inte acceptera ändringsförslag 44, 45 och 46, som syftar till att begränsa tillämpningsområdet, så att endast laboratoriearbete i forskningssyfte skulle omfattas.
Motiveringen är, att kommissionen vill reglera all aktivitet t.ex. laboratoriearbete, oavsett det slutliga syftet med ifrågavarande arbete.
Så har vi ändringsförslag 26, 36, 50, 57 och 58, som vi heller inte kan acceptera, eftersom de går ut på att de informationer, som allmänheten har tillgång till, eller de aspekter av aktiviteterna, som allmänheten kan uttala sig om, begränsas till hälso- och miljöskydd samt beredskapsplaner.
Enligt kommissionens mening är detta inte ändamålsenligt, eftersom det är viktigt, att allmänheten har förtroende för, att genteknologin regleras på ett tillfredsställande sätt.
Det kan, enligt kommissionens uppfattning, uppstå frågetecken, om det överlåts på anmälaren att avgöra vad som skall falla under hälso- och miljöskydd samt beredskapsplaner.
Av samma skäl kan kommissionen heller inte acceptera ändringsförslag 32 och 33, enligt dessa förslag skall de upplysningar, som skall inges till behöriga myndigheter och kommissionen i samband med olyckor endast omfatta de aspekter, som rör möjligheten för allvarlig skada.
Återigen en olycklig begränsning av hänsyn till allmänheten.
Beträffande ändringsförslag 13 och 28 så är det riktigt, som Heinisch sade, att det arbetar vi med i form av en vitbok, och jag kan säga, att jag helt delar Bowes och Breyers uppfattning, att ansvarsfrågan är ett synnerligen viktigt ämne att få behandlat i EU: s regi.
För att nu inte räkna upp alla avvisade förslag, låt mig bara nämna ändringsförslag 39, där kommissionen kan acceptera urvalsförfarandet 2b, som ger råder möjlighet att tillgripa andra föranstaltningar än de kommissionen föreslagit i stället för förfarandet 3b, som anförts i kommissionens förslag.
Vad angår kommissionens rapport om erfarenheterna av direktivet, så uppträder detta krav redan i artikel 18.3.
Denna rapport kommer att tillställas parlamentet.
Parlamentets förslag om, att det rådgivande utskottets beslut och protokoll skall göras tillgängliga för allmänheten, kan inte accepteras, eftersom detta inte är i linje med det nya interinstitutionella avtalet mellan kommissionen och Europaparlamentet om insyn och allmän tillgänglighet i samband med utskottsmöten.
Samtidigt vill jag gärna understryka - även om det säger sig självt - att kommissionen för sin del fullt ut kommer att leva upp till sina förpliktelser i förhållandet till detta avtal.
Kommissionen kan acceptera den princip, som ligger till grund för ändringsförslag 15 från Bowe, men den finner inte, att utformningen av ändringsförslaget är i överensstämmelse med intentionen.
I stället vill kommissionen föreslå en ändring, enligt vilken tillämpningen av god mikrobiologisk praxis regelbundet skall kontrolleras.
Jag vill gärna sluta med att återigen understryka det värde, som de helt eller delvis accepterade ändringsförslagen tillför kommissionens förslag.
Ett exempel på detta är ändringsförslag 9 från föredraganden Trakatellis, som skärper tillämpningen av försiktighetsprincipen.
Enligt detta ändringsförslag skall den högsta riskklassen användas, om det råder tvivel om, vilken riskklass en viss aktivitet lyder under, tills dess att det föreligger tillräcklig dokumentation.
Som sagt, enligt min mening, bidrar ändringsförslagen till att skärpa kommissionens förslag och göra det klarare, och de kommer sålunda att bidra till en ändamålsenlig och effektiv ramlagstiftning för uppnåendet av en hög säkerhetsnivå, som vi alla önskar, för det slag av aktiviteter, som kommissionens förslag omfattar.
