# ID: svediakorp-gov474990
# author: Dybkjær (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-03-11
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DA
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 399
# sentences: 14
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande, jag skall koncentrera mig på tre punkter.
Den första är handläggningen av förslaget.
Den andra är bakgrunden till ändringen av direktivet, och den tredje är själva innehållet.
Vad gäller förfaringssättet skall jag inte befatta mig med vilken punkt direktivet skall gå efter.
Det kan finnas olika meningar om, vad som är mest ändamålsenligt.
Men jag vill understryka, att det är djupt otillfredsställande att få ett förslag till behandling här i kammaren, till vilket det redan i rådet från ordförandeskapets sida har lagts fram kompromissförslag till de punkter, där stor oenighet råder.
Man kan hävda, att det beror på, att parlamentet dragit ut alltför länge på behandlingen, men under alla omständigheter är det inte någon ändamålsenlig situation.
Det tycks också visa, att kommissionen och rådet är ytterligt medvetna om, att parlamentets enda reella handlingsmöjlighet i denna fråga är ett ja eller ett nej till själva förslaget, medan rådet och kommissionen i realiteten helt kan bortse från de ändringsförslag vi lägger fram.
Vad bakgrunden för själva ändringen av direktivet anbelangar, anför kommissionen, att det kan finnas skäl, att, på ett område där utvecklingen sker hastigt, se över ett direktiv, som har sin utgångspunkt i 1980-talet, även om det antogs först år 1990.
Problemet är då, att kommissionen inte någonstans redogör för de vetenskapliga resultat och erfarenheter, som tas till grund för att direktivet skall ändras.
Vi skall med andra ord mer eller mindre lita på kommissionens uttalande och självklart göra det, utan att vi egentligen vet, vem kommissionen hört i frågan, vem som varit rådgivare osv.
Som sagt kan det finnas skäl till att ändra direktivet, men ändringsbehovet bör dokumenteras.
Om själva innehållet skall det sägas, att utgångspunkten för oss är den, att skyddsnivån inte skall sänkas, och detta leder till, att man i samband med ändringarna i klassifikationen måste säga, att den avgörande bristen är, att man inte anger riktlinjer för, hur man önskar klassificera, och därigenom ges enskilda stor frihet att klassificera, som de har lust till.
Detta leder till, att det finns en rad ändringsförslag, som vi kommer att stödja för att göra förslaget mer acceptabelt.
