# ID: svediakorp-gov474986
# author: Trakatellis (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-03-11
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,021
# sentences: 35
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande, ett av de viktigaste områdena inom biotekniken är tillämpningarna som uppstod på grund av användningen av genetiskt modifierade mikroorganismer som produceras i laboratorium genom modifiering av det genetiska materialet.
Dessa organismer utgör ett av de viktigaste redskapen för biotekniken, som genom genetisk modifiering kan göra att en mikroorganism producerar en användbar substans, som t. ex. det mänskliga insulinet.
Dessa tillämpningar tjänar på ett viktigt sätt frågor som berör hälsa och sjukdom, livsmedel, miljöskydd, jordbruk och andra viktiga områden för människans liv och verksamhet, och följaktligen tvingas utforskningen av de genetiskt modifierade mikroorganismernas möjligheter att gå vidare i det att den är mycket löftesrik.
Men eftersom naturen och riskernas storlek som kan sammanlänkas med de genetiskt modifierade organismerna inte är helt och hållet kända för människan och hennes miljö så tvingas arbetet med dessa organismer att utföras, just på grund av dessa orsaker, på speciellt lämpade platser, särskilt anpassade för varje riskkategori.
Efter 7 års tillämpning av direktiv 90 / 219 dök dess positiva och negativa element upp.
Idag behövs en ändring av detta direktiv, så att det överensstämmer med dagens utveckling och behov.
Jag anser att kravet från universiteten, läkemedelsföretagen, industrierna och de små och medelstora företagen på en enkel, otvetydig och flexibel ram så att de utan betänkligheter eller oklarheter kan investera i och göra framsteg i sin verksamhet är legitimt och logiskt.
Men samtidigt måste vi ta hänsyn till den stora betydelsen som de olika organisationerna och grupperna har för skyddet mot riskerna med de genetiskt modifierade mikroorganismerna inom områdena för hälsa, miljö och biologiskt mångfald.
Exakt av den anledningen bör man med ändringsförslaget till direktivet eftersträva största möjliga administrativa manöverbarhet, vilket emellertid inte skall ske på bekostnad av säkerheten, utan bilda en enkel och tydlig ram, som är lätt att tillämpa för användarna och behöriga myndigheter.
Jag vill peka på riskerna: man får inte förväxla den flexibla och tydliga ramen med säkerhetsreglerna.
Risken att det i framtiden kommer att ske en olycka ökar på grund av att verksamheten oupphörligen utvidgas, och följaktligen kan, vilket vi också konstaterade i samband med krisen med " galna ko-sjukan ", som framkallade sammanbrottet av köttmarknaden, en enda enkel olycka vara tillräcklig för att ge den biotekniska industrin dåligt rykte och leda den in i en kris.
Informationen till medborgarna som befinner sig i omedelbar närhet av platser för verksamheter som berör genetiskt modifierade mikroorganismer, och även den generella insynen och informationen till allmänheten, gällande nya kunskaper och tillämpningar av bioteknik, utgör den bästa garantin för säkerheten, investeringen i och utvecklingen av denna teknik inom Europeiska unionen.
De huvudsakliga elementen som, enligt min åsikt, måste ändra det direktiv som kommissionen föreslagit, är följande:
För det första, definitionen av vad som är en mikroorganism är fullständig i det gamla direktivet.
Däremot skapar kommissionens föreslagna tillägg till definitionen problem och är vetenskapligt svårt att acceptera därför att celler från djur och växter definieras som mikroorganismer.
Ersättningen av ordet " begränsa " med ordet " förhindra " förpliktigar, eftersom det första antyder viss exponering av människan och miljön, även begränsad sådan, medan detta utesluts i det andra.
Och det stämmer överens med förslaget från kommissionen om avfallshanteringen.
För det tredje, indelningen av verksamheterna med hänsyn till riskerna är en utveckling i rätt riktning.
Men hursomhelst tror vi att det är svårt rent vetenskapligt att bevisa, att alla verksamheter inom klass 2 har låg risknivå, därför att här inkluderas mikroorganismer som t.ex. stafylokocker, streptokocker, colibaciller från difteri och clostridium från tetanus, som klassas som medelfarliga för människans hälsa.
Dessutom karakteriseras verksamheterna inom klass 3 av kommissionen som medelfarliga.
Och det är inkonsekvent, på grund av att direktiv 90 / 679 redan har definierat dem som ytterst farliga.
T.ex. är det inte möjligt att klassa HIV-viruset som medelfarligt, det är ytterst farligt.
Det huvudsakliga problemet i kommissionens förslag är den exakta bedömningen av risken.
Den här punkten framställs med stor otydlighet.
Vi har gjort ändringsförslag som mycket bättre definierar det sätt, på vilket man kan bedöma risken.
Bedömningen skall naturligtvis göras på grundval av riskbedömningen för människans hälsa, för miljörisken och slutligen en samtidig riskbedömning av dessa två.
Det är viktigt att förutse möjligheten av en revidering av direktivet.
Men vi anser att väsentliga element inte kan ändras inom ramen för ett ändringsförslagsförfarande, och vi anser att det är oacceptabelt att ett sådant element skall finnas i direktivet.
Det är allmänt känt att utskottet för rättsliga frågor och medborgarrätt igår diskuterade i vilken utsträckning det nuvarande direktivet bör ha 130 S som rättslig grund när vi har ett samarbetsförfarande, eller om man bör ha 100 A och följaktligen ett gemensamt samrådsförfarande.
Jag skulle vilja betona två saker:
För det första har detta direktiv ett direkt samband med den praktiska tillämpningen av produktionen av biotekniska produkter, hormoner, vacciner, mediciner samt livsmedel, och det är uppenbart att kostnaden för forskningen på utveckling av dessa produkter sker inom ramen för direktivet, vilket kommer att vara belastande för slutprodukterna.
Och exakt här fordras en harmonisering av reglerna inom ramen för den inre marknaden.
Men i det fall någon skulle vara tveksam i frågan angående i vilken utsträckning vi kan vidta åtgärder på den inre marknaden, och därigenom angående 100 A, skulle jag vilja påminna er om den andra viktiga punkten i besluten som vi nyligen fattade i detta parlament angående hälsoskyddsfrågor.
Parlamentets ståndpunkt den 19 februari var tydlig och angående hälsofrågorna vill det använda sig av samrådsförfarandet.
Det som jag vill fråga kommissionen är, av vilken anledning det fanns två texter under utarbetande av olika avdelningar inom kommissionen, och slutligen, vilka av dessa ändringsförslag som kommissionen kommer att acceptera.
