# ID: svediakorp-gov474980
# author: Bangemann (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-03-11
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,262
# sentences: 60
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande!
Låt mig först få tacka den föredragande.
Betänkandet är mycket bra och kommer att hjälpa oss i det arbete som vi redan påbörjat.
Jag har emellertid också en bön till alla som deltagit i denna diskussion.
Vi producerar inte papper för papperens skull utan vi försöker genom våra bidrag visa att något måste göras liksom hur det kan påbörjas, och vi försöker också sammanföra de olika instanser som måste samarbeta i frågan.
Det vore bra om en gång för alla kunde klargöras i debatterna att vi redan gör allt detta.
Det är nämligen inte sant att vi bara har koncentrerat oss på tekniken eller på infrastrukturen.
Vi har inom detta område från början lyft fram innehållet, som det sammanfattningsvis brukar kallas, och det faktum att vi talar om informationssamhälle visar helt tydligt att vi från början har beaktat denna sociologiska, samhälleliga och naturligtvis även kulturella aspekt.
Vi har inrättat ett forum för informationssamhället där alla krafter, fackföreningarna och naturligtvis kulturskaparna liksom även de multimediaverksamma träffas.
Detta forum har avlämnat sin första årsrapport.
För övrigt inbjuds också parlamentariker dit, och även de som inte deltagit kan i betänkandet läsa hur vi just inom skolornas och bibliotekens, alltså den allmänt tillgängliga kulturens, område bemödar oss om att utarbeta lösningar.
Detta forum har exempelvis genom två av sina sex arbetsgrupper uttryckligen ägnat sig åt dessa problem, nämligen biblioteken och deras utveckling av medierna samt för det andra skolorna och yrkesutbildningens därmed sammanhängande problem.
Jag säger inte detta för att understryka att vi hemfallit till en blind entusiasm, för det har vi inte.
Jag har hela tiden sagt: det finns ingen anledning att tro att världen går under.
Å andra sidan finns det inget skäl att anta att världen nu blir ett paradis, utan vi måste använda dessa nya instrument där de är förnuftiga och nyttiga.
Där de inte ger något kan heller inget åstadkommas, och där de är till skada måste vi göra något åt det.
Det betyder att vi även i detta fall beter oss högst pragmatiskt.
Jag vill - liksom den föredragande redan har gjort - uppmärksamma er på betänkandet från vår task force " Inlärningsprogram och multimedier ".
Säg nu inte att detta bara är ett dokument bland andra.
Ni vet att de task forces som vi har startat - Cresson och jag - är ett försök att göra forskningspolitiken genomskådligare, öppnare, men samtidigt också effektivare eftersom den med större kraft angriper och försöker lösa bestämda praktiska problem.
Denna task force har sysselsatt sig med exakt alla de problem som tas upp i ert betänkande, Morgan.
Jag tänker inte läsa upp vårt dokument.
Ni kan naturligtvis få det från kommissionen.
Det är från 1996 och har nummer SEC 96 / 1426.
Där står allt som vi nu diskuterar, och det är rätt mycket.
Där står för övrigt också det som ni har sagt om att vi måste förenkla de ansökningsformer och procedurer som man måste genomgå innan man kan få stöd, och jag hoppas att det ska lyckas.
Det är för övrigt ofta svårt, ty vi kan inte klaga på bristande intresse.
Jag har just hört att vi inom ett program får mellan 600 och 1000 ansökningar.
Å ena sidan är det mycket glädjande eftersom det visar hur brett intresset är, å andra sidan visar det uppgiftens svårighet.
Låt mig komma med ytterligare två, tre anmärkningar i frågor av allmän art som på nytt har dykt upp.
Det som sades om kultur och skapande verksamhet stöder jag starkt.
Man får inte utgå från att skapande verksamhet kan demokratiseras.
Det är fel.
Tillgången och instrumenten kan demokratiseras, kan göras allmänt tillgängliga, men att anta att vi därigenom skulle få ett samhälle av genier är felaktigt, ty skapande arbete kommer liksom förr att vara arbete och förmodligen, om det är nyskapande, arbete från en minoritet.
Inte heller vid anammandet av denna kultur kommer det att finnas ett brett intresse, däri bör man inte lura sig själv.
Men det som informationssamhället faktiskt kan åstadkomma är en enklare tillgång till dessa kanske ofta något hermetiskt slutna innehåll.
Då bör man heller inte avvisa instrument som är nya.
Man bör till exempel inför ett problem inte enbart vara hänvisad till boken som klassisk väg till information, utan ha även andra, mer tillfälliga, preliminära möjligheter att lära känna det.
Vi vet av erfarenheter från skolorna att det finns många nya möjligheter just för elever som inte har så lätt för den relativt abstrakta bokstavsmetoden, och som inte heller finner det därpå grundade sättet att tänka så enkelt, utan tänker just på ett annat sätt.
Det behöver inte alls vara mindre innovativt.
Man bör alltså inte på förhand avvisa sådana möjligheter utan utnyttja dem.
Man bör dock heller inte ha vanföreställningen att vi så att säga skulle kunna leva i en annan, kulturell värld.
Den andra fördomen är att något har högre kvalitet om det är offentligt men snöd vinning om det är privat.
Det är också absolut en fördom.
Om man för övrigt ser på vilken praxis som medlemsländerna följer för att ansluta skolorna - det informella rådet i Amsterdam har knutit an till ett betänkande som det svenska statsrådet presenterat om hur man gör i Sverige och kommer därur att utveckla riktlinjer för hela unionen - kan man konstatera att mycket av detta åtminstone i inledningsfasen bärs upp av privata initiativ.
Naturligtvis kan man inte i längden överlåta allt på privata krafter, men de har i alla fall börjat.
Här vill jag också berömma de stora offentliga telebolagen för att de varit mycket aktiva, för att de samarbetar med läromedelsförlagen om att anpassa och på detta nya sätt sprida ett innehåll som ju redan de facto finns i skolböckerna.
Det sker alltså redan något, även med hjälp av privata intressen.
Man får inte utgå från att allting alltid blir bättre om det görs av ett offentligt institut.
Man behöver bara se på vissa tevesändningar från offentligt-rättsliga stationer för att konstatera att de inte alltid uppfyller de höga kulturella krav som dessa inrättningar ställer på sig själva.
Jag ber er därför att inte heller här kasta ut barnet med badvattnet utan försöka göra vad som behövs.
Det finns för övrigt en svårighet som återstår att nämna.
Inom dessa områden är ofta inte ens medlemsländerna ansvariga utan underorganisationer inom dem - i exempelvis Tyskland delstaterna - så att vi har att passera ett dubbelt hinder, men jag är full av förtröstan.
Till min överraskning har medlemsländerna på de konferenser som vi hittills haft inte tenderat att säga: ut med er, det här angår er inte!
Tvärtom!
De har sagt: utveckla detta, kom med något åt oss!
Visa oss vilka erfarenheter som kan göras!
Det kan bara vara till nytta för oss.
Alltså än en gång tack till den föredragande.
Jag hoppas att vi när vi rapporterar om framstegen, kanske redan i slutet av året, har fått en väsentligt högre andel av skolorna anslutna till nätet och att det har skett på ett bra sätt.
