# ID: svediakorp-gov474945
# author: Herman (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-03-11
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 652
# sentences: 30
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru ordförande, ärade kolleger, vare sig det gäller bilindustrin, den kemiska industrin eller sjöfartsindustrin så brottas Europa med utmaningen från den internationella konkurrensen.
Vissa föreställer sig kunna övervinna den här utmaningen genom att förskansa sig bakom nationella skyddstullar, vilket är helt orealistiskt och utopiskt, eller en europeisk skyddstull, med förmodan om att det är politiskt möjligt, därom tvivlar jag starkt under rådande omständigheter.
Ekonomiskt sett erbjuder en sådan skyddstull inga framtidsutsikter, med hänsyn till den europeiska ekonomins faktiska anpassning till världsmarknaden.
Både Langens och Donnellys betänkande har förtjänsten att peka ut den rätta riktningen som är en anpassning till den här utmaningen, med andra ord en strävan efter forskningsinsatser för att förbättra produkten, investeringsinsatser för att förbättra produktiviteten samt rationaliseringsinsatser för att ytterligare förbättra konkurrenskraften på internationell nivå.
Angående Donnellys betänkande håller jag praktiskt taget med om allt det föreslår.
Jag har endast ett påpekande att göra - och det är en kritik - angående det han förbigår med tystnad.
Allt som sägs är bra.
Vad beträffar allt det som inte sägs, är det lite som om man sopade dammet under mattan.
Inte ett ord om problemet med kostnaderna för arbetskraften.
Inte ett ord om arbetets rigiditet.
Inte ett ord om det som Cox med fördel påminde om, som trots allt är ett fundamentalt problem, och det är inte genom att nonchalera det och lyfta fram resten som man kommer att undvika det.
Jag vet att ämnet inte är populärt.
Jag vet att man i ert parti inte gärna tar itu med det, men strutspolitiken har aldrig räddat någon.
Jag anser alltså att man måste ha mod att konfronteras med saker och ting.
Jag vet mycket väl att det här är åtgärder som inte är lätta att vidta, särskilt inte nu.
Angående Langens betänkande anser jag att allt det som röstades igenom är bra och går i rätt riktning.
Jag blev mycket förvånad i förmiddags då jag lyssnade till Roth-Behrendt, att höra att miljöutskottet, enligt henne, skulle ha haft en helt annan åsikt.
Det var inte vad som framgick vid läsningen av dokumenten.
Antingen talade RothBehrendt för sig själv eller så måste man tro att miljöutskottet inte följer henne helt.
Jag vet inte vad som har hänt, men jag har inte märkt stora skillnader mellan de dokument som har lagts fram till oss.
Det finns självklart olika betoningar, men det är logiskt och normalt.
För att avsluta, herr ordförande, skulle jag vilja säga detta: vi måste förbli logiska i förhållande till oss själva.
Allt det som föreslås idag i de tre betänkandena, jag upprepar det, går i rätt riktning.
Men man måste också vara medveten om att, om det är det här vi vill, så kan vi inte i morgon anta lagar som går i exakt motsatt riktning.
Det här parlamentet är känt för att nonchalera konsekvenserna av sin lagstiftning.
Vi anser att vi inte längre är konkurrenskraftiga, att vi har alltför betydande kostnader, att vi har en alltför tyngande byråkrati, etc.
Men det går inte en vecka utan att vi i parlamentet röstar igenom lagar, med en entusiasm som är mer eller mindre relativ, enligt plats i kammaren, som varje gång representerar nya kostnader eller avsevärda handikapp för investeringen, för forskningen.
Vi borde alltså lära oss att kontrollera vår benägenhet att lagstifta mer än normalt.
De eftersträvade målen i fråga om miljö, om social trygghet är legitima.
Vi bör ägna oss åt dem, men vi måste också ta hänsyn till samtliga målsättningar, och det är inte alltid alla låter sig förenas på samma sätt.
