# ID: svediakorp-gov474893
# author: Donnelly (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-03-11
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 881
# sentences: 25
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande!
Jag vill börja med att diskutera de tre betänkandena gemensamt eftersom detta, som ni sa, är en gemensam debatt om industripolitik, och jag anser att det är mycket lägligt, med tanke på den debatt vi tidigare haft om Renault, och det mycket hjälpsamma svar kommissionär Flynn gav, att vi tittar på dessa tre branscher tillsammans eftersom det står mycket klart för mig att, även om bilindustrin, sjöfartsindustrin och kemiindustrin naturligtvis utgör tre mycket olika branscher, det föreligger mycket likartade karakteristika med avseende på det sätt på vilket vi måste försöka få till stånd en miljö för dessa branscher att verka i inom Europeiska unionen.
De står alla inför likartade utmaningar vad gäller den globala konkurrensen och snabba strukturförändringar, och jag tror att det är i detta sammanhang som vi måste föra denna debatt denna förmiddag, och jag är säker på att det är i det sammanhanget som kommissionär Bangemann kommer att svara för Europeiska kommissionens räkning.
Enär 3000 arbetare just har förlorat sina jobb efter Renaults beslut, så anser jag det också vara väldigt viktigt att vi något överväger sambanden mellan konkurrenskraft, produktivitet och sysselsättning, eftersom vi pratar alltför mycket i denna kammare och i de europeiska institutionerna om konkurrenskraft, men inte kopplar den till frågan om produktivitet och sysselsättning.
Konkurrenskraften utgör inte ett mål i sig, den måste vara ett medel för att uppnå ett mål, och det är givetvis att försöka förbättra produktiviteten och att försöka förbättra anställningsmöjligheterna.
Vi måste komma ur det här ortodoxa tänkandet i Europeiska unionen att förutsätta att konkurrenskraft i sig själv utgör lösningen på alla våra problem.
Frågorna om omstrukturering, flyttning och nedläggning av anläggningar leder till en växande känsla av osäkerhet hos arbetstagarna och hos allmänheten i stort, och det är viktigt att Europeiska kommissionen lägger fram förslag som kan ta itu med denna fråga på ett vittfamnande sätt.
Vi inser att det är komplicerat och invecklat för den industriella planeringen vid flyttningar, omstruktureringar och nedläggningar av anläggningar.
I det sammanhanget gäller att om det är invecklat så behöver vi en hel serie idéer och initiativ och lösningar för att säkerställa att vi kan försöka få bort den hemska osäkerhetskänsla som nu föreligger i Europeiska unionen.
Osäkerhet leder till bristande motivation och det är en del av det problem den europeiska ekonomin står inför.
Jag hoppas att kommissionären i sitt svar kommer att beakta dessa frågor i den allmänna industridebatten.
Jag vill använda resten av min tid till att tala uttryckligen om bilindustrin, eftersom den är Europas största industri: den svarar för nästan 2 % av Europas bruttonationalprodukt, den sysselsätter direkt omkring 2 miljoner människor, den bidrar till Europeiska unionens intäkter med över 220 miljarder ECU.
Det är en väldigt betydelsefull industri och, rent ut sagt, om vi fortsätter som idag vad avser det sätt på vilket denna industri planerar för framtiden, så kommer vi att få se många arbetstillfällen försvinna i Europa.
Vi har problemet vid Renault, ni har sett problemen i Enfield i London och i Halewood i Liverpool inom Ford.
Vi kommer att få se ytterligare belastningar på denna bransch, om vi inte kan försöka utarbeta en plan för framtiden.
Så det första denna kammare begär är att kommissionär Bangemann, tillsammans med parlamentet, kallar till ett möte mellan högt uppsatta företrädare för de stora europeiska biltillverkarna, tillsammans med komponenttillverkarna och fackföreningarna, för att se om det går att inrätta en expertgrupp som kan planera för denna branschs framtid.
Vi vill se ett ökat stöd för initiativet " morgondagens bil ".
Det är ett utmärkt initiativ, men det behöver mer resurser och mer stöd.
Vi vill se större framsteg vad gäller harmoniseringen av standarder.
Det är av största betydelse, om vi skall ha en global marknad och en marknad som är konkurrenskraftig globalt i Europeiska unionen, att vi går mot internationell harmonisering.
Och vad gäller ett antal initiativ måste vi slutligen säkerställa att de bilar vi tillverkar är bilar av ett slag som kommer att vara acceptabla, inte bara på vår egen marknad utan också i Förenta staterna och på andra marknader runt om i världen, och den sorts produkter som konsumenten vill förvärva.
Det innebär att vi måste se på de nya teknologierna inom avgas- och bränsleförbrukningsområdena.
Vi måste se på motorelektronik, ytterligare förbättringar av fordonssäkerheten, elektriska bilar och hybridbilar, lätta fordonsstrukturer och material, optimering av produktionsteknikerna, samt system för återvinning av alla fordon.
Jag vet av vi redan har kanske 56 direktiv i lagboken som rör bilindustrin.
Som lagstiftare kan vi inte bara driva denna fråga utan att samråda med industrin, så det jag vill vädja om i en anda av samråd och samarbete är att vi går snabbt fram med att titta på denna nya dagordning, i samråd med industrin, fackföreningarna och forskningssektorn, så att vi verkligen blickar framåt mot en säker framtid för Europas största industri, och kan bryta den nuvarande nedgången.
