# ID: svediakorp-gov474889
# author: Flynn (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-03-11
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,217
# sentences: 52
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande!
Jag vill tacka alla dem som bidragit till debatten här under förmiddagen.
Det har varit en givande debatt och det är bara rätt och riktigt att kammaren tar upp frågan, av minst två goda skäl.
För det första är det vår rätt att visa hur djupt vi berörs av det nedläggningsbeslut Renault fattat.
Det är också rätt att vi visar solidaritet med de människor som riskerar att förlora sina jobb, och med deras familjer, som kommer att lida nöd.
Såväl parlamentet som kommissionen har satt sysselsättningsfrågan allra högst på sin politiska dagordning.
Det är ytterligt svårt att acceptera friställandet av duktiga och välutbildade yrkesarbetare vid vad som varit, och vad man kan förstå fortfarande utgör, en ur industriell och ekonomisk synpunkt effektiv anläggning.
Denna anläggning hade den mest flexibla arbetsstyrka man kan tänka sig inom denna bransch, och det är väldigt svårt att förstå beslutet att lägga ner den.
För det andra så väcker just denna nedläggning ett antal viktiga frågor om Europeiska gemenskapens politik.
Ingen kan ifrågasätta rätten, eller för den delen nödvändigheten, att fatta kommersiella beslut avseende investering i, placering av, drift av och till och med nedläggning av industrianläggningar i dessa alltmer konkurrensutsatta tider.
Det står alltid lika klart.
Men rättigheter och befogenheter medför naturligtvis motsvarande ansvar.
Det här formuleras mycket bra av Kestelijn-Sierens, när hon säger att Renault har brutit mot reglerna.
De har brutit mot reglerna, och det ankommer på andra att driva denna fråga vidare utifrån nationell genomförandelagstiftning.
Det är vad som övervägs och det är så man skall ta itu med det.
Den inre marknaden förser oss med en arena utan inre gränser - den största av sitt slag i världen - där näringslivet kan blomstra, där kapital och varor kan flyttas fritt och där konkurrens och industri uppmuntras.
Men ingen verksamhet kan blomstra utan dess arbetstagares välvilja och engagemang, och de som ger sig ut för att vara multinationella företag kan inte åternationalisera sig närhelst det passar dem.
Det uttrycktes mycket tydligt i meddelandet om den nu aktuella branschen för en tid sedan, att den sociala dialogen utgör en viktig aspekt i samband med de strukturella arrangemang som är nödvändiga för dess upprättande.
Man kan inte bortse från det, vilket man gjort i detta fall.
Det är det budskap som skall sändas ut.
Jag vill påstå att det finns goda skäl för att fördöma Renaults handlande.
Det var fel, och det är oacceptabelt att behandla arbetstagarnas i lag intagna rättigheter på ett så översittaraktigt sätt.
Och det ankommer på dem som anser att dessa rättigheter överträtts att om så erfordras ta upp fallet i sin jurisdiktion.
Det är därför som de sociala och ekonomiska dimensionerna alltid anförs som två sidor av samma mynt.
I mitt inledningsanförande skisserade jag hur den gällande lagstiftningen ser ut, vad gäller friställande av arbetstagare i situationer såsom vid Renault i Vilvoorde.
Jag påpekade svagheten vad gäller sanktioner och jag har framfört mina intentioner med avseende på att täppa igen dessa luckor och förstärka gemenskapens åtgärder rörande information till och samråd med arbetstagare.
Till Van Lancker vill jag säga: lagen finns där och bör tillämpas, och innan vi eftersträvar ny lagstiftning som en omedelbar och mycket begriplig reaktion på sådana situationer måste vi alltid komma ihåg att prova den lagstiftning som redan finns.
Om vi finner den vara bristfällig så har vi alla skäl att söka få den ändrad.
Men jag vill bestämt hävda att den lagstiftning som finns är kraftfull och bör behållas, och om och när någon aspekt av den befinns vara i behov av ändring, eller utökning, kommer jag inte att tveka att återkomma med ett sådant förslag.
Men andra måste naturligtvis också spela sin roll.
Branschen måste se över sitt ansvar på en inre marknad som främjar dess konkurrenskraft och dess lönsamhet.
I det nu aktuella fallet måste Renault, och naturligtvis också regeringen som äger 48 % av företaget, rätta sig efter europeiska och nationella lagar, såväl bokstavligen som till lagarnas anda.
Regeringen - alla regeringar - måste säkerställa att man, i ett medborgarnas Europa som är värdigt att kallas det, ger de sociala och ekonomiska dimensionerna en avvägd uppmärksamhet, med rättigheter till lika behandling och skydd i hela unionen.
Jag tror att regeringskonferensen kommer att erbjuda en möjlighet till just det.
En katastrofal nedläggning som denna rubbar förtroendet.
Det är viktigt nu - liksom det var då - att alltid mobilisera all vår kraft och energi för att återvinna investerarnas och konsumenternas förtroende, vilket leder till tillväxt och ökad sysselsättning.
Socialpolitikens roll som produktiv faktor utgör ett nyckelelement i denna ekvation.
Vi får inte bortse från det i våra förberedelser för regeringskonferensens avslutande skeden och för toppmötet i Amsterdam, samt i de fortlöpande initiativ vi tar gentemot arbetsmarknadens parter.
Inom en nära framtid kommer jag att lägga fram några viktiga förslag inom det sociala området, i synnerhet avseende socialt skydd och nya metoder för att organisera arbetet.
Och som jag meddelade i mina inledande anmärkningar så kommer ett förslag om information och samråd på den nationella nivån.
Jag vill använda det instrumentet i förslaget, för att täppa till eventuella luckor som uppkommit eller framstår som uppenbara efter genomgången i det nu aktuella fallet, som det fullföljs på det nationella planet.
Ett framgångsrikt avslutande av Davignongruppens arbete skulle också släppa loss förslaget om företagsstadgar och betyda mycket för den inre marknaden.
Vi ska också se framåt mot ett lyckosamt utfall av överläggningarna mellan arbetsmarknadens parter om deltidsarbete, vilket också skulle vara till den allra största nytta.
Slutligen vill jag anföra att inget företag, enligt mitt sätt att se det, oavsett dess storlek eller inflytande, har rätt att avskeda sina arbetstagare och sätta sig upp mot lagen på det översittaraktiga sätt vi kunnat iakttaga i det aktuella fallet.
Det strider mot lagen och mot den anda vi trodde förlänades alla åtgärder som utgör Europas integrering och den inre marknaden.
Vårt gemensamma svar här kommer att innebära mycket för att visa alla dem som har ansvar i detta sammanhang att det inte är acceptabelt att handla på ett oansvarigt sätt, som man gjort i detta fall.
Arbetarnas rättigheter är intagna i lagen och såväl lagens bokstav som dess anda måste respekteras.
Det är på den grunden överenskommelser nås i den första instansen, och att bortse från den grunden kan bara leda till kaos vad gäller förhållandet mellan arbetsmarknadens parter.
Europabyggandet har skadats av det som hänt.
Låt oss vara på det klara med det.
Jag vill därför återigen betona att den sociala dimensionen är av allra största betydelse om vi vill att den europeiska integreringen skall bli framgångsrik, som en förutsättning för att vinna de europeiska medborgarnas stöd för det europeiska idealet.
Vi förväntar oss ett bättre gensvar i framtiden från dem som har ansvar i detta avseende.
